tom banner

Gideon – vår hjälte, eller?

Gideon – vår hjälte, eller?

Halvbibelläsningen tar sig just nu genom Domarboken och de senaste dagarna har vi haft sällskap med Gideon. Gideon är en av domarna som får i uppdrag att rädda folket efter att de fallit ifrån Gud. Domarboken är en enda lång rad av repetitioner på samma tema: frånfall – bön om hjälp – Gud sänder domare – räddning – tystnad – avfall ... osv.

Tanken är att folket ska ha Gud som deras kung. De har lovat att vara Guds folk sedan Sinais dagar och nu har de till och med fått landet de varit lovade. Det hjälper dock inte då de hela tiden tappar bort Gud, vänder sig till andra gudar och lämnar sin kallelse till att "vara till välsignelse för andra folk". I Gideons fall handlar det om att de "gjorde vad som var ont i Herrens ögon" (6:1) och vidare "då gav Herren dem i midjaniternas våld". 

Gideon porträtteras som en ganska svag man som får Guds uppdrag och med Guds hjälp får rädda folket. En sann hjälte, en sådan som folket behöver, dvs en hjälte som inte går i egen styrka utan som litar på att Gud räddar. Alltså en tydlig förebild från oss. Kapitel 8 blir dock en smärtsam påminnelse om att vi ska vara försiktiga med att se till ledare och tro att dem är perfekta.

Efter Gideons (eller snarare Guds) seger ser vi ett par tecken på att allt inte står riktigt rätt till. Dels så får vi veta att Gideon också tycks ha haft personliga motiv, kungarna hade dödat hans halvbröder. Det i sig är väl iofs naturligt eftersom Israel har förtryckts, men det tycks grumla Gideons omdöme då han genomför ett par rätt så blodiga hämndaktioner för hån han mött på vägen. I maktställning ger Gideon igen. 

Hans största misstag sker dock först efter att han kommit hem. Han väljer att smälta ner krigsbytet och göra en efod. Efod är vid flera andra tillfällen klädesplagg men här så är det ett föremål som har som uppgift att vara en plats där man kan få vägledning av Gud, eller möjligen avgudar. Gideons exakta tanke med efoden är svår att nå, den verkar vara kopplad till att han inte själv vill vara kung. Men frukten av efoden låter inte vänta på sig, folket använder den till avgudadyrkan. Efoden blir ett tecken på det förfall som folket befinner sig i. 

Det är helt klart värt en tanke att fundera på hur vi använder våra pengar och våra gåvor idag. Hjälper jag människor närmare Gud eller leder mina gärningar snarare till att folk tappar bort Gud. Finns det "efoder" som jag bygger med mina resurser som leder människor fel?

Så fortsätter historien genom Domarboken, det är många kapitel kvar där vi fortsätter mötas av folkets förfall och därefter bön om räddning. Spiralen fortsätter nedåt och snart kräver folket en kung, men det är en senare historia. Under tiden får vi läsa om en Gud som gång på gång kommer till folkets räddning bara de vänder sig till honom och ber om den. Herren står fast vid sitt förbund, folket glömmer.

/>Olof Brandt

Olika lager att upptäcka!
Herdens utmaning

Relaterade inlägg

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se