tom banner

När texterna förstärker varandra

När texterna förstärker varandra

I halvfarten (och helfarten) stiger vi nu in i Efesierbrevet. På kvällen läste jag nu kapitel 1 som slutar med orden:

"... Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan ..." Efesierbrevet 1:20b-22

Jag fick stanna upp lite och läsa igen. Det är så mäktigt och nära. "All makt" och ändå "huvud för kyrkan". 

Direkt efter läste jag Psalm 104 (ligger någon dag efter i GT-läsningen för halvbibel). Hela psalmen talar om Guds enorma storhet som predikas för oss genom skapelsen. 

Så hände det där som ibland händer när man läser Bibeln. Texterna länkas samman och förstärker varandra. Gud är stor och det han gjort är onekligen häftigt. Samtidigt har han sådan omsorg om skapelsen att den som har all denna makt och skaparglädje är huvud för kyrkan.

Hur lever vi i det? Hur upplever vi det? Hur tar vi steget att inte bara rycka på axlarna eller resignerat säga, jo det visste jag väl egentligen. Kanske reagerar du inte alls, vi ser (och behöver se) olika saker när vi läser. Men jag blev utmanad.

/>Olof Brandt

Ökentorrt och vattenrikt
Ett enda ord kan få stor betydelse!

Relaterade inlägg

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se