tom banner

Månadstema oktober

Månadstema oktober

En dag för sent, men det finns några dagar kvar av månaden att fundera och dela med sig. Varje månad har Anta utmaningen ett tema som är tänkt att ge de som deltar möjligheten att dela med sig av sina tankar och upplevelser av Bibeln i sin grupp eller i Facebook-gruppen. (är du inte med där så kan du söka medlemskap här).

Månadstemat för oktober är: En bibelbok i NT som du fastnat för. Vi frågar helt enkelt efter din personliga favorit och gärna en berättelse om varför den är just din favorit. Poängen med månadstemat är ju bland annat att glänta lite på dörren till varandras liv och insikter. Man behöver inte bli privat, men att dela något personligt kan både inspirera och öppna ögonen. Så, vilken är din favorit bok i NT och varför?

Personligen har jag alltid tyckt att den vi just nu är inne i (i halv- och helbibel), Filipperbrevet är en favorit. Idag gjorde jag dessutom en resa jag gjort förr men som alltid är lika fascinerande. Jag läste boken pärm till pärm. Breven i NT är ju så klart inte tänkta att vara citatsamlingar främst utan brev som läses i helhet. Det är därför häftigt, när man nu har chansen, att ibland läsa dem i sin helhet. Många saker framträder och upplevelsen är svår att dela, men det slog mig idag att Paulus verkligen balanserar. I flera frågor så säger han "å ena sidan, å andra sidan". Om man bara rycker ett citat så kan han uppfattas hård, eller mjuk, men tar man hela brevet så väger det samman till en balanserad bild. Något jag tror vi behöver komma ihåg.

Så just idag blir nog svaret just Filipperbrevet när jag ska välja en favorit, får kanske återkomma senare i månaden och byta. Det är ju så med Bibeln att favoriter kan det finnas många.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2589 Träffar

När texterna förstärker varandra

När texterna förstärker varandra

I halvfarten (och helfarten) stiger vi nu in i Efesierbrevet. På kvällen läste jag nu kapitel 1 som slutar med orden:

"... Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, över alla namn som finns att nämna, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gjorde han till huvud för kyrkan ..." Efesierbrevet 1:20b-22

Jag fick stanna upp lite och läsa igen. Det är så mäktigt och nära. "All makt" och ändå "huvud för kyrkan". 

Direkt efter läste jag Psalm 104 (ligger någon dag efter i GT-läsningen för halvbibel). Hela psalmen talar om Guds enorma storhet som predikas för oss genom skapelsen. 

Så hände det där som ibland händer när man läser Bibeln. Texterna länkas samman och förstärker varandra. Gud är stor och det han gjort är onekligen häftigt. Samtidigt har han sådan omsorg om skapelsen att den som har all denna makt och skaparglädje är huvud för kyrkan.

Hur lever vi i det? Hur upplever vi det? Hur tar vi steget att inte bara rycka på axlarna eller resignerat säga, jo det visste jag väl egentligen. Kanske reagerar du inte alls, vi ser (och behöver se) olika saker när vi läser. Men jag blev utmanad.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2320 Träffar

Av Gud sänd...

Av Gud sänd...

Paulus hade det inte lätt, inte om vi får tro hans ord i 2 Korinthierbrevet. Det är mycket lidande, prygel, ensamhet och annat som drabbar honom i hans tjänst. Jag kan inte låta bli och tänka på människor i vår värld som flyr och lider. Jag kan göra lite, men inte mycket från min kammare. Men jag ber att de ska åtminstone mötas av den Gud som Paulus så varmt talar om. Vilken skillnad han kan göra mitt i lidandet.

Mitt i Paulus beskrivning av lidande och svaghet så lyste en vers upp idag. Det var 2 Kor 7:6, jag har sett den förut och älskat den länge. Men även idag hoppade den på mig:

"Men Gud som tröstar de förödmjukade tröstade mig genom att Titus kom"

Jag tycker det är så stort att Gud agerar, inte bara i vårt känsloliv, inte bara med andliga upplevelser av frid, inte bara i karismatik, inte bara genom förlåtelse och försoning. Han ger Paulus tröst rent praktiskt, genom att sända en älskad broder. Tänk att Gud är så konkret!

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2469 Träffar

Inte i en sagovärld – månadstema september

Inte i en sagovärld – månadstema september

Förra månaden vandrade vi runt bland personerna i Nya testamentet. Vi funderade över vem som fascinerat mig som läsare. I september tar vi steget över till det geografiska.

Månadstemat för september är platser i Bibeln. Låt mig börja i ett svenskt klassrum för att förklara lite varför jag tycker detta är viktig! När jag är ute och gör Bibeläventyr (www.bibelaventyret.se) så säger vi att "från och med Abraham kan vi vara ganska säkra på var dessa berättelser utspelar sig! Vi vet var på jorden, du kan till och med åka dit...". Det är då inte ovanligt att elever räcker upp händerna och säger något i stil med "Va? Menar du att detta kan ha hänt på riktigt?". Och så får vi svara att, Bibeln hävdar, att den utspelar sig på riktiga platser med riktiga människor i vår värld. 

Upplevelsen hos en tioåring som inser att Bibeln inte utspelas "bortom de sju kullarna, bortom de sju bergen" eller "in a galaxy far, far away" är inte helt olik den jag själv får ibland när jag stannar upp och säger: "Var ligger Moab?". En snabb titt i ett lexikon eller på nätet visar att platsen finns.

En av mina stora upplevelser gäller just detta. Jag fick förmånen att vara med en grupp i Israel för ett par år sedan. Vi reste runt och en av dagarna vandrade vi ner ifrån en av sluttningarna runt Gennesarets sjö och slutade efter någon timme vid strandkanten (bilden är från den vandringen). Jag gick en bit från de andra och det slog mig hårt att det var: "här dem gick!". 

Geografin kan vara ett uppvaknande där vi kan lämna den där känslan att berättelserna sker "bortom oss" och nås av att det sker i vår värld. Det kan bli verkligare än annars. 

Jag vill därför i detta månadstema utmana dig till två saker. För det första att dela liknande upplevelser. Berätta om en resa du gjort, mentalt eller fysiskt. När något blev verkligt för dig, eller när platsen blev viktig. Men den andra utmaningen är ännu mer konkret. När du läser texter denna månad, stanna upp inför ortsnamn du är inte är säker på, leta upp en biblisk uppslagsbok eller rådfråga "Farbror Google". Platserna finns, de är spännande och du kan upptäcka på nytt att Bibeln inte utspelar sig i en sagovärld!

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2371 Träffar

Ibland så undrar man bara

Ibland så undrar man bara

Ibland så hänger en fråga kvar när man läst en bibeltext. Ibland finns inte ens svaret att finna utan man får skriva upp det på listan med alla de där sakerna man ska fråga Jesus om efter döden, eller när han kommer tillbaka. (finns förövrigt en underbar sång om just det – här)

När jag läste i 1 Korinthierbrevet idag så fastnade min tanke vid orden i 11:23:

"Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er:"

Detta i kontrast till vad vi läste för några dagar sedan, som då fångade mitt öga:

Jag talar till förnuftiga människor, bedöm själva vad jag säger ... (10:15)

eller

Till de övriga säger jag själv, inte Herren ... (7:12)

Jag är snabb att skriva under på tesen att Bibeln är Guds ord, som helhet alltså. Jag har förtroende för att Gud har varit med i processen även om jag inte tror att han dikterat Bibeln ordagrant. Jag tror på inspiration före att Gud hållit i pennan direkt. så att säga. Men Bibeln gör det inte så lätt för oss alla gånger. För när vi talar om Guds ord så är ju faktiskt inte allt som står menat att tas som tilltal från Gud, i alla fall inte lösryckt ur sitt sammanhang. 

När vännerna kommer till Job kan vi tycka att det som de säger är bra saker, flera skulle vi kunna citera i predikningar eller i inlägg på Facebook. Trots det så kommer Gud i slutet av boken och närapå förkastar det vännerna sagt, det var från dem och inte Gud.

När vi läser om grymheter i Gamla testamentet är det inte sällan vi, om vi tänker efter, kan härröra handlingarna direkt till mänsklig ondska eller maktanspråk. Bibeln, brukar jag säga, är inte "i allt" Guds vilja men det är hans vilja att det som står finns med. Eller omskrivet, allt vi läser är inte sådant Gud vill att vi ska härma efter, många saker är varnande exempel även om de inte är försedda med varningstext: "OBS, testa inte detta hemma!".

Kanske är detta självklarheter för dig, men jag möter en del som försvarar Bibeln så helhjärtat som Guds ord att en del märkligheter slinker igenom som jag inte tror Gud menat. 

När vi nu kommer till Paulus så gör han att vi måste tänka efter. Vissa delar betonar han är direkt från Herren, andra får vi döma själva eller till och med "säger jag, inte Herren". Vad ska vi göra av det. Är det lika mycket Guds ord då? Ja, på ett sätt är det ju det, men inte på andra. Paulus vara ju inspirerad av Anden när han skrev. 

Läsa Bibeln är nyttigt och (som det står) är "varje bok i skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar ...". Men att läsa Bibeln är också en ständig process där vissa svar inte är färdiga, men där Guds Ande vill leda och vårt intellekt får skärpas och användas. 

Vilken gåva Gud, hjälp mig förstå!

/>Olof

Fortsätt läs mer
2532 Träffar

Romarbrevet, kaffekön och Malm

Romarbrevet, kaffekön och Malm

Man skulle kunna tro att Utmaningen stannat av helt om man läser bloggen, men vi har inte gett upp. Sommar, sol (nåja lite i alla fall) och konferenser har fått bloggandet att stanna av lite men läsningen går på som tidigare.

Själv så läser jag som bekant halvbibelspåret och är (tillsammans med helbibel) nu förbi evangelierna och Apostlagärningarna. Sedan några dagar är vi inne i Romarbrevet. Idag fick jag sitta och läsa ikapp eftersom rutinerna spruckit i och med semestern. Märkligt att man med mer tid får svårare att göra som ”vanligt”. Insåg dock genast att det var en större utmaning denna gång än tidigare gånger. Breven, och kanske särskilt Romarbrevet, är så mättat att till och med de normala avsnitten i läsplanen känns mastiga. I alla fall om man vill hinna reflektera och bearbeta lite också. En lättnad att gå över till GT och de historiska texter vi där läser just nu, rent läsmässigt i alla fall.

Det är min ständiga bön att ni som är med och läser också känner att vi läser tillsammans, brottas med liknande känslor och misslyckanden och ser glädjeämnen och välsignelser. Jag vet att flera av er inte har möjligheten att mötas i sommar vid konferenser och festivaler, eller ens via Facebook och min bön är att ni ska träffa någon med en pin eller ett armband i kön på ICA. Jag ber att Gud ska uppmuntra er i er strävan närmare honom.

Själv fick jag ett sådant möte häromdagen. I kön när jag väntade på mitt kaffe på köpcentret kom plötsligt en man fram till mig och sa ”Bibeln idag, är det vad jag tror att det är?”. Jag hade min tröja på mig med logotypen stort på ryggen och han visade glatt appen som han läste med. En broder mitt i vardagen, Gud välsigne honom!

Åter till Romarbrevet. ”Mättat” var ordet jag använde, varje mening kan man vända och vrida på. Idag snurrade tankarna kring ordet ”Tro” som är så otroligt viktigt i Romarbrevet. Tänker inte lägga ut texten teologiskt för er. Men jag kan inte låta bli att tänka på ett par rader ur boken ”Kännetecken” av Magnus Malm som jag och min vän Magnus Wingård just nu läser tillsammans i Bibeln idags podcast (Nyfiken? Kolla längst ner i inlägget i så fall). Magnus Malm skriver just om tro i ett kapitel där och jag tänkte jag skulle låta hans ord klinga lite i bloggen när jag funderar vidare på ordet ”tro”:

”Men är inte förutsättningen åtminstone att vi tror? Det beror på vad vi menar med tro. Alltför ofta ser vi det som en kvalitet hos oss själva, en uppumpad muskel, en intensiv känsla, en genomtänkt övertygelse utan några hål … Självförtroende är en dyrbar naturlig gåva, ett hälsotecken. Men det är inte detsamma som tro. Tro är mycket djupare, och måste vara tillräckligt djup för att leva vidare när vi är svaga, när vi är sjuka, när vårt självförtroende är borta, när vår självrespekt är borta.”

Får nog fundera vidare på vad ”tro” egentligen är. Läser helt enkelt vidare och ser om det klarnar med Andens hjälp och Guds nåd.

 

/>Olof Brandt

Ps. Blev du sugen på att lyssna på vårt boksamtal eller andra delar i Bibeln idags podcast så kan du besöka Podcasten på Bibeln idags hemsida. En podcast är helt enkelt en lite informell webbradio som du kan lyssna på när det passar dig.

 

 

Fortsätt läs mer
2865 Träffar

Äntligen ska templet byggas

Äntligen ska templet byggas

Idag börjar halvbibelspåret läsa om hur Salomo börjar med förberedelserna för tempelbygget. Templet i Gamla testamentet är en av mina personliga favoriter och jag ser fram emot att nu igen få läsa dessa texter. Vad är det då jag gillar?

Det är mycket detaljer, idag är det antalet arbetare som sänds ut för att fixa vad som behövs. Summorna är helt otroliga. Men för mig är det inte storleken, rikedomen eller prakten som gör detta till en favorit. Visst visar de på att Gud är värdig ett otroligt hus, mycket mer än det Salomo mäktar med till och med. Men det stora för mig är hela konceptet att Gud vill flytta ihop med sitt folk.

Ibland liknar jag förbundet vid Sinai med ett giftermål. Gud friar till folket och de säger ja. Istället för en ring ger han dem lagen som ska vara deras tecken på att de är hans och han är deras. Men Gud stannar inte där, med tabernaklet så flyttar han "ihop" med folket. Efter de har gift sig bosätter sig Gud hos folket. Templet tar detta ett steg längre. Det ger en fast plats på jorden där Gud lovar att finnas. Den plats där himmel och jord möttes.

Tanken svindlar och jag blir ibland avundsjuk på att jag inte kan resa för att besöka Salomos tempel. Det är med den svindeln jag sedan vänder tanken mot Nya testamentets budskap. Där händer något helt nytt. Jesus går in i världen och blir det nya templet, punkten där himmel och jord möts. Vi tar steget från en byggnad till en person. Men det stannar inte där. Vi får också erbjudandet om att vara Den helige Andens tempel. Vi, vanliga människor, är delvis motsvarigheten till det vi nu läser om i 1 Kungaboken. Kom ihåg det och känn svindeln...

Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2467 Träffar

Gödsla, vattna och det växer

Gödsla, vattna och det växer

"Be ständigt". I min ungdom så uppfattade jag detta bibelord som något som kändes som krävande och nära på omöjligt. Jag fick förklarat för mig att det handlade mer om en livsinställning än att faktiskt sitta ner och be varje timme eller viska "Jesus" var femte minut. Hur visa mina lärare än försökte vara så blev något fel hos mig. Bönen la jag lite åt sidan, som något som ju faktiskt bara fanns där av sig själv. Och självklart är det en del av sanningen, jag kan leva i en ständigt nära relation till Gud som inte kräver ord, men ...

Jag tappade bort bönen i andaktslivet. Visst fanns "jultomteönskelistebönen" (det ordet du!) där, jag la fram vissa önskningar, men samtalet blev aldrig en naturlig del. Idag är jag 32 år och fortfarande är det en kamp att få ett fungerande böneliv som i att möta Gud dagligen och faktiskt prata med honom.

När jag relfekterade kring månadstemat kom just detta till mig; Jesus var en bedjare. Ständigt och jämt går han undan för att be. Han lär sina lärjungar att be. Han drar sig undan med lärjungarna för att de ska få be. Bön, bön, bön. Nästan som om han försöker lära oss något ...

Så just nu när jag väljer ett favoritställe om Jesus, i det som jag brottas med denna sommar och i mitt liv, så handlar det om bönen:

Vid samma tid gick han upp på berget för att be, och natten igenom bad han till Gud.
Luk 6:11

En gång hade Jesus stannat på ett ställe för att be. När han slutade sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar.”
Luk 11:1

Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad
Luk 22:41

De gav sig av i båten till en öde trakt för att vara ensamma.
Mark 6:32

Denna sommar vill jag därför som en del av mina steg i Anta utmaningen också komma ihåg att be mer, samtala mer med Jesus, dra mig undan "till en öde trakt" för gemenskap med honom och även förlita mig mer på att han faktiskt hör och svarar. 

/Olof Brandt

Ps. Som ett led i att uppmuntra till bön och erkänna sig beroende av bön vill vi i Bibeln idag och Bibelsällskapet be om er förbön. Ta med oss på era bönelistor och kom ihåg oss. Utan Gud kan inte Anta utmaningen och andra satsningar växa och bära frukt. Bibeln idag kommer ha en bönesatsning via Facebook, så gå gärna in på våra Facebook-sida, gilla sidan och var med och be.

Fortsätt läs mer
2373 Träffar

Ut på resa

Ut på resa

Jag vet inte om du har möjligheten att bege dig på resa genom Bibelns länder. Jag har haft förmånen att besöka ett par av dem och mina erfarenheter är blandade. Det finns många platser som för mig inte sa så mycket, platser där mängden turister snarare skrämde mig. 

Men det finns tre tillfällen som betytt något extra för mig och de har alla tre något gemensamt. De tre är:

  • den stora teatern i Efesos
  • torget i det klassiska Korinth
  • sluttningarna ner mot Genesarets sjö

Jag har alltså inte det imponerande biblioteket i Efesos, Kafarnaum eller ens Jerusalem med på min topp tre-lista. Varför då? Jo, det hela kommer sig av upplevelsen från alla dessa tre platser. Vid de tillfällen som jag tänker på så fick vi som resenärer chansen att stanna upp, läsa bibeltexten och ta in var vi verkligen var. Att sitta på en plats som dessa och se sig om för att tänka "här var dem". Berättelserna kan ta tag i en och bli verkliga. Att läsa en bok kan skapa distans och Bibeln kan ibland göra det. Men när vi stannar upp och låter verkligheten möta oss så kan berättelserna få nytt liv.

Idag är det lättare än någonsin att resa "från soffan" med sin dator i knät. Det finns bilder och program som gör att man kan få se det mesta som idag går att se på alla platser på jorden. I läsningen av en bok som Apostlagärningarna får vi nu möjligheten att göra just den där pausen. Gå in på Google och slå in platsens namn, eller ta fram en biblisk uppslagsbok och se vad vi finner. 

Platserna, människorna och händelserna i Apostlagärningarna är verkliga. Fysiskt eller i tanken kan vi resa dit och uppleva något av det som de för 2000 år sen såg. Då blir det lättare att komma ihåg att Apostlagärningarna också kan vara min historia och mitt nu. 

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
2553 Träffar

En liten stund med Jesus

En liten stund med Jesus

"En liten stund med Jesus, och allt förändrar sig."

Så skriver Lina Sandell i en känd psalm som jag haft oerhört svårt att förlika mig med. Vet att det är svårt att inleda med att säga att en älskad psalm är någon jag har svårt för men så är det. Det är lika bra att komma ut ur garderoben och ropa ut från bergen. Skämt å sido. När jag första gången hörde psalmen var jag i en period i livet av brottning. Jag tyckte i den stunden att "En liten stund med Jesus" var bedrövlig, för man ska väl sträva efter ett helt liv med Jesus – inte en stund här och var?

När jag idag satte mig ner på tågstationen för att läsa morgonens text kom dock plötsligt psalmen till mig. I nästan ett halvår har jag fysiskt tillbringat en liten stund med Jesus varje dag. Jag har aldrig läst alla fyra evangelierna på rad på det här sättet. Det slog mig att jag och Jesus har fördjupat vår relation ett litet steg varje dag på ett mycket konkret sätt genom Anta utmaningen. Vi har inte alltid varit överens, särskilt i Lukas fick jag fundera kring en Jesus som är rätt kärv. Det är då häftigt att fortsätta i Johannes och få se en annan sida av samma man. Detta gav mersmak.

Nu kastar vi oss vidare i historien, vi lämnar inte Jesus såklart, även resten handlar om honom. Men på ett lite annat sätt. Vi rör oss nu in i apostlarnas tid, vår tid. Berättelsen som nu snart börjar målas upp är den fortsättning som vi lever i idag. Apostlagärningarna är inte en historia för dåtid, utan nutid. Det är också rätt häftigt och nu börjar jag snart att göra en daglig vandring med de som gick bredvid Jesus. Coolt!

Nu ska jag bara komma ikapp i GT, har halkat efter lite. Men två kapitel om dagen så är jag ikapp om några dagar. 

Och innan någon kastar sig på tangentbordet för att berätta för mig var psalmen i inledningen egentligen betyder så vet jag var den slutar:

Så giv mig, käre Herre,
ja, giv mig ofta då
en liten stund med Jesus
i hemmets tysta vrå.
Mitt hjärtas djupa längtan
är denna enda blott:
en evighet med Jesus
och allt, ja allt är gott.

Det hjälper inte, jag har fortfarande svårt att sjunga den. Men jag förstår känslan lite mer nu. En liten stund om dagen har varit riktigt utvecklande.

Olof Brandt, generalsekreterare

Fortsätt läs mer
2514 Träffar

Gideon – vår hjälte, eller?

Gideon – vår hjälte, eller?

Halvbibelläsningen tar sig just nu genom Domarboken och de senaste dagarna har vi haft sällskap med Gideon. Gideon är en av domarna som får i uppdrag att rädda folket efter att de fallit ifrån Gud. Domarboken är en enda lång rad av repetitioner på samma tema: frånfall – bön om hjälp – Gud sänder domare – räddning – tystnad – avfall ... osv.

Tanken är att folket ska ha Gud som deras kung. De har lovat att vara Guds folk sedan Sinais dagar och nu har de till och med fått landet de varit lovade. Det hjälper dock inte då de hela tiden tappar bort Gud, vänder sig till andra gudar och lämnar sin kallelse till att "vara till välsignelse för andra folk". I Gideons fall handlar det om att de "gjorde vad som var ont i Herrens ögon" (6:1) och vidare "då gav Herren dem i midjaniternas våld". 

Gideon porträtteras som en ganska svag man som får Guds uppdrag och med Guds hjälp får rädda folket. En sann hjälte, en sådan som folket behöver, dvs en hjälte som inte går i egen styrka utan som litar på att Gud räddar. Alltså en tydlig förebild från oss. Kapitel 8 blir dock en smärtsam påminnelse om att vi ska vara försiktiga med att se till ledare och tro att dem är perfekta.

Efter Gideons (eller snarare Guds) seger ser vi ett par tecken på att allt inte står riktigt rätt till. Dels så får vi veta att Gideon också tycks ha haft personliga motiv, kungarna hade dödat hans halvbröder. Det i sig är väl iofs naturligt eftersom Israel har förtryckts, men det tycks grumla Gideons omdöme då han genomför ett par rätt så blodiga hämndaktioner för hån han mött på vägen. I maktställning ger Gideon igen. 

Hans största misstag sker dock först efter att han kommit hem. Han väljer att smälta ner krigsbytet och göra en efod. Efod är vid flera andra tillfällen klädesplagg men här så är det ett föremål som har som uppgift att vara en plats där man kan få vägledning av Gud, eller möjligen avgudar. Gideons exakta tanke med efoden är svår att nå, den verkar vara kopplad till att han inte själv vill vara kung. Men frukten av efoden låter inte vänta på sig, folket använder den till avgudadyrkan. Efoden blir ett tecken på det förfall som folket befinner sig i. 

Det är helt klart värt en tanke att fundera på hur vi använder våra pengar och våra gåvor idag. Hjälper jag människor närmare Gud eller leder mina gärningar snarare till att folk tappar bort Gud. Finns det "efoder" som jag bygger med mina resurser som leder människor fel?

Så fortsätter historien genom Domarboken, det är många kapitel kvar där vi fortsätter mötas av folkets förfall och därefter bön om räddning. Spiralen fortsätter nedåt och snart kräver folket en kung, men det är en senare historia. Under tiden får vi läsa om en Gud som gång på gång kommer till folkets räddning bara de vänder sig till honom och ber om den. Herren står fast vid sitt förbund, folket glömmer.

/>Olof Brandt

Fortsätt läs mer
3042 Träffar

Vad ska vi göra med Josua egentligen?

Vad ska vi göra med Josua egentligen?

De senaste dagarna har vi som läser halvbibelspåret kommit in i Josua. Den övergripande berättelsen då folket flytt från Egypten tillbringat 40 (härdande och tillitsprövande) år i öknen och nu äntligen ska få flytta in i landet de så länge längtat efter. De har dock ett problem på vägen, det bor folk där de ska flytta in.

Berättelsen är full av små detaljer som verkligen kan tillämpas rakt in i våra liv. Till exempel fastande jag i 7:6- där Josua i motgången inte väljer att lämna Gud och gå, utan kastar sig i bön inför honom. Vilken förebild. Tänk om jag kunde komma dit att det alltid är den naturliga utvägen i motgång. Ett annat exempel är 8:34- där Josua läser ”alla lagens ord” för folket. Snacka om att dela Guds ord och ha bibelstudium. Mer sådant!

Men det övergripande i inledningen till Josua är svårare att spontant glädjas åt: Folk dör i mängd. Mycket av det som är svårt i Bibeln kan förklaras genom att berätta att vi kristna inte tillhör det ”gamla” förbundet utan att Jesus kommit med ett nytt förbund (därför följer vi inte lagen). Andra delar förklaras enkelt med att det vi läser (faktiskt) inte är Guds vilja. Det är min övertygelse att berättelsen är med för att Gud vill det, men att ondskan vi möter kommer från människors dåliga beslut och inte Guds direkta påbud. Många onda saker som händer är människan själv kapabel till att komma på. Men när vi kommer till Josua så är det på Guds direkta order som människor dödas. Vad ska vi egentligen göra av det?

Fortsätt läs mer
2886 Träffar

Den tomma graven ger stora konsekvenser

Den tomma graven ger stora konsekvenser

Söndag – Den första dagen!

Mark, Matt, Joh

Söndagen uttrycker Johannes som den första dagen i veckan! Det är en vändpunkt i hela historien, något helt nytt har brutit in i världen. Guds rike är här, på riktigt, men inte fullt ut ännu. Det är så stort att jag egentligen vill sluta skriva här och bara stanna inför det oerhörda. Men då hade bloggtexten inte blivit så givande för er som läser så några saker till innan vi får stanna upp och fascineras. 

Just den första dagen är en intressant markering av Johannes. Kopplingen till Första Moseboken är intressant och säkert medveten. (Tack till NT Wright som visat mig detta).

  • På sjätte dagen skapar Gud människan. >> På fredagen ställer Pontius Pilatus Jesus inför folket och säger "Se människan".
  • På sjunde dagen vilar Gud. >> På lördagen ligger Jesus död och begraven.
  • Dagen efter den sjunde, första dagen "i" skapelsen. >> På söndagen uppstår Jesus, den första dagen i veckan av den förnyade skapelsen! Något nytt, stort och oerhört har börjat!

Alla möten som beskrivs i texterna efter uppståndelsen är för mig bland de finaste Bibeln har, jag vet att jag säger det ofta (att jag har favorittexter) men nu är det dags igen. Alla möten med sörjande, förvirrade och oförstående människor. Det känns verkligen som ett mänskligt kaos där Jesus kliver rakt in och säger sitt "Frid!". För mig ger det vila mitt i det kaos som jag kan uppleva. Mitt i min sorg, förvirring och oförståelse. Den Uppståndne är fortfarande fridsgivande.

Vid frukosten idag läste vi uppståndelsetexten ur Johannes. Sexåringen rättade mig snabbt med att: "det skulle vara tre kvinnor, inte en!". Dessa texter är bland de svårare att få säker koll på kronologin i och många försöka har gjorts. Vem var först? Hur gick de sen? Vem kom tillbaka? Vi får helt enkelt vila i att vi inte för det exakta händelseförloppet klart för oss. Men det gör inget, budskapet i texten hänger inte på helhetsbilden i detta fall. Så ta ett djupt andetag, släpp historieprofessorn i dig några minuter, kliv in i berättelsen, ställ dig bredvid alla förvirrade människor och möt Jesus. Han är där!

Tro nu inte för en sekund att jag säger att detta inte skulle kunna säkerställas historiskt, det är inte min poäng alls och det finns spaltmeter med god litteratur på ämnet (Stefan Gustavsson släpper t ex sin bok "Skeptikerns guide till Jesus del 2 i dagarna). Men denna påsk ska i alla fall jag inte lägga mitt fokus där. Jag vill bara vara närvarande.

Till sist vill jag ge mig ut på promenad, eller snarare fortsätta den vandring vi i Anta utmaningen redan har åtagit oss att göra. Det är nästan tre kvartal kvar av vår vandring in mot målet som jag har satt mig för. Som ofta när jag tänker på bibelläsning så landar jag därför till sist i Emmausvandrarna. De går där förvirrade (som jag många gånger är), med dem vandrar Jesus och lägger ut skrifterna. Den relationen blir jag också erbjuden. Om jag vill, så läser Jesus gärna Bibeln med mig, lägger ut och visar. Vilken nåd och välsignelse! 

Och nu, äntligen, vill jag säga det: "Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden, Halleluja!"

Glad påsk!

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

Fortsätt läs mer
2981 Träffar

De lånade krubba...

De lånade krubba...

Jag avslutar dagen med en dikt som jag älskar. Återigen är det Nils Bolander som fångar något jag inte kan uttrycka med ord...

De lånade krubba åt armodets son
och därtill halm och strå.
De lånade åsna bortifrån
för Herren att rida på.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade bröd en hungerns dag
på bergets grönklädda slänt,
och tvenne fiskar av okänt slag
hans lärjungar hade sänt.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade båt i ett fiskartjäll
och talte till folket från den
och en vindblåst hydda till läger en kväll
åt sig och tolv hemlösa män.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Han lånade sal, då hans dag var förbi,
för att duka sitt nattvardsbord,
och den grav man lade hans kvarleva i
var ett lån från en främlings jord.
Men korset han bar
och törnets krans
var hans.

Dock -
nu när jag skådar hans stingande krans
och ser hans kors som det var,
då känner jag djupt: det var icke hans,
det var min börda han bar.
Det kors min Frälsare
kallade sitt -
var mitt.

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
3139 Träffar

En stilla dag

En stilla dag

Lördag – en stilla dag

Luk 23:56b Matt 27:62-66

Idag har mörkret överhanden. Som enda dag i historien är det verkligen nattsvart. Jesus är död. Han lärjungar är troligen helt förstörda. Ryktet om att Judas har hängt sig har garanterat spridit sig. Oron för vad som ska hända dem själva sitter kramar säkert om deras hjärtan. Men störst av allt är nog helt enkelt sorgen. Sorgen efter en fantastik vän och mästare. Jag undrar som om de försökte uppmuntra varandra. Kände de någonstans att det fanns hopp? Han hade ju trots allt sagt... men kan det verkligen vara så... vågade de tro?

Men i mörkret fanns det något mer, det fanns någon som inte hade gett upp. Orden som Jesus tidigare hade sagt, och som lärjungarna till synes hade glömt, eller inte vågade hoppas på ljudade i historien: ”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall se mig igen.”

Olof Brandt

Ps. Kronologin under påsken är svår att göra exakt eftersom den finns flera möjligheter när vi försöker sammanfoga de fyra evangeliernas skildringar till en enda. Kronologin i dessa inlägg bygger på Anders Sjöbergs bok "I korsets tecken

 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2097 Träffar

En LÅNG fredag

En LÅNG fredag

Fredag – En väldigt lång dag

Bland andra Luk 22:54–23:56 och Joh 18:12–19:42

Den kallas för Långfredag på svenska, med Good friday på engelska. Den språkliga skillnaden rymmer också en del av hemligheten med långfredagen. Det är en lång dag. Jesus förhörs under natten och på dagens gisslas han innan han tillslut dödas och begravs. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2533 Träffar

Hur allt runt omkring talar om det oerhörda!

Hur allt runt omkring talar om det oerhörda!

Torsdagen – Måltid, trädgårdsbesök och tillfångatagande

Bland andra Mark 14:12–52, Luk 22:7-53, Joh Joh 13:1–18:11

Nu drar det ihop sig. Från torsdagen händer allt i en strid ström. Jesus sover knappt alls och oerhört mycket händer på dessa två dagar som är kvar av Jesus liv innan korsdöden. Under torsdagen får vi veta att lärjungarna ska förbereda en judisk påskmåltid. Denna stora högtid firas till minnet av uttåget. Jag brukar säga till alla jag möter att om ni för möjlighet att någon gång vara med om firandet, antingen med en judisk familj eller i ett kristet sammanhang, så ta chansen! Det är en oerhörd upplevelse och ögonen öppnas för så mycket som tidigare varit dolt i den ganska korta episoden av nattvardens instiftande. 

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2591 Träffar

Sluga och onda planer

Sluga och onda planer

Onsdagen – sluga planer

Bland andra Luk 21:37–38 och Luk 22:1–6

Onsdagen är lite av en mellandag i påskveckan. Det finns inte så många skildringar av vad som händer just denna dag. Bibeltexterna talar vagt om att Jesus rörde sig på tempelområdet och fortsatte prata med människor. Men det som börjar ta form är det som sker bakom ryggen på Jesus.

När exakt Judas ger sig iväg vet vi inte, men han besöker ledarskapet i Jerusalem med erbjudandet om att sälja ut Jesus. För detta erbjuds han trettio silverpengar som ersättning. Vad som gjorde att Judas fick denna idé kan vi bara spekulera i. Kanske vara det ett snabbt sätt att tjäna extra, han kanske var missnöjd med hur allting utvecklade sig med Jesus eller så hade han gett upp om att Jesus verkligen var den ha sa sig vara. Vi kan inte veta, men ett stort svek är det.

Fortsätt läs mer
Taggad i:
2212 Träffar

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Tar jag det på tillräckligt stort allvar?

Blir visst två inlägg idag. Idag läste jag GT och NT samtidigt i min halvfartsläsning och då var det en sak som jag funderade på och ville dela här på bloggen. I NT-läsningen idag var vi vid Jesus som gör ett stort under (mättar 5000), efter det följer diskussionen med lärjungarna om vem Jesus egentligen är. Det landar i att Petrus bekänner Jesus som Messias, judarnas kung och räddare. Hela sammanhanget avslutas med att Jesus talar om sin kommande död och uppståndelse med tillägget att vi ska ta upp våra kors och följa honom. (Luk 9:10-27)

GT texten är sista kapitlet i 2 Moseboken (Kap 40). Vi ser här hur Moses gör i ordning boningen eller tabernaklet och hur Gud flyttar in. Bilden i bloggen är ett försök av en konstnär att visa på hur det kan ha sett ut under natten när Gud var närvarande i boningen, vilken syn (även om tabernaklet just i den målningen kanske inte är så korrekt återgivet)!

Fortsätt läs mer
2273 Träffar

På tempelplatsen

På tempelplatsen

Tisdagen – kring templet

Bland annat Matt 21:20–25:46, Mark 11:20–13:37

Under tisdagen går Jesus återigen från Betania in till templet, de passerar fikonträdet som nu är dött och resten av dagen lägger han på att undervisa och bemöta argument. Dels i tempelområdet men han avslutar dagen med talet om framtiden på Olivberget, varifrån man har god utsikt över templet. Tisdagen är väldigt mycket textmassa eftersom vi har en hel del av Jesus undervisning från just denna dag. Anders Sjöberg menar att av de fyra evangeliernas 89 kapitel så är inte mindre än 11 om vad Jesus gör just denna dag. 

Fortsätt läs mer
2439 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se