tom banner

Ökentorrt och vattenrikt

Ökentorrt och vattenrikt


Jag har nästan hunnit igenom hela Jesaja bok, och slås av den uppsjö med ökenbilder som finns där. När domen drabbar nationer och folk beskrivs det med: floder som sinar och torkar ut. Gräset torkar, ökenmarken brer ut sig. Jorden sörjer och vissnar, höjder förtorkar. Struparna är torra, tungan torkar av törst

Fortsätt läs mer
3287 Träffar

När texterna förstärker varandra

När texterna förstärker varandra

I halvfarten (och helfarten) stiger vi nu in i Efesierbrevet. På kvällen läste jag nu kapitel 1 som slutar med orden:

"... Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan ..." Efesierbrevet 1:20b-22

Jag fick stanna upp lite och läsa igen. Det är så mäktigt och nära. "All makt" och ändå "huvud för kyrkan". 

Direkt efter läste jag Psalm 104 (ligger någon dag efter i GT-läsningen för halvbibel). Hela psalmen talar om Guds enorma storhet som predikas för oss genom skapelsen. 

Så hände det där som ibland händer när man läser Bibeln. Texterna länkas samman och förstärker varandra. Gud är stor och det han gjort är onekligen häftigt. Samtidigt har han sådan omsorg om skapelsen att den som har all denna makt och skaparglädje är huvud för kyrkan.

Hur lever vi i det? Hur upplever vi det? Hur tar vi steget att inte bara rycka på axlarna eller resignerat säga, jo det visste jag väl egentligen. Kanske reagerar du inte alls, vi ser (och behöver se) olika saker när vi läser. Men jag blev utmanad.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3179 Träffar

Av Gud sänd...

Av Gud sänd...

Paulus hade det inte lätt, inte om vi får tro hans ord i 2 Korinthierbrevet. Det är mycket lidande, prygel, ensamhet och annat som drabbar honom i hans tjänst. Jag kan inte låta bli och tänka på människor i vår värld som flyr och lider. Jag kan göra lite, men inte mycket från min kammare. Men jag ber att de ska åtminstone mötas av den Gud som Paulus så varmt talar om. Vilken skillnad han kan göra mitt i lidandet.

Mitt i Paulus beskrivning av lidande och svaghet så lyste en vers upp idag. Det var 2 Kor 7:6, jag har sett den förut och älskat den länge. Men även idag hoppade den på mig:

"Men Gud som tröstar de förödmjukade tröstade mig genom att Titus kom"

Jag tycker det är så stort att Gud agerar, inte bara i vårt känsloliv, inte bara med andliga upplevelser av frid, inte bara i karismatik, inte bara genom förlåtelse och försoning. Han ger Paulus tröst rent praktiskt, genom att sända en älskad broder. Tänk att Gud är så konkret!

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3379 Träffar

Inte i en sagovärld – månadstema september

Inte i en sagovärld – månadstema september

Förra månaden vandrade vi runt bland personerna i Nya testamentet. Vi funderade över vem som fascinerat mig som läsare. I september tar vi steget över till det geografiska.

Månadstemat för september är platser i Bibeln. Låt mig börja i ett svenskt klassrum för att förklara lite varför jag tycker detta är viktig! När jag är ute och gör Bibeläventyr (www.bibelaventyret.se) så säger vi att "från och med Abraham kan vi vara ganska säkra på var dessa berättelser utspelar sig! Vi vet var på jorden, du kan till och med åka dit...". Det är då inte ovanligt att elever räcker upp händerna och säger något i stil med "Va? Menar du att detta kan ha hänt på riktigt?". Och så får vi svara att, Bibeln hävdar, att den utspelar sig på riktiga platser med riktiga människor i vår värld. 

Upplevelsen hos en tioåring som inser att Bibeln inte utspelas "bortom de sju kullarna, bortom de sju bergen" eller "in a galaxy far, far away" är inte helt olik den jag själv får ibland när jag stannar upp och säger: "Var ligger Moab?". En snabb titt i ett lexikon eller på nätet visar att platsen finns.

En av mina stora upplevelser gäller just detta. Jag fick förmånen att vara med en grupp i Israel för ett par år sedan. Vi reste runt och en av dagarna vandrade vi ner ifrån en av sluttningarna runt Gennesarets sjö och slutade efter någon timme vid strandkanten (bilden är från den vandringen). Jag gick en bit från de andra och det slog mig hårt att det var: "här dem gick!". 

Geografin kan vara ett uppvaknande där vi kan lämna den där känslan att berättelserna sker "bortom oss" och nås av att det sker i vår värld. Det kan bli verkligare än annars. 

Jag vill därför i detta månadstema utmana dig till två saker. För det första att dela liknande upplevelser. Berätta om en resa du gjort, mentalt eller fysiskt. När något blev verkligt för dig, eller när platsen blev viktig. Men den andra utmaningen är ännu mer konkret. När du läser texter denna månad, stanna upp inför ortsnamn du är inte är säker på, leta upp en biblisk uppslagsbok eller rådfråga "Farbror Google". Platserna finns, de är spännande och du kan upptäcka på nytt att Bibeln inte utspelar sig i en sagovärld!

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3163 Träffar

En fascinerande doldis

En fascinerande doldis

När det gäller månadstemat för augusti så fascineras jag av en av Nya Testamentets "doldisar" = Han omnämns inte särskilt mycket jämfört med många som t.ex. Petrus och Paulus. Ändå skriver alla fyra evangelierna om honom och han spelar en avgörande roll i ett kritiskt skede av evangeliernas klimax. Mannen jag tänker på är Josef från Arimatea. Ett lite mer ingående studium hans liv och av hans "punktinsats" för Jesus är faktiskt riktigt uppbyggligt.

För det första hade Josef en strategisk position. Enligt Mark. 15:43 var han "en ansedd rådsherre". För det andra var Josef from. Mark 15:43 fortsätter med att omnämna att han "väntade på Guds rike". Lukas 23:50 kallar honom en "god och rättfärdig man". För det tredje ville han verkligen inte att Jesus skulle dömas överhuvudtaget. Luk 23:51 beskriver att han inte samtyckte till beslutet att döma Jesus till döden. Så långt är allt väl men Joh. 19:38 pekar på att Josef samtidigt var fylld av människofruktan för Johannes skriver att Josef var "lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla..".

När jag läser om Josef så tänker jag att hans story passar väl in med den brottning som kristenheten i Sverige står i (jag själv är en del av den brottningen eftersom jag själv är en del av kristenheten i Sverige:-). Många av oss har ganska strategiska positioner på det ena eller andra sättet. Många av oss skulle känna igen oss i att vi vill att Gud skall ha första platsen i våra liv. Många av oss frustreras när vi ser hur t.ex. delar av massmedia gång på gång marginaliserar och ibland t.o.m. förlöjligar kristen tro.

Tyvärr slutar inte likheterna med Josef där. Jag tror nämligen att vi är många som kan känna igen oss i att vi ofta ligger lågt för att vi är rädda för vad andra på t.ex. vår arbetsplats skulle säga om vi anmälde en avvikande åsikt som skulle antyda att vi stod för något som inte var politiskt korrekt.

Evangelierna skildring av Josef från Arimatea tar en dramatisk vändning vid det mest oväntade av alla tillfällen- Vid Jesu död! När Jesus hänger död på korset, övergiven av nästan alla, så stiger Josef in på scenen. Markus berättar i Mark 15:43: "Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp." Markus skriver att Josef "tog mod till sig" och det behövdes sannerligen i den uppkomna situationen. Pilatus var erkänt hård och situationen var oerhört riskabel. Det var, inte direkt, den minst farliga situationen, att så till den milda grad erkänna att man var associerad med Jesus, att man begärde att få ta med sig hans döda kropp. Den enda förklaringen jag kan finna till Josefs nyfunna mod är att Gud själv gav honom kraft och tro till att göra det han gjorde. Vår Herre har som bekant en suverän förmåga att få oss att sluta backa för att istället börja gå framåt och detta även i de mest omöjliga av situationer!

Johannes beskriver därefter på ett gripande sätt hur två försiktiga "doldisar"- Josef och Nikodemus hjälps åt för att föra Jesus till det som förmodligen var Josefs egen gravplats. "Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en ny trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära."

Jag tänker att evangeliernas beskrivning av Josef kan få vara till stor uppmuntran till oss alla som brottas med människofruktan. Om Gud kunde ge mod till Josef att börja gå framåt i hans, till synes hopplösa situation, då Jesus faktiskt hade dött- Hur mycket mer borde han inte kunna ge mod till oss som får leva i ljuset av både Jesu försoningsdöd och hans uppståndelse från det döda!

Man kan dessutom knappt föreställa sig vilken enorm glädje det måste ha varit för Josef när han fick reda på att Jesus hade uppstått....ur Josefs egen grav!

Kanske kan även det få transformeras till en uppbyggligt budskap för oss. Många gånger så känner i alla fall jag mig ganska "torftig" inombords. Det känns inte som att jag har mycket att ge till eller för Gud.

Om du också upplever det så ibland, så kan du stanna upp och reflektera över att det enda som Josef hade att erbjuda Jesus var....en grav! Om nu Josefs grav, när den lämnades till Jesus, kunde få bli en livets plats så kan vårt, ofta fattiga inre, på samma sätt få bli en livet plats. Detta är alltid möjligt om vi bara vågar att lämna över oss själva till han som uppstod ur den fascinerande doldisens grav.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
3739 Träffar

Äntligen ska templet byggas

Äntligen ska templet byggas

Idag börjar halvbibelspåret läsa om hur Salomo börjar med förberedelserna för tempelbygget. Templet i Gamla testamentet är en av mina personliga favoriter och jag ser fram emot att nu igen få läsa dessa texter. Vad är det då jag gillar?

Det är mycket detaljer, idag är det antalet arbetare som sänds ut för att fixa vad som behövs. Summorna är helt otroliga. Men för mig är det inte storleken, rikedomen eller prakten som gör detta till en favorit. Visst visar de på att Gud är värdig ett otroligt hus, mycket mer än det Salomo mäktar med till och med. Men det stora för mig är hela konceptet att Gud vill flytta ihop med sitt folk.

Ibland liknar jag förbundet vid Sinai med ett giftermål. Gud friar till folket och de säger ja. Istället för en ring ger han dem lagen som ska vara deras tecken på att de är hans och han är deras. Men Gud stannar inte där, med tabernaklet så flyttar han "ihop" med folket. Efter de har gift sig bosätter sig Gud hos folket. Templet tar detta ett steg längre. Det ger en fast plats på jorden där Gud lovar att finnas. Den plats där himmel och jord möttes.

Tanken svindlar och jag blir ibland avundsjuk på att jag inte kan resa för att besöka Salomos tempel. Det är med den svindeln jag sedan vänder tanken mot Nya testamentets budskap. Där händer något helt nytt. Jesus går in i världen och blir det nya templet, punkten där himmel och jord möts. Vi tar steget från en byggnad till en person. Men det stannar inte där. Vi får också erbjudandet om att vara Den helige Andens tempel. Vi, vanliga människor, är delvis motsvarigheten till det vi nu läser om i 1 Kungaboken. Kom ihåg det och känn svindeln...

Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3299 Träffar

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

Besökte Jaffa vid Simon Garvarens hus idag!

,Hej ni alla!

Om jag förstått saken rätt så har en del av er Apg. 10 i er Bibelläsning idag:) Detta fick jag reda på av Gunnel Molen på min Facebook idag. Det som var lite speciellt var att jag fick reda på det just som jag var på väg för att besöka just Jaffa och Simon Garvarens hus idag:) Därför tänkte jag att jag kunde ge lite dagsfärska reflektioner från platsen:)

Namnet Jaffa/Joppe kommer från hebreiskans Yafo och betyder: "vacker, skön". Namnet är logiskt om man dels tänker på att det ligger vackert vid havet och dels att detta under många tusen år varit hamnen in till Israel. Därför var denna hamn det första en pilgrim såg när man var på väg till Jerusalem. Man kan ju tänka sig vilken underbar syn det måste ha varit att efter flera månaders mödosam färd få syn på hamnen som i sig innebar att man kommit nära målet för pilgrimsfärden- staden Jerusalem! När jag besökte platsen idag så ställde jag mig längs uppe på stadens högsta punkt. Där stod jag länge och såg ut över den gyllenstensgula stenhusen som vackert tornar upp sig som en sista liten utpost innan det väldiga blånande Medelhavet sträcker ut sig hela vägen till och bortom horisonten.

Platsen är intimt förknippad med profeten Jona som reste via Jaffa när han försökte att fly bort ifrån HERRENS ansikte. Detta gick inte så bra (att försöka fly från Gud är ju aldrig något att rekommendera) och Jona fick av nåd en ny chans att fullfölja Guds uppdrag att predika omvändelse för befolkningen i Nineve. Namnet Jona betyder på hebr. "duva" och till slut följde alltså Jona omigen den Helige Andes ledning. Jonas initiala starka negativa reaktion berodde säkert helt eller delvis på att befolkningen i Nineve var hedningar= icke judar. Det fanns en del profetior och Bibelord som talade om att Gud hade en plan för dem också men det hörde def. till ovanligheterna att Bibelns profeter kallades att åka till platser som Nineve som var den tidens mest fruktade plats och absoluta maktcentrum.

Petrus kom c:a 800 år senare till samma plats som alltså stod som en symbol för själva porten in och ut ur Israel. I denna lilla hamnby fick så Petrus en syn som handlade om att tiden var inne då människor ur alla folk skulle erbjudas att få inlemmas i Kristi Kropp. Synen skakade om den judiska aposteln som inte heller han var van vid detta perspektiv. Detta fast Jesus tydligt hade talat ut att Missionsbefallningen gällde alla folk.

Dagen innan hade en romersk officer fått möta en ängel som gav ett budskap med samma innebörd som det som Petrus fick ta emot. Detta budskap hade Kornelius fått i staden Ceasarea Maritima som låg 1- 2 dagsresor från Jaffa. Ceasarea var en plats som hade ett mycket dåligt rykte bland judarna. Detta berodde på att den nyanlagda väldiga hamnstaden var som ett stycke Rom på Israelisk mark. Herodes den store hade låtit anlägga staden som hade teater, cirkus, hippodrom, bad och ett tempel där man tillbad kejsaren som Gud! På den platsen valde nu Gud att uppenbara sig för den romerska officeren Kornelius! Detta skedde dagen innan Petrus fick sitt budskap en bit söderut längs med samma kustlinje. Kornelius följde då direkt Guds uppmaning att sända bud efter Petrus som ju var i staden Jaffa. Dagen efter nådde så Kornelius tjänare Jaffa och de kom dit precis efter att Petrus hade fått ta emot sin syn. Ett tydligt exempel på att Gud alltid har perfekt timing i det han gör.

Till skillnad från Jona så valde Petrus att lyda direkt och han följde därför med Kornelius tjänare upp till Ceasarea Maritima. Kanske kan du se den enkle galileeiske fiskaren framför dig när han dagen efter  storögd kommer in i den väldiga romerska hamnstaden Ceasarea Maritima. Petrus mottas av Kornelius och han sällskap med enorm vördnad. Strax är han igång och predikar om Jesus och då faller den helige Ande ung. på samma sätt som Anden föll över de 120 i Apg. 2. Petrus och hans vänner tittar chockat på när de ser pingsten upprepa sig igen, fast denna gång över ett antal romerska soldater och deras familjer....i staden Ceasarea Maritima! Efter en kort konferens bestämmer Petrus och de andra Jesustroende judarna sig för att döpa de som redan fått  ta emot Anden och så har vägen för icke-judar in i Kristi Kyrka, öppnats på allvar. Ännu ett exempel på att Gud kan leda oss på de mest oväntade sätt!

Ett par lärdomar/funderingar:

- Petrus (och efterhand Jona) valde att följa Gud även när han blev ledd in i något helt nytt. Är vi beredda att göra detsamma?

- Petrus gjorde säkerligen inte detta av egen kraft och även vi kallas att leva efter Sak 4:6b "Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande säger HERREN Sebaot.

- Jona blev förlåten och i Jona 3:1 står det: "HERRENS ord kom för andra gången till Jona". På samma sätt vill Gud av nåd komma till oss med sitt ord för andra, tredje och fjärde gången o.s.v. Precis som Jona och Petrus får vi vara drivna av Guds nåd.

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4992 Träffar

Ut på resa

Ut på resa

Jag vet inte om du har möjligheten att bege dig på resa genom Bibelns länder. Jag har haft förmånen att besöka ett par av dem och mina erfarenheter är blandade. Det finns många platser som för mig inte sa så mycket, platser där mängden turister snarare skrämde mig. 

Men det finns tre tillfällen som betytt något extra för mig och de har alla tre något gemensamt. De tre är:

  • den stora teatern i Efesos
  • torget i det klassiska Korinth
  • sluttningarna ner mot Genesarets sjö

Jag har alltså inte det imponerande biblioteket i Efesos, Kafarnaum eller ens Jerusalem med på min topp tre-lista. Varför då? Jo, det hela kommer sig av upplevelsen från alla dessa tre platser. Vid de tillfällen som jag tänker på så fick vi som resenärer chansen att stanna upp, läsa bibeltexten och ta in var vi verkligen var. Att sitta på en plats som dessa och se sig om för att tänka "här var dem". Berättelserna kan ta tag i en och bli verkliga. Att läsa en bok kan skapa distans och Bibeln kan ibland göra det. Men när vi stannar upp och låter verkligheten möta oss så kan berättelserna få nytt liv.

Idag är det lättare än någonsin att resa "från soffan" med sin dator i knät. Det finns bilder och program som gör att man kan få se det mesta som idag går att se på alla platser på jorden. I läsningen av en bok som Apostlagärningarna får vi nu möjligheten att göra just den där pausen. Gå in på Google och slå in platsens namn, eller ta fram en biblisk uppslagsbok och se vad vi finner. 

Platserna, människorna och händelserna i Apostlagärningarna är verkliga. Fysiskt eller i tanken kan vi resa dit och uppleva något av det som de för 2000 år sen såg. Då blir det lättare att komma ihåg att Apostlagärningarna också kan vara min historia och mitt nu. 

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3581 Träffar

En liten stund med Jesus

En liten stund med Jesus

"En liten stund med Jesus, och allt förändrar sig."

Så skriver Lina Sandell i en känd psalm som jag haft oerhört svårt att förlika mig med. Vet att det är svårt att inleda med att säga att en älskad psalm är någon jag har svårt för men så är det. Det är lika bra att komma ut ur garderoben och ropa ut från bergen. Skämt å sido. När jag första gången hörde psalmen var jag i en period i livet av brottning. Jag tyckte i den stunden att "En liten stund med Jesus" var bedrövlig, för man ska väl sträva efter ett helt liv med Jesus – inte en stund här och var?

När jag idag satte mig ner på tågstationen för att läsa morgonens text kom dock plötsligt psalmen till mig. I nästan ett halvår har jag fysiskt tillbringat en liten stund med Jesus varje dag. Jag har aldrig läst alla fyra evangelierna på rad på det här sättet. Det slog mig att jag och Jesus har fördjupat vår relation ett litet steg varje dag på ett mycket konkret sätt genom Anta utmaningen. Vi har inte alltid varit överens, särskilt i Lukas fick jag fundera kring en Jesus som är rätt kärv. Det är då häftigt att fortsätta i Johannes och få se en annan sida av samma man. Detta gav mersmak.

Nu kastar vi oss vidare i historien, vi lämnar inte Jesus såklart, även resten handlar om honom. Men på ett lite annat sätt. Vi rör oss nu in i apostlarnas tid, vår tid. Berättelsen som nu snart börjar målas upp är den fortsättning som vi lever i idag. Apostlagärningarna är inte en historia för dåtid, utan nutid. Det är också rätt häftigt och nu börjar jag snart att göra en daglig vandring med de som gick bredvid Jesus. Coolt!

Nu ska jag bara komma ikapp i GT, har halkat efter lite. Men två kapitel om dagen så är jag ikapp om några dagar. 

Och innan någon kastar sig på tangentbordet för att berätta för mig var psalmen i inledningen egentligen betyder så vet jag var den slutar:

Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
och allt, ja allt är gott.

Det hjälper inte, jag har fortfarande svårt att sjunga den. Men jag förstår känslan lite mer nu. En liten stund om dagen har varit riktigt utvecklande.

Olof Brandt, generalsekreterare

Fortsätt läs mer
3813 Träffar

Inte bara på tid

Inte bara på tid


 Helgen som gick var det löparfest i Göteborg, Rekordmånga deltog i Göteborgsvarvets 21 svettiga, härliga och påhejade kilometrar. Jag har själv hunnit med några "varv" innan knäproblemen satte stopp för nöjet. Det blir alltid mycket snack om tider så här efteråt. Kilometertiden, mellantider och personliga rekord. Men är det någon som springer bara för tidens skull?

Fortsätt läs mer
3364 Träffar

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

På resa i Uppenbarelsebokens värld!

Jag är nyligen hemkommen från en fascinerande resa till Turkiet och Grekland. För andra gången hade jag förmånen att få leda en pilgrimsresa till de platser som allra närmast förknippas med aposteln Johannes under den tid då många tror att just han fick ta emot Uppenbarelseboken.

Vi reste till städerna (i vissa fall är det idag "bara" ruiner andra platser är fortf. levande städer) vars församlingar fick motta de sju "sändebreven" i Upp. Kap. 2- 3. Vi reste också till Patmos som är den ö där Johannes i Upp 1:9 säger att han var på när han fick ta emot Uppenbarelsebokens budskap.

En gammal tradition pekar alltså ut aposteln Johannes som mottagare av apokalypsen. Vi kan ej säkert veta om det var just han men det är en tidig källa som pekar ut just honom. Samtidigt omvittnas också att Johannes under denna tid levde i Efesos som ju är den staden vars församling får ta emot det första sändebrevet.

Det som gång på gång slog mig, när jag läste på om och omigen vandrade runt bland, dessa platser är att hur lik de kristnas situation var då i relation till hur den allt mer börjar bli i vår tid. Ett par nyckelord får bli en illustration till detta. Livet för de kristna i "Johannes värld" var dels...

...ett liv under press.

Den vanligaste gissningen är att Johannes fick ta emot apokalypsen på 90- talet e. Kr. Då var Domitianus kejsare. Han var en farlig person som ofta förföljde oliktänkande. Han ville att man skulle titulera honom själv som Gud. Förföljelsen mot t.ex. kristna kulminerade ofta när man hade en "festival". Det var ett antal dagar som t.ex. staten själv kunde arrangera och då gärna en hög romers ämbetsman presiderade över spelen. Förutom blodiga gladiatorspel och mycket annat kunde man då börja tvinga även oliktänkande att visa sin lojalitet mot kejsaren genom att lägga ett par rökelsekorn på altaret som en bekännelse till att kejsaren var Gud. Kanske var det vid ett dylikt tillfälle som Johannes vägrade och därför sändes i exil till den karga och isolerade ön Patmos? De kristna i Efesos levde alltså som på randen av en vulkan. De visste aldrig när nästa utbrott skulle komma. Detta fick vara en del av det kors de fick bära i sin vandring med Jesus. Här tänker jag på alla de kristna världen runt som idag får leva med samma press. Även vi, som lever i ett relativt lugnt hörn av världen, kan nog känna igen oss i att världen pressar på och vi blir nog allt mer medvetna om att det finns ett pris att betala om man skall stå upp för Bibeln som Guds Ord.

...ett liv i en pluralistisk värld

Romar-riket var på många sätt en riktig smältdegel där folk från många olika, folk, kulturer och språk kom samman. Det innebar också att det fanns ett ständigt inflöde av tro på olika Gudar, filosofier och mysteriekulter. Jag blev guidad i Efesos av kanske den bästa guide jag någonsin haft. Han är arkeolog som bl.a. har varit med och grävt ut Pergamon. Han menade på att staden Efesos vid denna tid kan ha haft fler invånare än Rom. Efesos kan enligt honom ha haft över en miljon innevånare! Det var dessutom en hamnstad där vägfacklorna som lyste upp den breda vägen mot hamnen fick se tusentals människor passera hela vägen förbi midnatt. Johannes levde alltså i en pluralistisk tid som var minst lika utmanande som vår! Samtidigt öppnade även detta upp för stora möjligheter att nå människor med evangelium. Det fanns en enorm misär och otrygghet och många, många i Romar-riket längtade säkert nästan desperat efter något äkta som innebar ett möte med verklig kärlek som man kunde bygga sitt liv på. Här kom den kristna Kyrkan in med Jesu Kristi evangelium och miljontals människor vanns för Guds rike och fick ta emot Jesu förlåtelse och nåd och den Helige Ande!

...ett liv med frestelser

Ibland tänker vi kanske att det finns fler frestelser i vår tid än i någon annan tid. Vi tänker kanske att vi som lever i "skärmarnas tid" har alldeles särskilt stora utmaningar och frestelser? Detta tror jag bygger på en kraftigt romantiserad bild av hur livet var t.ex. i Efesos på Johannes tid. Än idag kan man på många gatstenar i Efesos se 2000 år gamla inristade hjärtan. Dessa visade vägen till stadens centralt belägna och enormt stora bordell! Väldigt många av stadens statyer var dessutom i färg och många hade som syfte att väcka sexuell upphetsning. Jag skriver inte detta för att utmåla det som mer hemskt än andra frestelser utan mer för att illustrera att vår tid på vissa plan kanske inte är så unik som vi ofta tror. Även de kristna på Johannes tid var tvungna att leva nära Jesus och Guds Ord för att "hålla sig på vägen". Säkert fick även de ofta be om förlåtelse för att deras hjärtan börjat fyllas av sådant som de visste inte var i linje med Guds uppenbarade vilja i Bibeln. Med detta som bakgrund är det underbart att avslutningsvis reflektera över...

...Uppenbarelsebokens huvudbudskap och Johannes återkomst!

När Johannes kanske år 94 fördes bort som straffånge så var det lätt att tänka att den grymme och egofixerade Domitianus (som även kunde vara mycket hård mot närstående) hade vunnit segern över den gamle aposteln. Inom några år hade dock allt förändrats på ett dramatiskt sätt. Domitianus dog och den romerska staten bestämde sig för att utradera hans minne eftersom han ansågs ha varit för grym! Samtidigt omvittnar en gammal tradition att Johannes kom tillbaks från Patmos som en korsmärkt men obruten man! Han kom i så fall tillbaks fylld med liv, tro, glädje och kärlek och fylld av den Helige Ande! Om detta stämmer- Tänk vilket intryck han måste ha gjort på miljonbefolkningen i Efesos! Samtidigt som man var fullt sysselsatt med att hacka bort allt som hade Domitianus namn på sig, så kom en Jesuslik gammal man tillbaks från dödens ö med Jesu uppståndelseliv i sina ögon! Hela han utstrålade säkert då Uppenbarelsbokens huvudbudskap som sammanfattas väl i Upp. 5:5 "Men en av de äldste sade till mig: "Gråt inte! Se, lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat!!!!!!!!!!!!!!!"

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4232 Träffar

Chockerande löften längs vägen

Chockerande löften längs vägen


Jag läste nyss från Luk 18 i min helbibelplan. Det är ett märkligt kapitel i en reseberättelse. Vi får höra om några löften som inte bara glider in och snällt lägger sig tillrätta i vårt inre. Saker som Jesus säger är smått chockerande. När jag läser och försöker hitta några löften finner jag sex stycken.

Fortsätt läs mer
3605 Träffar

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Byggare - det måste vara ett tufft jobb!

Min sjuåriga son fortsatte, medan vi körde förbi höghuset som renoverades:  tänk bara på allt man måste riva ner, bära och spika.

Någon dag senare poppar strofen upp i mitt huvud igen. Byggare – det måste vara ett tufft jobb.

Tänk vad mycket de bygger i Bibeln. Babelstorn, altaren och tempel. Starkt är också att läsa om det omfattande renoveringsarbete som man gör i Nehemja bok av hela stadsmuren efter fångenskapen i Babylon.

Det är nog ingen slump att Jesu jordiske far är snickare. Byggare är ett tufft jobb, man behöver träning för att orka bygga. För det är ju det som han gör Jesus, river ner, bär och bygger.

Bär stenarna till det nya templet som är du och jag, river ner gamla strukturer som vi likt Babelstorn byggt i våra liv. Och så börjar han bygga… 

Jesus dör inte genom halshuggning, eller hängning, eller en giftbägare, hans död är ett bygge. Två massiva träpålar sammanfogade till ett kors, spikar…

 

Vi läser i Jesaja 45: 14

Det är jag

som har uppväckt honom och alla hans vägar skall jag göra jämna.

Han skall bygga upp min stad och släppa mina fångar fria,

men inte för betalning eller mutor, säger Herren Sebaot.

 

Månadens tema är Bibelns löften och detta är ett av de löften jag håller hårt i då världen känns i skriande behov av renovering, löftet om att Jesus ska bygga upp och släppa fångar fria.

 

Så får vi bli hans lärlingar, vara med i byggarbetet.

Riva torn från Babel, bära levande stenar och bygga Guds rike.

Fortsätt läs mer
3087 Träffar

Konsten att lämna över stafettpinnen!

Konsten att lämna över stafettpinnen!

I dagens Bibelläsning fick jag i 1 Krön 22 syn på ännu en pärla- Davids lysande "stafettpinneöverlämningstal". Här finns mycket att hämta för den som vill växa som ledare.

Situationen är att David skall inspirera Salomo att bygga templet. Detta, vet David, kommer att byggas efter hans död och därför kommer han inte kunna hjälpa sin son under själva bygget. Det som bör sägas måste alltså förmedlas här och nu.

1 David gör först en bedömning av Salomos behov och svagheter: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt HERRREN måste göras mycket stort". På samma sätt är det alltid viktigt att vi också börjar med att försöka urskilja vad personen eller gruppen som vi skall vägleda har för behov, styrkor och svagheter.

2 David vidtar, helt på egen hand, en mängd förberedelser för att "hjälpa Salomo på traven". Han anskaffar en mängd material som Salomo kan använda sig av när han skall bygga templet. På samma sätt, är en nyckel för alla ledare, att förbereda sig själv så bra som möjligt så att man kan hjälpa och utrusta personen, gruppen man skall leda på ett maximalt sätt. Det kan t.ex. handla om att man läser på inom något visst område som innehåller kunskap som man sedan skall förmedla vidare till den/de man skall vägleda.

3 David inser sina egna begränsningar inkl. vad Gud har kallat resp. inte har kallat just honom att göra. Den insikten hjälper honom att med frid kunna lämna över stafettpinnen ang. tempelbygge till Salomo. Han kommunicerar dessutom just detta till sin son i början av hans "överlämningstal". På samma sätt är det alltid en styrka om vi kan ha en insikt över vad som är, resp. vad som inte är vår uppgift i en specifik situation eller process.

4 David delar med Salomo vad Gud har gett honom angående just Salomos kallelse. David förmedlar alltså ett profetiskt budskap till sin son. Här visas Davids lyhördhet inte minst genom att han inte ber Salomo att göra samma sak som David gjort under sitt liv. Tvärtom så understryker David att han tror att Salomo har en kallelse att utföra helt andra saker än vad David gjorde. Detta understryker för mig att David verkligen har lyssnat in vad HERREN har velat förmedla om Salomo utan att blanda in "sitt eget" i den processen.

Detta är en viktigt poäng för det finns ju en risk att vi har en övertro på att de som följer efter oss skall göra precis samma saker och på samma sätt som vi. Om vi förmedlar det finns en risk att vi "låser fast" de som vi leder i det som har varit just vår specifika kallelse och uppgift. Davids tal "öppnar" tvärtom upp för Salomo att gå in i som är just hans specifika kallelse.

5 David uppmanar och uppmuntrar sin son på ett härligt och trosvisst sätt. Han utmanar honom att vara frimodig och att våga satsa allt. Samtidigt beskriver David olika nådegåvor som han bedömer att Salomo

kommer att behöva för att kunna utföra uppgiften på ett fullödigt sätt. Känslan här är att David redan spårat upp att Salomo redan har dessa gåvor (klokhet och förstånd) men att han just därför uppmuntrar sin son att frimodigt be Gud om mer av just dessa gåvor. Här kan man notera att Salomo verkar ha tagit intryck på djupet av sin fars undervisning. Detta visar sig inte minst genom att han helhjärtat utför uppgiften som han har blivit ålagd. Det visar sig också i att han själv ber Gud att få just de nådegåvor som hans pappa har omnämnt att han behöver!!!

Detta kan få tjäna som inspiration för oss att våga ta initiativ och utmana och uppmuntra dem vi leder att vara frimodiga. David står också som en förebild för att ge oss mod att även våga urskilja och benämna olika gåvor som vi tror att de vi leder behöver mer av. Om du gör det (som David) på rätt sätt så kan det få en helt avgörande betydelse för den eller de som på ett eller annat sätt har dig som ledare.

Over and out:)

 

 

 

Fortsätt läs mer
3552 Träffar

En stilla dag

En stilla dag

Lördag – en stilla dag

Luk 23:56b Matt 27:62-66

Idag har mörkret överhanden. Som enda dag i historien är det verkligen nattsvart. Jesus är död. Han lärjungar är troligen helt förstörda. Ryktet om att Judas har hängt sig har garanterat spridit sig. Oron för vad som ska hända dem själva sitter kramar säkert om deras hjärtan. Men störst av allt är nog helt enkelt sorgen. Sorgen efter en fantastik vän och mästare. Jag undrar som om de försökte uppmuntra varandra. Kände de någonstans att det fanns hopp? Han hade ju trots allt sagt... men kan det verkligen vara så... vågade de tro?

Men i mörkret fanns det något mer, det fanns någon som inte hade gett upp. Orden som Jesus tidigare hade sagt, och som lärjungarna till synes hade glömt, eller inte vågade hoppas på ljudade i historien: ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
3055 Träffar

Sluga och onda planer

Sluga och onda planer

Onsdagen – sluga planer

Bland andra Luk 21:37–38 och Luk 22:1–6

Onsdagen är lite av en mellandag i påskveckan. Det finns inte så många skildringar av vad som händer just denna dag. Bibeltexterna talar vagt om att Jesus rörde sig på tempelområdet och fortsatte prata med människor. Men det som börjar ta form är det som sker bakom ryggen på Jesus.

När exakt Judas ger sig iväg vet vi inte, men han besöker ledarskapet i Jerusalem med erbjudandet om att sälja ut Jesus. För detta erbjuds han trettio silverpengar som ersättning. Vad som gjorde att Judas fick denna idé kan vi bara spekulera i. Kanske vara det ett snabbt sätt att tjäna extra, han kanske var missnöjd med hur allting utvecklade sig med Jesus eller så hade han gett upp om att Jesus verkligen var den ha sa sig vara. Vi kan inte veta, men ett stort svek är det.

Fortsätt läs mer
Taggad i:
3137 Träffar

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Blir visst två inlägg idag. Idag läste jag GT och NT samtidigt i min halvfartsläsning och då var det en sak som jag funderade på och ville dela här på bloggen. I NT-läsningen idag var vi vid Jesus som gör ett stort under (mättar 5000), efter det följer diskussionen med lärjungarna om vem Jesus egentligen är. Det landar i att Petrus bekänner Jesus som Messias, judarnas kung och räddare. Hela sammanhanget avslutas med att Jesus talar om sin kommande död och uppståndelse med tillägget att vi ska ta upp våra kors och följa honom. (Luk 9:10-27)

GT texten är sista kapitlet i 2 Moseboken (Kap 40). Vi ser här hur Moses gör i ordning boningen eller tabernaklet och hur Gud flyttar in. Bilden i bloggen är ett försök av en konstnär att visa på hur det kan ha sett ut under natten när Gud var närvarande i boningen, vilken syn (även om tabernaklet just i den målningen kanske inte är så korrekt återgivet)!

Fortsätt läs mer
3028 Träffar

På tempelplatsen

På tempelplatsen

Tisdagen – kring templet

Bland annat Matt 21:20–25:46, Mark 11:20–13:37

Under tisdagen går Jesus återigen från Betania in till templet, de passerar fikonträdet som nu är dött och resten av dagen lägger han på att undervisa och bemöta argument. Dels i tempelområdet men han avslutar dagen med talet om framtiden på Olivberget, varifrån man har god utsikt över templet. Tisdagen är väldigt mycket textmassa eftersom vi har en hel del av Jesus undervisning från just denna dag. Anders Sjöberg menar att av de fyra evangeliernas 89 kapitel så är inte mindre än 11 om vad Jesus gör just denna dag. 

Fortsätt läs mer
3490 Träffar

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Salomo, Daniels och ditt hjärta!

Bibeln- Hjärtats bok

Bibeln är verkligen en hjärtats bok eller en bok om hjärtat. Genom hela Bibeln märker vi att våra hjärtan står i centrum för Guds uppmärksamhet. Vad står då hjärtat för i Bibeln? Vilken del av oss är det som avses när hjärtat omnämns i Bibeln? En ledtråd får vi i Ords. 4:23 "Framför allt som bör bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet". I den hebreiska texten använder Salomo två olika hebreiska ord, "samar" och "natsar", som både har koppling till att vakta, bevara och vaka. Hjärtat beskrivs här som den plats som är själva livets utgångspunkt! Detta stämmer naturligtvis angående våra kroppar då hjärtat är ett centrum som tar emot och sänder vidare blodet till hela kroppen. I texten verkar dock hjärtat stå som ett tecken på ett centrum, inte bara för våra kroppar, utan för hela vårt jag, kropp, själ och ande. Detta innebär att hjärtat i Bibeln står för vår kärna, vårt innersta, själva utgångspunkten för vår vilja och våra handlingar. Undra på att Gud, enligt Bibeln, är synnerligen intresserad av våra hjärtan!

Ett hörande hjärta

De senaste dagarna har jag i  min "pärm till pärm" läsning arbetat mig igenom början av 1:a Kungaboken. Där får vi möta den unge Salomo som efter en kort inledande turbulens blir smord till kung. När Salomo har blivit det ber han en bön som enligt 1 Kung. behagade HERREN. Det var den bönen som ledde till att Gud gjorde Salomo till jordens visaste person på den tiden! Vad var det då Salomo bad om? Bönen är återgiven i 1 Kung 3:9 "Ge din tjänare ett lydigt hjärta" står det i Folkbibelns översättning. På hebreiska står där "lev shomea" och det betyder bokstavligt översatt: "ett hörande hjärta"! Salomo bad alltså om en livshållning där han konstant skulle vara inriktad på vad Gud ville.

Salomos nedförsbacke och Daniels uppförsbacke

Därefter följer en gyllene tidsålder för Salomo och hela folket i Israel. Salomo verkar göra allt rätt och Gud välsignar honom rikligen på alla plan. Han har allt det som vi så ofta drömmer om och längtar efter. Han är populär, har starka gåvor, är i centrum, blir internationellt erkänd och får stor materiell rikedom, för att bara nämna några saker. Gång på gång under denna tid omnämner både Gud och Salomo att hjärtats inställning till Gud är helt avgörande för hur Gudsrelationen skall utveckla sig.

Profeten Daniel levde flera hundra år senare under en helt annan tid för det judiska folket. Han fick inte verka på hemmaplan i Jerusalem utan på bortaplan i Babel. Han fick inte vara del av en majoritet utan han fick istället vara del av en försvinnande liten minoritet. Han hade var inte i centrum som en kung utan han när han kom till Babel så var han total okänd för nästan alla. Han hade  inte garantier ens för sin egen personliga säkerhet utan han var helt tvungen att förtrösta på att Gud själv skulle beskydda hans liv.

Trots detta märker vi att Daniel verkar ha samma "hjärteinställning" som Salomo angående att låta Gud var det viktigaste av allt. I Dan. 1:8 befinner sig Daniel i en pressad situation. Han är krigsfånge och tagen till kung Nebukadnessars hov. Väl där erbjuds han mat att äta som han bedömer att han inte är tillåten att äta. Det kan ha handlat om Bibelns matregler för judar eller om att köttet först hade offrats till avgudar innan det gavs till dem att äta.

Daniels respons omnämns i Dan. 1:8 "Men för Daniel var det angeläget att inte orena sig med kungens mat eller med vinet som han drack." På hebreisk står det ordagrant översatt: "Daniel lade på sitt hjärta att han inte skulle orena sig med kungens mat..". Daniel valde alltså att ta en risk för sitt liv här. Detta för att han tagit emot Guds Ord så djupt i sitt hjärta att det var viktigare att följa Gud än att bevara sitt fysiska liv!

Nerförsbackens fara och uppförsbackens välsignelse

Jag tycker att 1 Kung. 11 är ett av Bibelns mest chockerande kapitel! Där kan man läsa om att samme Salomo som hade allt som vi så ofta drömmer om, avföll från Gud. När det skall beskrivas (i vers 3 och 4) står en beskrivning av hjärtat omigen i centrum, "förleddes hans hjärta" och "så att hans hjärta inte förblev hängivet HERREN sin Gud" är formuleringar som används. Förhoppningsvis är t.ex. alla ordspråk i Ordspråksboken ett tecken på att Salomo efter detta omigen vände tillbaks och tog emot den förlåtelse som han själv hade bett Gud om att ge folket när han själv tidigare vandrade på Guds väg.

Daniel däremot verkar bevara sitt hjärta under hela sitt liv. Trots att han fick möta livsfara och verkar bli bortglömd och undanskuffad under många år, så möter vi gång på gång en person som är fylld av den Helige Andes nåd och vitalitet. Han agerar alltid med vishet och skärpa. Han är samtidigt barmhärtig, inlyssnande och ödmjuk. När han ber om förlåtelse för sitt eget folks synd så beskriver han det inte som att "de har syndat" utan han ropar inför Gud: "Vi har syndat!"(Dan. 9:5).

Mitt i detta var Daniel själv nog ofta svag och märkt av kampen. Det kan vi märka av i Dan 7:28 och 10:2. Samtidigt omnämns det gång på gång att han bär på något som får även de som inte känner den Sanne Guden att märka att han är speciell: "Jag har hört sägas om dig att gudars ande är i dig och att du har visat dig ha insikt och förstånd och utomordentlig vishet" (Dan. 5:14).

Jag älskar texten som beskriver vårt sista möte med Daniel. I Dan. Kap. 12 är han förmodligen över 80år gammal och han har fått leva mer än 60 av de åren på bortaplan under mycket stor press och utsatthet. Ändå möter vi inte en knäckt, modlös eller likgiltig person utan tvärtom. Daniel verkar på ett ljuvligt sätt ha bevarat barnet i sig. Han är fortfarande nyfiken och hungrig på både Gud och livet. Därför ställer han så många frågor till Gud att vår Herre till slut tvingas att milt förmana honom att vänta en liten stund på nästa svar.

Din och min utförs och uppförsbacke

Kanske kan Salomos och Daniels liv får tjäna som en liten hälsning till oss. Jag vet inte hur det är med dig, men jag längtar ofta efter och ber mycket om att få mer nedförsbacke i mitt liv. Detta tror jag verkligen vi får be om och jag tror naturligtvis att Gud unnar oss mycket utförsåkning här och nu:) Samtidigt får Salomos berättelse tjäna som en liten varning angående att våra nedförsbackar också borde förses med en varningsskylt som t.ex. kunde innehålla texten i Ords. 4:23.

Daniels livsberättelse kanske å andra sidan kan få bli till uppmuntran till de av oss som upplever att det är lite uppförsbacke i livet just nu. Han liv och hans exempel visar ju att Gud kan förlösa mycket guld djupt i våra hjärtan även när vi är befinner oss i en prövande livssituation. Hans evighetsperspektiv fick förvandla honom inifrån och ut mer och mer. Detta gjorde att han vid hög ålder inte "ältade" sina besvikelser och prövningar. Tvärtom hade han ett inre Andens driv som var svårt att missa om man så befann sig på en kilometers avstånd. Kanske det idag kan få tjäna som uppmuntran till dig som liksom jag ofta frustreras så fort vägen börja luta uppåt:-)

 

 

 

 

 

 

 

 

Fortsätt läs mer
4749 Träffar

Vart skulle du åka?

Vart skulle du åka?

Idag läste jag om Johannes döparen och Jesus dop. Det är en av de häftigaste delarna i Bibeln enligt mig. En helt okänd (vad vi vet) Jesus kommer fram till dopet hos Johannes, i de andra evangelierna får vi ta del av en del av deras diskussion om man stod en bit bort uppfattade man nog inte den. Istället fick man se den otroliga synen av duvan och rösten som talade. 

Jag funderar ibland på vilken bibelberättelse jag helst skulle vilja åka tillbaka och se med egna ögon. Det finns många bra att välja på men dopet i Jordan är en av mina favoriter. Tänk att få stå bland människorna och plötsligt få ta del av detta. 

Det som fascinerar mig mest tror jag är överraskningen. Många, troligen alla, har kommit för Johannes skull. Han var kändisen, den man besökte för att antingen ta del av hans dop eller bara se vad allt prat handlade om. Så dyker denna okända man upp och tre intensiva år tar sin början. 

Vilken berättelse skulle du besöka?

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3077 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se