tom banner

15658792 10209334443771270 1388645782 o

Kyrkoåret 2017

Kyrkoåret illusteras ofta som en cirkel, men även om samma texter återkommer vart tredje år finns alltid något nytt att upptäcka. Kanske är en uppgående spiral kan vara ett sätt att visa att vi förändras och samma texter och teman talar på ett nytt sätt till oss varje år. Petrus avslutar 2 Petrusbrevet med uppmaningen att växa till i nåd och i kunskap om vår herre och frälsare Jesus Kristus. Det är vår bön att Anta utmannigen får vara med och göra. På den här sidan plubliceras varje vecka en text som belyser någon aspekt i söndagens texter. Förhoppningsvis kan inläggen vara en inspirationskälla i den personliga bibelläsningen och ett underlag för ett samtal i en grupp som följer Anta utmaningens kyrkoårsplan detta år.

Trettondag jul

claytablet_large

Idag är det trettondagen! Planen Kvartbibeln följer kyrkoårets rytm så dagens text handlar om de vise männens besök. Det är vishet att söka Jesus - det är vishet att böja sig inför honom - det är vishet att vara en givare!

Julspel och julkrubbor i all ära, men ibland tappar vi den Bibliska kronologin kring händelserna kring Jesu födelse när vise män, kameler, herdar, en åsna trängs utanför ett timrat typiskt västerländskt stall! De vise männen kom snarare trettonde månaden än trettonde dagen! (Kyrkoåret är ju en komprimerad sammanställning av Jesu liv så det är förståeligt varför vi läser texterna idag och inte väntar till mars nästa år!)

Lukas och Matteus redogörelser tillsammans med den judiska traditionen för reningar och offer ger följande kronologiskt händelseförlopp:

  1. Jesus föds i Betlehem, se Luk 2:6.
  2. Den 8 dagen - Omskärelse och namngivning i hemmet, se Luk 2:21.
  3. Den 31 dagen - Pidyon haben, återlösning av den förstfödde i templet, se Luk 2:22-23.
  4. Den 40 dagen - Marias rening i templet, se Luk 2:22-23.

  5. De vise männens besök, se Matt 2:1-12.
  6. Flykten till Egypten, se Matt 2:13-15.

  7. Tillbaka till Nasaret i Galiléen, se Matt 2:19-23.


Det är troligt att Josef och Maria är bosatta i Betlehem fram till de vise männens besök och flykten till Egypten.

Exakt vad det är för fenomen som inträffar på stjärnhimlen före och omkring Jesu födelse vet vi inte. De är i alla fall så betydande att stjärntydare från öst beger sig till Judéen. Stjärnan verkar försvinna för att på nytt visa sig sedan de kommit fram till Jerusalem, se vers Matt 2:9.

Redan 3500 f.Kr. började sumererna i Mesopotamien observera stjärnorna. Omkring 1200 f.Kr. hade babylonierna vidareutvecklat konsten och tagit fram en stjärnkatalog. På bilden är en de lertavlor med kilskrift som hittats i Babylon 350-50 f.Kr. som förutsäger Jupiters bana med avancerade matematiska modeller. Många fler finns på British Museeum!

Är man intresserad av den vetenskapliga aspekten så finns fler kommentarer här:

http://www.praisegate.com/au.php?p=4

Fortsätt läs mer
1004 Träffar

SÖNDAGEN EFTER JUL - Guds barn

sndagenEfterJul_GudsBarn_v3

Ofta använder Bibeln bilden av en familj för att beskriva förhållandet mellan Gud och människan.

I grekiskan finns flera ord för kärlek (se lista längst ner). Det ord som används för att beskriva Guds kärlek är "agape". Detta beskriver en kärlek som osjälvisk och utgivande. Den kärlek som en förälder känner för sitt barn beskrivs med detta ord.

Ett nyfött barn har inte gjort någonting och kan inte göra något som "förtjänar" dess kärlek, ändå är det högt älskat av sina föräldrar. På samma sätt är ett Guds barn högt älskat av Gud, inte för vad det gör utan för att det är ett Guds barn.

I texten från Matteus får vi följa hur Josef i en dröm blir ledd att fly till Egypten från Herodes. De olika evangelierna ger olika infallsvinklar, Matteus har mycket av Josefs perspektiv, medan Lukas har mer av Marias historia. Tillsammans ger de fyra evangelierna en helhet av Jesu liv.

Herodes var känd för sina stora byggnadsprojekt, men också för sin grymhet. Han lät döda tre av sina söner, och till och med sin fru Mariamne. Den judiska historikern Josefus skriver att när Herodes låg svårt sjuk på sin dödsbädd i Jeriko var han orolig för att han inte skulle sörjas. Han befallde därför att alla inflytelserika i landet skulle samlas, och i samma ögonblick han dog skulle de dödas. På så vis skulle han säkerställa att det blev landssorg vid hans död. Dock fullföljdes aldrig denna galna order.

Matteus riktar sitt evangelium till judiska läsare och har med många referenser från Gamla Testamentet. Han vill visa att Jesus verkligen var Messias och uppfyllde alla profetiorna. I vers 23 ser vi att efter åren i Egypten så bosätter sig familjen i Galiléen för att profetiorna i Psaltaren 22:6, 8; 69:11, 19 och Jesaja 53:2-4 skulle gå i uppfyllelse.

Jesus vet hur det är att vara en människa. Han känner med oss och har varit prövad på alla områden på samma sätt som vi (Heb 4:15). Han vet t.o.m. hur det är att fly från sitt land och leva som flykting.

 

Texter

Jer 31:15-17, Gal 4:4-7, Matt 2:13-23, Ps 71:2-6

 

*De olika grekiska orden för kärlek är:
- Agapao (124 ggr i NT), osjälvisk utgivande kärlek
- Phileo (24 ggr i NT), broderlig vänskap
- Stergo (0 ggr i NT), lojalitet, trofasthet
- Eros (0 ggr i NT), sexuell erotisk egoistisk kärlek

Fortsätt läs mer
1139 Träffar

ANNANDAG JUL eller DEN HELIGE STEFANOS DAG - Martyrerna

annandagJul_v1

Det svenska ordet "martyr" kommer av det grekiska ordet "martys" som betyder "vittne". Det användes i rättsliga sammanhang för någon som vittnade om vad man sett och hört. Med tiden kom det att få betydelsen "blodsvittne" och blev benämningen på den som dog på grund av sin tro, dvs "dog martyrdöden".

I texten från Apostlagärningarna läser vi om hur Stefanos arresteras. I nästa kapitel blir han den första kristna martyren. Det står i Apg 7:55: "Fylld av helig ande riktade han blicken mot himlen och såg Guds härlighet och Jesus som stod på Guds högra sida." Jesus som vanligtvis beskrivs sittandes på Faderns högra sida står upp och tar emot honom när han stenas till döds!

Bibeln talar om tre dop: dopet i vatten, dopet i den helige Ande och lidandets dop. När en kristen står upp för tron även om det är med livet som insats - finns det en kraft och styrka för att kunna gå igenom detta. Paradoxalt nog finns det en glädje i lidandet. Vi ser när de första kristna fick lida ekonomiskt såg de det som en glädje: "Ni accepterade med glädje att era tillgångar konfiskerades, därför att ni visste att ni ägde något bättre och mera varaktigt." (Heb 10:34)

I dagens text från Matteus instruerar Jesus sina tolv apostlar som sänds ut. Vi ser att lidandet är en del av kallelsen, men också att Guds kraft är med oavsett omständigheter.

Lukas beskriver hur de kristna i Jerusalem var omtyckta av hela folket. Och Herren lät var dag nya människor bli frälsta och förena sig med dem (Apg 2:46-47). Tidigare i sitt evangelium skrev han: "Ve er när alla berömmer er" (Luk 6:26).

Till en början kan det verka vara en motsägelse, är det bra eller dåligt att vara omtyckt av alla?

I Apostlagärningarna ser vi hur fokus är på vad Gud gör och inte dem själva. De prisade Gud och ordagrant står de att "hade favör hos allt vanligt folk". Här används grekiska ordet "laos" som beskriver allmänheten till skillnad från överheten (som var de som ville tysta ner dem och fängsla dem). Ordet för alla är "holon" som verkligen beskriver alla. Den stora majoriteten av vanligt folk märkte hur generösa och kärleksfulla de kristna var mot dem, och Gud gav de kristna favör hos dem.

När Jesus däremot sade "Ve er när alla berömmer er" så används ett annat grekiskt ord för alla, "pas". Detta ord beskriver "alla sorter och olika typer". När människor från alla håll, organisationer och inriktningar berömmer de kristna bör man dra öronen åt sig. I sammanhanget talar Jesus också om falska profeter. Ett av deras kännetecken är just självcentreringen, hur det är viktigare att se bra ut inför människor än att behaga Gud. En inställning tvärt emot de första kristna i Jerusalem, som satte Guds ord, gemenskapen och bönen främst (Apg 2:42).

Texter

Jer 1:17-19, Apg 6:8-15, Matt 10:16-22, Ps 46:1-8

Fortsätt läs mer
447 Träffar

JULDAGEN - Jesu födelse

juldagen_v2

I texten från Jesaja 9 vers 6 beskrivs Jesu karaktär med fyra ord:

- Underbar i råd
- Väldig Gud
- Evig Fader
- Fridsfurste

Dessa namn beskriver vem Jesus är och vad han gör. Han är den som vet vad framtiden bär, han är en väldig och mäktig Gud. Han är en evig Fader som alltid finns tillgänglig och han har all frid.

När vi bjuder in Jesus att vara Herre i våra liv får vi del av hans vishet och strategi för framtiden, hans väldighet - vi har en evig Fader och en Fridsfurste som bor i vårt hjärta!

 

Texter

Jes 9:2-7, 1 Tim 3:16, Luk 2:1-20, Ps 72:1-7

Fortsätt läs mer
788 Träffar

FJÄRDE SÖNDAGEN I ADVENT - Herrens moder

fjrdeAdvent_v3

I söndagens text brister Maria ut i lovsång inför Gud. Hon befinner sig hemma hos sina äldre släktingar Elisabet och Sakarias. I bön och lovsång finns inga generationsgränser – Elisabet och Maria prisar Gud tillsammans!

Maria visste inte hur allt skulle bli i framtiden. Hade hon bara sett till de yttre omständigheterna så fanns det mycket hon kunde oroa sig för. Hur skulle det gå med hennes och Josefs relation, hur skulle hon försörja sig om bröllopet blev avblåst, vad skulle folk säga, osv?

Men Gud hade ändå talat genom ängel Gabriel om att han skulle vara med henne. Maria väljer, trots en omöjlig situation i det naturliga, att tro på Gud och prisa honom.

I hennes lovsång i Lukas 1:46-55 är det tydligt att Maria vet på vem hon tror. Den unga Maria har ingen diffus Gudsbild. Hon kunde sin Bibel väl och visste vem Gud var. I dessa nio verser finns över femton citat från Gamla Testamentet - Maria var fylld av Guds ord!

Ordet ”prisar” som inleder lovsången är det grekiska ordet ”megalyno”. Detta ord betyder att ära och prisa, men också att förstora något. När Jesus beskriver hur fariséerna gör sina manteltofsar ”stora” för att människor ska imponeras och lägga märke till dem, används just detta grekiska ord (Matt 23:5).

Maria väljer att fokusera på Guds Ord, hon ärar och prisar Gud för den han är. När hon gör det förstoras också Gud. Det är inte så att Gud blir större för att vi prisar honom – Gud är stor, oavsett om människor prisar eller hånar honom!

Det som förändras och blir större när vi lovprisar är vår bild av Gud. Utan honom kan problemen resa sig till oöverstigliga berg, men med Gud i ekvationen så förändras allt. Vi ser Gud för den han är och alltid varit - universum skapare och möjligheternas Herre.

Vi stämmer in i Marias lovsång:

”Min själ prisar Herrens storhet,
min ande jublar över Gud, min frälsare:
han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.

Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig:
stora ting låter den Mäktige ske med mig,
hans namn är heligt,
och hans förbarmande med dem som fruktar honom
varar från släkte till släkte.

Han gör mäktiga verk med sin arm,
han skingrar dem som har övermodiga planer.
Han störtar härskare från deras troner,
och han upphöjer de ringa.

Hungriga mättar han med sina gåvor,
och rika skickar han tomhänta bort.

Han tar sig an sin tjänare Israel
och håller sitt löfte till våra fäder:
att förbarma sig över Abraham
och hans barn, till evig tid.”

 

Texter

Jes 40:9-11, Rom 10:4-8, Luk 1:46-55, Ps 145:8-13

Fortsätt läs mer
580 Träffar

TREDJE SÖNDAGEN I ADVENT - Bana väg för Herren

tredjeAdvent_v3

Vi närmar oss jul och söndagens texter handlar om att bana väg för Herren och förbereda hans ankomst. Genom alla tider, både i gamla och nya testamentet, finns det bara ett sätt man kan bli frälst på – omvändelse och tro. Det var så Abraham blev rättfärdig genom att i tro blicka framåt på en frälsare, och det är så vi blir frälsta idag genom att se tillbaka på vad Jesus gjorde på korset.

I Heb 6:1-2 ser vi att de första två punkterna i trons grunder är omvändelse och tro. Dessa två hör ihop. Det går inte att omvända sig utan att också tro. Vi vänder oss om från synden och riktar vår blick och tro på Jesus Kristus som ger kraften att leva det nya livet.

I helgens text från Matteus 11 sitter Johannes Döparen fängslad, troligen i fästningen Machaerus på östra sidan av Döda havet. Johannes var jämnårig med Jesus. De var släkt (Luk 1:36) och hade säkert träffats under uppväxten, även om Johannes redan tidigt valde att leva i öknen för att förbereda sin tjänst (Luk 1:80).

Johannes hade fått se hur Guds Ande kom över Jesus och hört Guds röst från himlen som bekräftade att Jesus var Guds Son. Han hade själv sagt att Jesus måste bli större och han mindre (Joh 3:30). Trots detta måste det smugit sig på en osäkerhet hos Johannes där i fängelset. Hade han hört rätt, var Jesus verkligen den han sade sig vara? Så han skickar några av sina lärjungar för att fråga Jesus om han var den som han sade sig vara.

Som människa kan vi identifiera oss med Johannes känsla. Särskilt den som varit med länge i tron och kanske kämpat i en församling utan att fått se något synligt resultat. Var detta allt, har jag kämpat förgäves?

Jesu svar till Johannes gav hopp, och det ger även hopp till en trött herrens tjänare idag! Budbärarna skulle berätta för Johannes vad de såg Jesus göra just nu, hur Guds kraft var verksam och de glada nyheterna predikades. Ett exempel på ett glädjeämne är att i söndags lät 102 personer döpa sig i Hillsong Sverige. Totalt har man i år döpt 300 personer vilket är fler än något annat år tidigare. Det ger hopp om att Gud vill nå den unga generationen i Sverige!

Jesus avslutar hälsningen till Johannes i vers 6: ”Salig är den som inte kommer på fall för min skull”. Det grekiska ordet för ”komma på fall” är ”skandalizomai”, det kan översättas med att komma på fall, att bli sårad och att ta anstöt. Lite fritt översatt säger Jesus: ”Johannes, du får glädjen tillbaka om du inte tar anstöt på grund av mig. Ge inte upp din tro, bli inte sårad och dra dig inte undan, bara för att du inte förstår allt.”

Medan Johannes lärjungar är på väg bort börjar Jesus lovorda Johannes Döparen inför folket som lyssnar. Han säger att ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes. Vi vet inte om Johannes fick höra de orden, kanske berättade någon senare vad Jesus sagt om honom.

Vad vi däremot vet är att den dagen då Johannes led martyrdöden för sin tro och gick in i evigheten, hade han fullbordat sitt lopp. Han hade blivit mindre och Jesus hade blivit större. Han hade följt sin kallelse. Han hade banat väg för många i sin samtid att ta emot Jesus som sin frälsare.

 

Texter

Jes 29:17-21, 1 Kor 4:1-5, Matt 11:2-11, Ps 146:3-9

Fortsätt läs mer
668 Träffar

ANDRA SÖNDAGEN I ADVENT - Guds rike är nära

andraAdvent_v2

Ordet "rike" i Bibeln beskriver Guds kungavälde. Det är inte begränsat till ett fysiskt landområde utan finns överallt där hans vilja sker. När jag omvänder mig och börjar tro. Då blir Jesus herre och kung i mitt liv, och hans rikes lagar börjar gälla och hans vilja börjar ske!

I Bibeln är det tydligt att Guds rike både har kommit, samtidigt som vi väntar på dess slutliga genombrott.

Att riket är nära har flera betydelser. När Jesus vandrade på jorden, vandrade Gudsrikets konung här på jorden under drygt trettio år, och riket var närvarande och nära! När fariséerna frågade var riket var, sade Jesus att det fanns mitt bland dem – rikets konung stod framför dem (Luk 17:20-21)! Även om vi idag inte kan se riket med våra ögon, så är riket nära i en sann kristen gemenskap. Vi har löftet om att där två eller tre är samlade i hans namn, där är han mitt ibland dem (Matt 18:20).

Jesus lär oss i bönen att Guds vilja sker fullt ut i himlen, men inte på jorden, se Matt 6:10. Det är därför bönen är så viktig och förändrar omständigheter. Gud är allsmäktig men respekterar också människans fria vilja.

Det kommer dock en dag då Jesus kommer att upprätta sitt rike här på jorden och regera från Jerusalem i full kraft. Då kommer inte världen hotas av kärnvapenkrig. Detta är en tid som profeten Mika beskriver i texten från Gamla Testamentet. Då ska svärd och spjut smidas om till jordbruksredskap. Det blir inga fler krig och fridsriket blir en verklighet, se Mik 4:3.

När Jesus talar om den sista tiden i Lukas 21 så nämns olika tecken. På samma sätt som vägskyltar hjälper oss att veta att vi är på rätt väg, kantas historien med Bibelns tecken så vi kan veta var i Guds tidsplan vi befinner oss.

Tecknen Jesus nämner gäller både händelser i naturen och politiska skeenden. I vers 10 står det t.ex. att ”Folk ska resa sig mot folk”. Här används det grekiska ordet ”ethnos”. Det är ett tecken som handlar om ökade konflikter mellan etniska folkgrupper.

I vers 29 berättar Jesus om ett annat tecken - fikonträdet som börjar knoppa. Genom hela Bibeln är fikonträdet en bild på Israel, se Jes 8:12-13. Från år 70 e.Kr. var judarna kringspridda runt om i världen fram till 1948 då de började komma tillbaka till sitt hemland. Detta är ett tecken som gör att vi kan förstå att Guds rike är nära.

På samma sätt som vägskyltarna gör oss trygga att vi är på rätt väg, är Bibelns tecken tänkta att vara en uppmuntran för hans folk att Gud har allt under kontroll. Paulus skriver i 1 Thess 4:18 att vi ska trösta varandra med dessa ord om att Jesus kommer tillbaka! Jesus säger också själv i Luk 21:8 att när vi börjar se detta hända ska vi räta på oss och lyfta upp våra huvuden för befrielsen är nära!

Jesus säger att det är viktigt att vara på sin vakt. I vår tid är det alltså lätt att våra hjärtan tyngs ner av omåttlighet, dryckenskap och vardagslivets bekymmer (Luk 21:34).

Nyckeln för att hålla sig vaken ges i nästa vers. Bönen som är gemenskap med Jesus. När vi ber börjar hans rike och hans lagar verka i vårt liv. Det ger oss styrka och kraft att vara vaken. Vi får ett rätt Gudsrikes perspektiv på tillvaron!

 

Texter

Mik 4:1-4, Rom 15:4-7, Luk 21:25-36, Ps 85:9-14

Fortsätt läs mer
716 Träffar

FÖRSTA SÖNDAGEN I ADVENT - Ett nådens år

frstaAdvent_v1

Nu på söndag är det första advent och ett nytt kyrkoår inleds.

Genom hela Bibeln finns en harmoni och balans. Den sista helgen i kyrkoåret (domsöndagen - Kristi återkomst) och den första (första advent - ett nådens år) hör ihop. Samtidigt som det är nästan ett år mellan dessa söndagar, är det också bara en vecka mellan dem!

I Hebreerbrevet 6:1-2 där trons grunder spaltas upp, finns ”undervisning om de dödas uppståndelse och evig dom” tillsammans med de elementära sanningarna ”omvändelse och tro”. På samma sätt som det inte kan finnas tro utan omvändelse från synd, kan det inte finnas nåd utan en dom. Det är genom Guds nåd vi kan omvända oss och tro på Jesus!

I söndagens texter får vi läsa om hur Jesus rider in i Jerusalem. Folket välkomnar honom och man bredde ut sina mantlar på vägen och skar kvistar från träden och strödde ut dem framför honom. Verbformen i Matt 21:9 indikerar att man gjorde detta under hela vägen som Jesus red in mot Jerusalem.

Folket sjöng ”Hosianna Davids son”. Det hebreiska ordet ”hosianna” betyder ”rädda och fräls oss nu”. Under påskhögtiden sjöng man från Psalm 113-118, de så kallade Hallel-psalmerna. Här sjunger man stroferna 118:25-26, och lägger till delen "Davids son" och hyllar Jesus som Messias.

Bland söndagens texter finns även Psalm 24 med. Psalmen kan ha framförts av David när man förde in arken i templet. Arken symboliserar Guds närvaro, men pekar också profetiskt på hur Jesus skulle hyllas som kung och rent fysiskt träda in i Jerusalem, vilket ju skedde på palmsöndagen. Portarna är personifierade och syftar på staden och templets dörrar, men det finns även en andlig tillämpning - att människan ska öppna sitt hjärtas dörr och låta Jesus komma in, se Upp 3:20-21.

Det finns en intressant detalj i Psalm 24. Vers 7 och 9 ser till en början ut att vara identiska när man läser dem i de flesta översättningarna:

Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in! (Vers 7, Bibel2000)

Portar, öppna er vida!
Höj er, uråldriga dörrar!
Låt ärans konung draga in! (Vers 9, Bibel2000)

Upprepningen av frasen är både en poetisk formulering för att betona och ge eftertryck, men kan också indikera att Jesus ska komma två gånger till Jerusalem.

Den första gången rider han ödmjukt in på en åsna. Det finns en liten grammatisk skillnad i hebreiskan mellan de två fraserna, i den första (vers 7) används en passiv verbform, ”låt er höjas”. Jesus själv behöver inte göra något, portarna höjdes för honom. Folk lade ner palmblad, sjöng Hosianna och välkomnade honom.

Den andra gången (vers 9) är verbet i aktiv imperativ form, ”höj er”. Denna gång kommer Jesus tillbaka till jorden med himmelska härar för att upprätta tusenårsriket, då är Jerusalem belägrat och Jesus slår själv upp portarna, se Upp 19:11-21.

Låt oss inte glömma domsöndagen. En dag kommer Jesus komma tillbaka för att utöva en rättvis dom. Vetskapen om domens dag gör att vi förstår att vi nu lever i ett nådens år. Det är tid att välkomna in Jesus till att bli Herre på alla områden i vårt hjärta!

 

Texter

Sak 9:9-10, Rom 13:11-14, Matt 21:1-9, Ps 24

 

Fortsätt läs mer
859 Träffar

DOMSSÖNDAGEN - Kristi återkomst

domsondagen_v2
Det kommer en dag då Jesus kommer ställa allt tillrätta. Paulus är öppen med sin kamp i Filipperbrevet. Han längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore det allra bästa för honom, men för församlingens skull var det viktigare att han var kvar (Fil 1:23-24).
 
I söndagens brevtext skriver Paulus skriver till Korint. Staden var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, vilket förklarar varför Paulus använder sig av den militära termen för rang när han skriver ”i tur och ordning” om uppståndelsen i 1 Kor 15:22-23. Kristus var den förste att uppstå och fick en ny kropp, sedan när han kommer de som tillhör honom och därefter kommer slutet .
 
Det kan vara värt att notera att Paulus också skriver att ”alla dör genom Adam” (v22). Det är tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla syndafallet på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står "Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö", se Syr 25:24.
 
Söndagens evangelietext kommer från Matteus 13, som är ett kapitel fyllt av liknelser där man kan följa himmelrikets utveckling. De två första liknelserna handlar om hur Guds ord sås. Här får vi förklaringen varför en god och allsmäktig Gud kan tillåta att det finns ondska på vår jord. Skulle han rycka upp det onda så förstörs även de goda plantorna. Sedan följer några liknelser om hur himmelriket växer, för att avslutas med några liknelser om en skörd och en fiskfångst.
 
Vi kommer in i den sjunde liknelsen denna söndag. Talet sju står för fullbordan och förstärker att det är en liknelse i slutskedet av vår tidsålder.
 
Himmelriket liknas vid ett stort dragnät. Det var en välkänd bild för lärjungarna som lyssnade på Jesus inne i Petrus hus i Kapernaum intill Genesarets sjö (Matt 13:36). Nätet är en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden och samlar in alla människor. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.
 
När nätet var fullt, drog de upp det på stranden och lade den goda fisken i korgar och den dåliga kastades bort.
 
I Uppenbarelsebokens slut får Johannes blicka framåt i tiden. Han får se Herrens dag då alla ska dömas. Han ser de döda, både stora och små, stå inför en stor vit tron (Upp 20:11-12). Böcker öppnas och alla döms efter vad som stod skrivet i dem. Äntligen blir det rättvisa, äntligen ställs allt till rätta i hela skapelsen!
 
Bibeln är tydlig med att alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom 3:23). Att denna dag höra Jesu ord ”gå bort ifrån mig, jag känner dig inte” måste vara outhärdligt. Det är som Joel uttrycker det en fruktansvärd dag, vem kan uthärda den? (Joel 2:11).
 
Utan Jesus och hans verk på korset är det en fruktansvärd dag. Men det finns hopp. Johannes ser hur ännu en bok öppnas – livets bok! Fanns namnet uppskrivet i den boken gällde Jesu ställföreträdande död.
 
När Johannes Döparen såg Jesus vid Jordanfloden utbrast han ”Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!” (Joh 1:29) Detta var Jesu uppdrag här på jorden. Tänk att redan nu få stämma in i orden som allt skapat i himlen och på jorden en dag kommer säga: ”Den som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet.” (Upp 5:13)
 
 
Texter
Hes 47:6-12, 1 Kor 15:22-28, Matt 13:47-50, Ps 102:26-29
Fortsätt läs mer
864 Träffar

SÖNDAGEN FÖRE DOMSSÖNDAGEN - Vaksamhet och väntan

vaksamhetochvntan_v3

I texten från Lukas 17 sade Jesus till sina tolv lärjungar att vara vaksamma och inte följa med i varje senaste trend när man säger ”där är han” eller ”här är han”. Det kommer dröja innan han kommer tillbaka. Jesus säger faktiskt rent ut att de inte kommer att få vara med om detta i sin livstid: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det” (v22). Från vers 24 är det tydligt att ”Människosonens dagar” syftar på Jesu andra tillkommelse. För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, lika plötsligt och helt synligt för alla ska Människosonen visa sig på sin dag.

Jesus är öppen inför sina lärjungar med att innan Herrens dag inträffar kommer det svåra tider med förföljelse och prövningar. Under sådana tider skulle man önska att han redan var här på jorden i sin härlighet med sitt rike. Hur ofta är det inte vi önskar att Jesus ställde allt tillrätta NU på en gång i vår värld. Jesus visste det, och förberedde oss på att skulle vara en väntan innan han kommer tillbaka. Petrus skriver ju också i 2 Pet 3:8-9:

”Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.”

Efter att Jesus har gjort klart att han dröjer (Luk 17:22-25), tar han sedan två exempel från Gamla Testamentet hur det kommer vara i de dagarna innan han kommer tillbaka. Det kommer alltså att finnas likheter med den tid vi lever i med tiden då Noa och Lot levde.

Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. ”På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.” (Luk 17:30)

Dagen och exakta stunden då Jesus kommer tillbaka är det ingen som vet, inte ens Sonen (Mark 13:32)! Jesu ord från Lukas gör det klart att det inte kommer att vara ett speciellt tecken just innan detta sker.

Dock finns det tecken som visar att tiden närmar sig, det talar Jesus om lite senare i Lukas 21 i sitt tal på Olivberget. Bland tecknen som nämns är ökade konflikter mellan olika folkslag (ordagrant ”etnos” mot ”etnos”) och även fruktansvärda händelser. Det är enda gången "phobetron" används i NT som också kan översättas med ordet terror (Se Luk 21:10-11).

I Petrus predikan på pingstdagen refererar han från Joel 2 hur ”Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.” (Apg 2:20-21). Det är intressant att i Joel 2:11 står det: ”Stor är Herrens dag och fruktansvärd”, medan Petrus predikar, kallar han dagen ”den stora och strålande”. För den som inte känner Jesus blir det en fruktansvärd dag, men för den som känner honom som sin frälsare blir det en strålande dag!

Paulus skriver söndagens episteltext från Filipperbrevet 3:20 att ”vårt medborgarskap är i himlen.” Ordet för medborgarskap, grekiska "politeuma", klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni" under vaksamhet och väntan.

 

Texter

Am 8:9-12, Fil 3:20-4:1, Luk 17:20-30, Ps 139:1-18

Fortsätt läs mer
710 Träffar

TJUGOANDRA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Frälsningen

frlsningen_v2

Söndagens tema är frälsningen. I texten från Johannes kommer vi in i händelserna i Jesus sista dagar i Jerusalem. Trots många under och tecken trodde de flesta judar inte på honom. Denna förblindelse för en lidande tjänare, som var förutsagd av Jesaja, gör att evangeliet predikas till hedningarna.

I episteltexten uppmanar Petrus att låta tron få växa till i styrka, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, omtanke och kärlek. Det är på samma sätt med frälsningen. Det första steget är att Guds ord planteras i vårt hjärtas jordmån, sedan pågår en process där det växter upp. Det finns ett frälsningsögonblick, men också en ständig frälsningsprocess där vi arbetar på vår frälsning.

Dessa två nyanser är tydliga i Nya Testamentet och två olika ord används i grekiskan. Det är dock svårt att se detta i våra svenska Biblar, eftersom vi inte har lika många ord, och dessa båda olika ord ofta översätts till samma ord – frälst.


1) SOZO - frälsningen från Gud


Det vanligaste grekiska ordet för frälst och räddad är "sozo". Det används över hundra gånger i NT. Några exempel är:

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli FRÄLST [sozo]." (Rom 10:9)

"Inte sände Gud sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli FRÄLST [sozo] genom honom." (Joh 3:17)

Slår man upp sozo i ett grekiskt lexikon så har det flera komponenter:

• Trygghet - i den här eller kommande världen.
• Helhet - ett innehållsrikt liv med en mening
• Bevarande - vi får leva alla de dagar vi ska leva här på jorden.
• Helande - från både kroppsliga och själsliga sjukdomar.
• Försörjning - vi har vad vi behöver för att leva.
• Befrielse - från synd, religion, traditioner, förflutna, vårt ego
• Evigt liv med Gud efter döden - vi har namn skrivet i livets bok och en plats förberedd i himlen.



2) SOTERIA - frälsningen som vi arbetar på


Det andra ordet för frälst och räddad som grekiskan använder är "soteria". Det används ett fyrtiotal gånger, och några exempel är:

"Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydig, så arbeta med fruktan och bävan på er FRÄLSNING [soteria] ..." (Fil 2:12)

"ty jag vet att detta kommer att leda till min FRÄLSNING [soteria], därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig." (Fil 1:19)

"Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om FRÄLSNING [soteria] som hjälm." (1 Thes 5:8)

Definitionen på soteria, är:
• Befrielse från antastande, störande, ofredande fiender
• Bevarande
• Trygghet
• Själslig frid

 

Några av komponenterna är desamma och ordet används ibland på samma sätt som "sozo", men huvudmeningen i de flesta passager är en pågående befrielse från antastande, störande och ofredande fiender som vill ta bort vår trygghet och frid.

Sozo-frälsningen är given från Gud och vi tar emot den. Den är lika kraftfull för varje människa som bekänner sig till Kristus.
Soteria-frälsningen däremot har att göra med att korsfästa sitt kött varje dag. Detta är den del av frälsningen som vi kan och ska arbeta på, se Fil 2:12. Ett annat ord som ofta användes förr var helgelse. Soteria kan beskriva själva helgelseprocessen. Oro, fruktan, ofrid vill hela tiden tränga sig på, men när vi har blivit frälsta så har vi nu fått makt att säga nej till detta och i umgänge bön med Gud få ta del av Guds frid och trygghet.


Texter

Jes 2:2-5, 2 Pet 1:2-8, Joh 12:35-43, Ps 62:10-13



______________
*Här är en länk till ett grekiskt/engelskt lexikon där man kan se betydelsen och alla ställen där orden används:

Sozo: https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G4982&t=KJV

Soteria: https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G4991&t=KJV

Fortsätt läs mer
853 Träffar

SÖNDAGEN EFTER ALLA HELGONS DAG - Vårt evighetshopp

vrtEvighetshopp_v2

Den som tagit emot Jesus som sin frälsare har ett underbart evighetshopp. Detta tema har inspirerat sångförfattare genom alla tider. I psalm 285 sjunger vi t.ex. "Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång."

Det finns en fin harmoni genom hela Bibeln. Jesus är den samme igår, idag och i all framtid (Heb 13:8). I texten från Lukas 20 kommer vi in mitt i ett sammanhang där man ifrågasätter Jesus. Den religiösa gruppen saducéerna som ställt frågan trodde inte på något efter döden, eller något övernaturligt som t.ex. änglar (Luk 20:27). Man trodde bara på de fem första Moseböckerna och deras livsfilosofi var; lev nu - du lever bara en gång.

Då använder Jesus berättelsen om törnbusken i sitt svar (2 Mos 3:6). Här kallar Mose Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. De var ju sedan länge begravda när Mose sade detta, ändå kallar han sig deras Gud. Han är alltså inte en Gud för de döda utan för de levande.

I texten från Hebréerbrevet 11 ser vi vilken attityd Abraham, Sara, Isak och Jakob hade (se vers 8-12). De såg sig som gäster och främlingar som hade en temporär boning här på jorden (v13). De längtade efter ett bättre land, det himmelska landet (v16).

I Kolosserbrevet 3:2 står det ”Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden.” Detta går emot den här världens tänkande, som ibland även kan smyga sig in i en kristens liv. Det finns ett engelskt uttryck som används mot kristna: ”Don’t be so heavenly minded that you are of no earthly good.” Översatt är det ungefär: “Var inte så fokuserad på himlen att du inte är till någon nytta här på jorden.”

I boken ”Kan man vara kristen” av C. S. Lewis bemöter han just detta påstående på ett bra sätt:

”Att ha blicken fäst mot himlen är inte (som en del moderna människor verkar tro) en sorts flykt eller önsketänkande, utan något som en kristen bör göra. Detta betyder dock inte att vi ska lämna den här världen åt sitt öde. Genom historien har det visat sig att de kristna som gjorde mest för den här världen, var dem som tänkte mest på det som finns där uppe.”

 

Texter

Jos 1:10-11, Heb 11:13-16, Luk 20:37-38, Ps 116:1-9

Fortsätt läs mer
883 Träffar

ALLA HELGONS DAG - Helgonen

Helgonen_v1


På lördag är det alla helgons dag. Detta är en helg då vi speciellt tänker på de som har gått bort och inte längre finns med oss här i jordelivet. Vi stillar ner oss och reflekterar över livet och evigheten.

Jesus har ett annat perspektiv än vi har. Han ser längre än vad vi gör. Det finns mer än vi kan se för våra fysiska ögon. Jesus säger att en dag kommer de som nu gråter att få skratta (Luk 6:21).

Lukas riktar sitt evangelium till vanliga människor – huvudbudskapet är att evangeliet är till för alla folk, inte bara judarna. Han skriver till Teofilus (Luk 1:3). Det namnet betyder ordagrant "den som älskar Gud" eller "älskad av Gud". Lukas är ett evangelium riktat till den som älskar Gud och på samma gång beskriver det också hur Gud älskar mänskligheten!

Lördagens text är hämtad från inledningen av Slättpredikan i Luk 6:20-49. Detta är troligtvis samma predikan som kallas Bergspredikan i Matteus (Matt 5-7). I området på västra sidan om Galileiska sjön är bergen beklädda med gräs i olika nivåer. Det är ingen motsägelse när Matteus skriver att Jesus gick upp på ett berg och att Lukas skriver att Jesus stannar till på en slätt. Innehållet är i mångt och mycket samma, men en skillnad är t.ex. att Lukas strukturerar texten kring talet fyra. Det finns:

- fyra saligprisningar (20-23)
- fyra verop (24-26)
- fyra bud att älska sin fiende (27-28)
- fyra praktiska exempel på hur man älskar sin fiende (29-30)
- fyra liknelser (39-46)

Talet fyra används om de fyra väderstrecken och är en vanlig biblisk symbol för hela jorden*. Att dela upp Jesu predikan på detta sätt i punkter om fyra är en litterär finess som läkaren och skribenten Lukas använder för att förstärka att Jesu budskap gäller alla människor i hela världen!

I den första saligprisningen säger Jesus att ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3). Grekiskan har två ord för fattig. Det första ordet beskriver en daglönare, han är fattig men kan arbeta och hoppas få ett jobb varje dag så att han kan försörja sin familj. Det andra ordet beskriver också någon som är fattig, men utan någon som helst förmåga att göra någonting själv, det enda han kan göra är att tigga.

Det finns sådana djup i Bibeln, här används det andra ordet - Jesus söker alltså ”andlig tiggare” som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd, helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!

Jesus ger två underbara löften till ”andliga tiggare” som ödmjukar sig under Herren, de är saliga och dem tillhör himmelriket. Notera att det inte står ”ska tillhöra” utan ”tillhör” i presens – en fast förvissning om att tillhöra Guds rike redan här och nu!

 

Texter

5 Mos 34:1-5, Heb 12:22-24, Luk 6:20-26, Ps 126

 

 

* Ett annat exempel där talet fyra också står för hela världen är matundret för fyratusen (Matt 15:32). Det sker på den östra sidan av Galileiska sjön som är ett hedniska område. Tidigare hade Jesus gett fem tusen män mat på den västra judiska sidan, som var den judiska delen (Matt 14:13). Att det var just fyra tusen personer där förstärker att Jesus mättar alla folk med sitt ord. Juden först men också greken som Paulus skriver (Rom 1:16).

Fortsätt läs mer
773 Träffar

TJUGONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Att leva tillsammans

Att-leva-tillsammans-_v2

Alla människor behöver mänskliga relationer. Ett barn som växer upp utan närhet överlever inte. Det räcker inte med mat, dryck och sömn - lika viktigt för vår fysiska överlevnad är levande mänskliga relationer.

I texten från 2 Tim påminns Paulus om den uppriktiga tro som fanns hos Timoteus mormor Lois och hans mor Eunice. En levande Gudstro hos en mor och mormor påverkar mer än vi kanske förstår!

För två veckor sedan var temat ”att lyssna i tro”. Vi läste från liknelsekapitlet i Matteus (kap 13) hur Jesus berättade om skatten och pärlan. Nu på söndagen kommer vi in i berättelsen på nytt i Matteus 13:53. Jesus lämnar norra trakten kring Kapernaum och vandrar till sin hemstad Nasaret, en sträcka på fyra mil som tar två dagar att gå.

Ofta tänker vi inte på dessa osynliga dagar mellan några verser där Jesus och lärjungarna rör sig mellan olika platser. Här finns tid för samtal, frågor och möjlighet att reflektera och bearbeta vad Jesus sagt och gjort. Relationer byggs och fördjupas.

Texten ger en inblick i Jesu vardag och familj. Det lilla samhället Nasaret uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare på Jesu tid. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även verkar ha lärt Jesus. Det grekiska ordet "tekton", som ofta översätt snickare, är egentligen ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. Josef var en byggnadsarbetare som jobbade sannolikt både med trä och sten. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid på Jesu tid.

Jesus tyckte om och vördade sin familj (Luk 2:41), däremot hade hans fyra halvbröder Jakob, Joses, Judas och Simon svårt för Jesus. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av dem trodde på honom (Joh 19:26-27). Man kan tänka sig att det fanns avundsjuka, och det kan inte ha varit lätt att haft den perfekte Jesus som sin bror.

Jesu omsorg om sin mor blir tydlig på korset då han ber lärjungen Johannes ta hand om henne (Joh 19:26-27). Det är anmärkningsvärt att det inte är till Jakob som han överlämnar försörjningsansvaret.

Läser man i Apostlagärningarna förstår man dock att något händer efter Jesu död och uppståndelse. När man samlades till bön finns Jesu mor och hans bröder med (Apg 1:14). Jakob blev den som ledde den stora församlingen i Jerusalem (Apg 15). Man kan förstå att han talar av egen erfarenhet när han i sitt brev skriver: ”För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska” (Jak 3.16).

Även den yngste brodern, Judas, får vara med om en förvandling. När han presenterar sig själv i sitt brev gör han det på ett ödmjukt sätt och skriver: "Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror." (Jud 1:1) Han hade kunnat skriva "Jesu bror", men väljer att kalla sig "Kristi tjänare"!

 

 

Texter

Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE

Tob 10:7-13 (alt 1 Mos 18:1-8, från 1983 års evangeliebok), 2 Tim 1:3-5, Matt 13:53-57, Ps 68:5-7

Fortsätt läs mer
747 Träffar

NITTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Trons kraft

Trons-kraft_v2
Texten från Markus 2 handlar om trons kraft. De fem huvudpersonerna, en lam man och hans fyra vänner som bär honom, låter ingenting hindra dem från att komma fram till Jesus. Det finns ett engelskt uttryck: ”Where there's a will, there's a way”, på svenska ungefär “Finns det en vilja, finns en väg”. Det beskriver på ett bra sätt de här fem personernas beslutsamhet!

Ordet tro i grundtextens språk är ett rikt ord som också betyder trofasthet, tillit och förtröstan. Ibland har vårt svenska ord tro förringats till att betyda att man lite vagt hoppas och tror på något, men kan inte säkert veta. En sådan ”jag-hoppas-kanske-tro” ger upp så fort den stöter på minsta lilla problem. Biblisk tro är däremot en fast övertygelse och tillit över det som ännu inte är synligt för våra fysiska ögon (Heb 11:1). I en sådan tro finns det inga hinder. I en sådan tro, tillit och förtröstan på Jesus finns det kraft!

Det fanns många hinder som skulle kunnat stoppa de fyra männen som kom bärandes på sin lame vän. Redan utanför Petrus hus där i Kapernaum kunde de ha gett upp. Det var så mycket folk att det var omöjligt att ta sig in till Jesus. Även om de skulle kommit in skulle nästa problem vara det viktiga samtalet mellan de laglärda och Jesus som pågick där. Det var verkligen opassande att störa Jesus just då.

När Lukas återger denna händelse (Luk 5:17) skriver han att den religiösa eliten från de största städerna i Judéen och Galiléen, tillsammans med lärda från Jerusalem var där. Lukas använder ett ovanligt ord för laglärd här som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor. Med andra ord, hela landets religiösa elit var representerade där.

Männen tar med sig sin lame vän uppför trappan (som fanns på utsidan på dessa dåtida hus). Från taket firar de ner den lame framför Jesus.

Det fanns kraft i deras tro som gör att de tar en annorlunda väg fram till Jesus och också vågar störa det viktiga mötet som landets religiösa elit hade arrangerat. De bryter mot mycket när de både ”bryter upp” taket och ”av-bryter” samtalet!

De flesta bibelforskare är ense om att Markus skriver ner mycket av Petrus vittnesbörd i sitt evangelium. Man kan tänka sig hur den här händelsen hade etsat sig fast i Petrus minne. Han kommer ihåg varje detalj som hände i hans hem den här dagen. Han berättar alla detaljer för den unge Markus som sedan skriver ner detta i sitt evangelium.

Plötsligt när Jesus talar börjar det krafsa i taket ovanför Jesus. Det dammar och ett hål bryts upp. Säkert satt den främsta religiösa ledare långt fram och grus och jord börjar ramla ner på deras fina kläder. Till sist sänks långsamt en lam man ner framför Jesus!

Markus skriver i vers 5: När Jesus såg deras tro, sade han till den förlamade: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

Jesus såg de fyra männen och den lame mannens tro. Han såg också behovet av frälsning som varje människa har.

Ibland kan vi känna oss som den lame mannen, oförmögen att själv ta oss för något, beroende av vänner som bär fram oss inför Jesus. Vilken uppmuntran det är att komma tillsammans i en församlingsgemenskap där vi kan hjälpa varandra växa i tro och få ta del i trons kraft. Andra gånger är vi som de fyra männen som får bära någon inför Jesus!

Någon har sagt att det finns många vägar till Jesus, men bara en väg till Gud. Det stämmer verkligen i den här berättelsen. Denne lame man fick möta Jesus på ett annorlunda sätt. Han fick frid med Gud och syndernas förlåtelse. Han bars dit men gick därifrån som en pånyttfödd människa!

 

Texter

Jos 2:1-15, Heb 11:29-33, Mark 2:1-12, Ps 73:23-26

 

Bilden är från byggandet av ett traditionellt tak i utomhusmuseet "Nazareth Village" i Nasaret.

Fortsätt läs mer
851 Träffar

18:e SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Att lyssna i tro

Att-lyssna-i-tro-v2

I söndagens text ger Jesus två liknelser för sina lärjungar. Om vi går tillbaka till kapitlets början skriver Matteus hur lärjungarna och stora skaror lyssnar i tro på Jesus när han sitter vid sjön och undervisar (Matt 13:1). Jesus börjar med att likna Guds ord vid ett gott utsäde. Den som lyssnar och tar till sig Guds ord i tro är den goda jorden som bär rik frukt. I Mark 4:13 står det att den är grunden för alla liknelser som Jesus berättar.

Efter denna liknelse följer tre liknelser om Guds rike. Poängen är att det finns både goda och onda krafter i världen, och även inom kyrkan. En fiende sådde falskt vete, och i åkern växer både det som är gott och ont. Det är först vid skördetiden som de kommer att skiljas åt. Skulle man rycka upp ogräset så skulle även vetet ryckas upp på samma gång, se Matt 13:29.

Fram tills nu har Jesus suttit vid stranden och talat till allt folket. Han har berättat dessa fyra liknelser och även gett förklaringen på den första om jordmånerna. Nu går han in i Petrus hus i Kapernaum där han bodde under sin verksamma tid i Galiléen (v36). Här förklarar han liknelsen om ogräset i åkern (v37-39):

- Den som sår den goda säden är Människosonen.
- Åkern är världen.
- Den goda säden är Guds barn.
- Ogräset är ondskans barn osv.

Efter denna tydliga förklaring ger Jesus tre liknelser till om Himmelriket - skatten, pärlan och nätet. De två första är med i söndagens text. I den tredje liknas himmelriket vid ett stort dragnät som samlar in alla fiskar i dess väg. Jesus förklarar att den handlar om tidsålderns slut där de onda ska skiljas från de rättfärdiga.

När vi ser alla sju liknelserna i kapitel 13 som en helhet handlar de två första liknelserna om hur Människosonen sår den goda säden (v37). Jesus talade om sig själv och det var just det han gjorde när han vandrade här på jorden. Den sista liknelsen har att göra med tidsålderns slut då alla människor ska dömas. Det är då naturligt att de fyra liknelserna i mitten (senapskornet, jästen, skatten och pärlan) handlar om tiden mellan det att ordet såddes och skörden – vår tid!

I de tre liknelser som Jesus förklarar är det Gud som är huvudpersonen och den som agerar. Det är Gud som är mannen som sår den goda säden och han är den som skördar vid tidsålderns slut. Det är därför troligt att mannen som hittar skatten i åkern (som är världen v38) är Gud själv och att köpmannen som söker pärlor också är Gud. Jesus säger ju att ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” (Luk 19:10). Vi kan ju inte heller aldrig köpa frälsningen, så det måste vara Jesus som är den som köper skatten och pärlan.

 

Texter

Ords 8:32-36, Apg 5:27-29, Matt 13:44-46, Ps 19:8-15

Fortsätt läs mer
816 Träffar

DEN HELIGE MIKAELS DAG – Änglarna

nglarna-v2

Det finns olika åsikter om änglar idag, både inom kyrkan och utanför. Det var på samma sätt på Jesu tid. Den religiösa gruppen saddukéerna trodde inte på något övernaturligt, medan fariséerna trodde på änglar, se Apg 23:8.

Bibeln refererar till änglar omkring trehundra gånger, så deras existens är tydligt förankrat i Guds Ord. Änglarna är skapade av Gud och har som främsta syfte att ära och lovprisa honom. Det finns två kategorier av änglar, goda och onda. Jesus talar också ofta om änglar. Vid tidens slut ska han t.ex. ”sända ut sina änglar”, se Matt 13:41 och i Getsemane blev han styrkt av en ängel när han bad, se Luk 22:43.

Det hebreiska ordet för ängel, ”malak” och det grekiska ordet "angelos", betyder egentligen bara "budbärare". Orden översätts till "ängel" eller "budbärare". Det är sammanhanget som får avgöra om texten talar om en mänsklig eller en himmelsk budbärare.

I helgens texter ser vi att änglarna finns med och uppmuntrar och hjälper.

Johannes får i en syn se vad som kommer att hända på jorden innan Jesus kommer tillbaka. Han får se de vedermödor som kommer drabba jorden, men när det är som mest hemskt växlar synen och han får parallellt också se Guds härlighet i himlen. Gud har kontroll på läget!

I Upp 5:11 blir Johannes uppmuntrad av att se och höra ”myriaders myriader, och tusen och åter tusen” änglar lovsjunga Gud inför hans tron. En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är tiotusen, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd.

I 1 Mos 28 är Jakob på flykt undan sin bror Esau. Det är en lång och invecklad historia med lögner och svek, där Jakob nu senast lurat sin far Isak. När Jakob slår läger en kväll, på sin åttio mil långa vandring norrut, har han nog ingen tanke på att det ska ske något speciellt. Ändå möter Gud honom i en dröm om natten där han får se en stege som förbinder himlen och jorden, änglar som rör sig upp och ner, och Herren själv.

I vers 13 säger Herren: ”Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud.” Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i 1 Mos 32. Men det är helt klart att synen med änglarna och Guds tron är en händelse som drar Jakob närmare Gud.

Läser vi om Natanael i Joh 1:47-51 ser vi att Jesus såg honom och sade: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.” Jesus jämför Natanael med hans förfader Jakob som var en bedragare (som hans namn betyder) ända tills han kapitulerade inför Gud, och fick ett nytt namn - Israel.

I Joh 1:51 säger Jesus: ”Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Jesus ÄR Jakobs stege. Han den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga!


Texter

1 Mos 28:10-17, Upp 5:11-14, Joh 1:47−51 och Upp 12:7-12 (som läses varje år), Ps 103:19-22

Fortsätt läs mer
911 Träffar

FEMTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Ett är nödvändigt

endast-ett-r-ndvndigt_rgng3

I söndagens text från Lukas 10 befinner sig Jesus hemma hos Marta och Maria. Systrarna bodde i byn Betania som ligger tre kilometer öster om Jerusalem. Jesus besökte dem och deras bror Lasarus ofta och trivdes i deras gemenskap.

Ibland framställs Marta som den arbetsamma fixaren, medan Maria är latmasken som bara sitter vid Jesu fötter, och även om Maria fick Jesu beröm, behövs det nog underförstått ändå en Marta för att det ska bli något gjort! Andra använder Marias stillasittande exempel som en ursäkt för att inte göra något praktiskt arbete. Så vad handlar den här texten egentligen om?

Låt oss till att börja med att konstatera att Jesus älskar alla syskonen - Marta, Maria och Lasarus (Joh 11:5).

I Luk 10:40 står det ”Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med” (B2000).

• Ordet som översatts ”tänkte på” är ett grekiskt ord som bara används här i NT. Det beskriver hur Marta är fullt upptagen, distraherad och stressad med allt som måste ordnas. Ordagrant är det ”att vara dragen från centrum åt alla möjliga håll”, i motsats till att ”vara centrerad kring” Jesus.

• Orden ”allt att ordna med” är på grekiska "poly diakonia", ordagrant "mycket tjänande".

Vi kan lätt identifiera oss i Martas situation i vår tid. Det är inte svårt att förlora fokus och bli distraherad av ”poly diakonia” (mycket tjänande).

Marta har alltså för mycket att göra där i köket. I hennes tankevärld finns det bara en lösning på problemet – hennes syster måste hjälpa till! Hon går fram till Jesus, och Lukas antyder att hon faktiskt avbryter hans undervisning, för att be honom säga till Maria att hjälpa henne. Hon förväntar sig att han ska tillrättavisa Maria, och det gör troligen alla andra där också, det var ju kvinnans roll att ordna med maten.

Men Jesus går till botten med problemet, som är Martas hjärta, genom att säga: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket.”

• Att Jesus upprepar hennes namn visar på Jesu värme och djupa vänskap med henne.

• Exakt samma grekiska ord för ”bekymmer” används i Bergspredikan där Jesus sade att vi INTE skulle bekymra oss över just mat och dryck (Matt 6:31)!

• Nästa ord ”oroar dig” är ett ovanligt grekiskt ord som bara används här i hela NT. Det beskriver en inre oro visar sig i ett yttre tumult. Ordet målar upp en bild hur Marta blir mer och mer uppjagad där i köket och slamrar och väsnas med kastruller, till sist kan hon inte hålla sin frustration inom sig och går till Jesus.
Jesus fortsätter sedan att säga till Marta: ”bara ett är nödvändigt”. Det kan antingen syfta på att Marta inte behöver förbereda många avancerade maträtter, utan en enkel rätt räcker - eller att lyssna till Jesus är det viktigaste och det enda som behövs.

Oavsett vad ”bara ett” syftar på är poängen tydlig. Söndagens text handlar om hur vi prioriterar våra liv och hjärtat bakom våra handlingar och val. Har vi glömt att lyssna på Jesus och bara tjänar honom av gammal vana med ”poly diakonia”?

En dag kommer vi alla stå inför Jesus med våra liv, som är summan av alla val vi gjort. Min bön är att då få höra Jesu säga samma sak som han sade om Maria: ”Du har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån dig.” (Luk 10:42)


Texter

5 Mos 4:29-31, Fil 4:10-13, Luk 10:38-42, Ps 123

 

Fortsätt läs mer
963 Träffar

14:e SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Enheten i Kristus

enheten-i-kristus_v2_rgng3
Den kristna enheten är inte baserad på att man har jämkat och röstat fram ett program som alla till sist lite motvilligt enas kring. Den kristna enheten är istället som Efesierbrevet 4:3 uttrycker det, en "Andens enhet".

Denna andens enhet i tron får yttre konsekvenser för hur vi lever våra liv och hur vi ser på Guds församling.

En fallgrop för sann enhet är att se mer på människor än på Jesus. Detta var ett av problemen i Korint och något som Paulus tar upp i söndagens episteltext (1 Kor 1:10-13). Församlingen var delad och vissa höll sig till grundaren Paulus, medan andra hölls sig till hans efterträdare Apollos (Apg 18:24). En annan mer judisk gruppering höll sig till Petrus (Gal 2:11-14). Paulus ville få dem att inse orimligheten i en delad Kristus. Han frågar retoriskt i vers 13: ”Var det Paulus som blev korsfäst för er skull”? I grekiskan finns en stark betoning på ett negativt svar - nej absolut inte!

I vers 10 uppmanar Paulus församlingen att helas från dessa grupperingar. Det ord som översatts ”återigen stå eniga” är det grekiska ”katartizo”. Samma ord används i Matt 4:21 om att laga nät vilket ger en fin bild på hur revade och trasiga kan relationer helas och knytas samman igen.

I texten från Joh 17 ber Jesus för alla troende att de ska vara ett. I vers 18 ser vi att enheten börjar med att ”de tror på mig [Jesus] genom deras [apostlarnas] ord”. Enheten centreras kring KRISTUS och hans ORD!

Det finns två centrala grekiska ord som används om församlingen. Ett är ”ecclesia” som handlar om församlingens struktur. Det andra är ”koinonia” som har att göra med relationerna mellan de troende.

Både ecclesia och koinonia behövs, men koinonia - gemenskapen och andens enhet är den primära. Församlingen är tänkt att vara som en familj, inte bara en organisation. Vi behöver strukturer, men den ordning som ges för den lokala församlingen är också den mest enkla tänkbara – äldste och diakoner, det var allt! Kraften och livet i församlingen är dess koinonia (enheten i Kristus), inte dess ecclesia (struktur)!

Församlingen liknas ofta vid en kropp. Ibland kan man höra kommentarer att man älskar Gud, men har svårt för församlingen. Det är dock omöjligt att vara förenad med huvudet (Kristus) utan att vara förenad med hans kropp. En kroppsdel som inte sitter ihop med kroppen dör snart då inte blodet pulserar och ger liv.

Men det finns hopp, nätet kan få helas och en sann gemenskap med Kristus i centrum kan växa fram om vi väljer att leva vårt liv i hans ljus. När lärjungen Johannes började vandra med Jesus kallades han och hans bror för ”åskans söner” på grund av deras temperament (Mark 3:17). De var omogna och sökte bl.a. de främsta platserna hos Jesus (Mark 10:37). Men något hände som gjorde att Johannes kom att kallas ”kärlekens apostel”. Nyckeln är gemenskapen med Kristus och varandra som vi förstår av texten i hans första brev:

”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap [koinonia] med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.” (1 Joh 1:7)


Texter

Am 9:11-15, 1 Kor 1:10-13, Joh 17:18-23, Ps 95:1-7

Fortsätt läs mer
1036 Träffar

TRETTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Medmänniskan

Medmnniskan_denGylleneRegeln_v1

Helgens tema handlar om medmänniskan. I den första årgångens text från Lukas 10:23-37 får Jesus frågan om vem som är vår nästa. Jesus svarar i form av en liknelse där en landsman till de som lyssnar på honom råkat illa ut på vägen mellan Jerusalem och Jeriko. En medmänniska från det illa ansedda folkslaget samarierna får illustrera att barmhärtighet sträcker sig över mänskligt uppsatta gränser. Vår nästa är inte bara nära och kära – utan varje människa som vi möter på vår livsvandring!

Söndagens text är den välkända gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt 7:12)

Jesus var inte den förste med ett sådant uttryck. De som lyssnade till Jesu bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som många år tidigare sammanfattat lagen med orden: "Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela lagen. Resten är kommentarer."

Skillnaden mellan denna och andra liknande tankar var att dessa var skrivna i negativ form och förbjöd ett handlande. Jesu uppmaning var annorlunda. Den innehöll inte något förbud, utan en uppmaning. Det är en stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: ”Hur skulle jag vilja bli bemött om jag var i min nästas situation?”

Det är också viktigt att se att det INTE står ”Allt vad människorna vill att ni skall göra för dem, det ska ni göra…” Många dignar under felaktigt pålagda krav från andra. Vi måste lyda Gud mer än människor och deras förväntningar på vad de vill att vi ska göra, se Apg 5:29.

I Paulus brev till församlingen i Efesos finns ett exempel på hur en kristen måste gå längre än vad lagen föreskriver. Det handlar inte bara om att undvika att bryta mot Guds lag, utan att faktiskt hjälpa vår nästa.

Vid denna tid var det vanligt med stölder i Efesos, och tydligen hade vissa kristna kvar den inställningen att det inte var så allvarligt att vara ohederlig, så Paulus tar upp detta och skriver: "Tjuven skall sluta stjäla!" (Ef 4:28).

Först kan man tro att Paulus bara påminde församlingen om att inte bryta mot budet, "Du skall icke stjäla!" Men han inte bara uppmanade att sluta upp med ett beteende, utan fortsätter i samma vers att den som tidigare stulit ska "uträtta något nyttigt med sina händer".

Tanken var inte att tjuven bara skulle kunna försörja sig hederligt, Paulus betonar i samma vers att den som tidigare stulit ska arbeta "så att han har något att dela med sig åt den som behöver". Det räcker inte att bara låta bli att göra det som är ont, utan vi måste också aktivt göra det som är gott!

Den gyllene regeln betonar barmhärtighet och medkänsla och återspeglar Bibelns kärnbudskap - Guds kärlek.

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Eller som Paulus skrev till efesierna:

"Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus." (Ef 4:32)

 

Texter

Jer 38:7-13, Rom 12:16-21, Matt 7:12, Ps 103:1-6

 

Fortsätt läs mer
749 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se