tom banner

DOMSSÖNDAGEN - Kristi återkomst

domsondagen_v2
Det kommer en dag då Jesus kommer ställa allt tillrätta. Paulus är öppen med sin kamp i Filipperbrevet. Han längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus, det vore det allra bästa för honom, men för församlingens skull var det viktigare att han var kvar (Fil 1:23-24).
 
I söndagens brevtext skriver Paulus skriver till Korint. Staden var en koloni som ursprungligen var bebodd av pensionerade romerska soldater, vilket förklarar varför Paulus använder sig av den militära termen för rang när han skriver ”i tur och ordning” om uppståndelsen i 1 Kor 15:22-23. Kristus var den förste att uppstå och fick en ny kropp, sedan när han kommer de som tillhör honom och därefter kommer slutet .
 
Det kan vara värt att notera att Paulus också skriver att ”alla dör genom Adam” (v22). Det är tvärt emot den vedertagna judiska traditionen att skylla syndafallet på Eva. Några av de utombibliska skrifter som påverkade judendomen på Paulus tid var Ben Syraks skrifter från 190-talet f.Kr. där det står "Från en kvinna leder synden sitt ursprung, och för hennes skull måste vi alla dö", se Syr 25:24.
 
Söndagens evangelietext kommer från Matteus 13, som är ett kapitel fyllt av liknelser där man kan följa himmelrikets utveckling. De två första liknelserna handlar om hur Guds ord sås. Här får vi förklaringen varför en god och allsmäktig Gud kan tillåta att det finns ondska på vår jord. Skulle han rycka upp det onda så förstörs även de goda plantorna. Sedan följer några liknelser om hur himmelriket växer, för att avslutas med några liknelser om en skörd och en fiskfångst.
 
Vi kommer in i den sjunde liknelsen denna söndag. Talet sju står för fullbordan och förstärker att det är en liknelse i slutskedet av vår tidsålder.
 
Himmelriket liknas vid ett stort dragnät. Det var en välkänd bild för lärjungarna som lyssnade på Jesus inne i Petrus hus i Kapernaum intill Genesarets sjö (Matt 13:36). Nätet är en bild på evangeliet och Guds rike som sveper över jorden och samlar in alla människor. På samma sätt som nätet samlar in alla sorters fiskar, når evangeliet alla folk och nationer. När Jesus talade detta hade bara Israel berörts av evangeliet, men Jesus indikerar att innan han kommer tillbaka ska hela världen ha hört evangeliet.
 
När nätet var fullt, drog de upp det på stranden och lade den goda fisken i korgar och den dåliga kastades bort.
 
I Uppenbarelsebokens slut får Johannes blicka framåt i tiden. Han får se Herrens dag då alla ska dömas. Han ser de döda, både stora och små, stå inför en stor vit tron (Upp 20:11-12). Böcker öppnas och alla döms efter vad som stod skrivet i dem. Äntligen blir det rättvisa, äntligen ställs allt till rätta i hela skapelsen!
 
Bibeln är tydlig med att alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud (Rom 3:23). Att denna dag höra Jesu ord ”gå bort ifrån mig, jag känner dig inte” måste vara outhärdligt. Det är som Joel uttrycker det en fruktansvärd dag, vem kan uthärda den? (Joel 2:11).
 
Utan Jesus och hans verk på korset är det en fruktansvärd dag. Men det finns hopp. Johannes ser hur ännu en bok öppnas – livets bok! Fanns namnet uppskrivet i den boken gällde Jesu ställföreträdande död.
 
När Johannes Döparen såg Jesus vid Jordanfloden utbrast han ”Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!” (Joh 1:29) Detta var Jesu uppdrag här på jorden. Tänk att redan nu få stämma in i orden som allt skapat i himlen och på jorden en dag kommer säga: ”Den som sitter på tronen, honom och Lammet tillhör lovsången och äran och härligheten och väldet i evigheters evighet.” (Upp 5:13)
 
 
Texter
Hes 47:6-12, 1 Kor 15:22-28, Matt 13:47-50, Ps 102:26-29
Fortsätt läs mer
280 Träffar

SÖNDAGEN FÖRE DOMSSÖNDAGEN - Vaksamhet och väntan

vaksamhetochvntan_v3

I texten från Lukas 17 sade Jesus till sina tolv lärjungar att vara vaksamma och inte följa med i varje senaste trend när man säger ”där är han” eller ”här är han”. Det kommer dröja innan han kommer tillbaka. Jesus säger faktiskt rent ut att de inte kommer att få vara med om detta i sin livstid: ”Det skall komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det” (v22). Från vers 24 är det tydligt att ”Människosonens dagar” syftar på Jesu andra tillkommelse. För på samma sätt som blixten flammar till och lyser upp hela himlen från ena sidan till andra sidan, lika plötsligt och helt synligt för alla ska Människosonen visa sig på sin dag.

Jesus är öppen inför sina lärjungar med att innan Herrens dag inträffar kommer det svåra tider med förföljelse och prövningar. Under sådana tider skulle man önska att han redan var här på jorden i sin härlighet med sitt rike. Hur ofta är det inte vi önskar att Jesus ställde allt tillrätta NU på en gång i vår värld. Jesus visste det, och förberedde oss på att skulle vara en väntan innan han kommer tillbaka. Petrus skriver ju också i 2 Pet 3:8-9:

”Men en sak får ni inte glömma, mina kära: för Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag. Det är inte så som många menar, att Herren är sen att uppfylla sitt löfte. Han dröjer för er skull, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.”

Efter att Jesus har gjort klart att han dröjer (Luk 17:22-25), tar han sedan två exempel från Gamla Testamentet hur det kommer vara i de dagarna innan han kommer tillbaka. Det kommer alltså att finnas likheter med den tid vi lever i med tiden då Noa och Lot levde.

Slutsatsen av dessa två exempel var att människor levde på som vanligt. Den dagen då Noa gick in i arken och den dag då Lot gick ur staden, var som vilken dag som helst. Det var inget speciellt tecken på himlen just den morgonen. ”På samma sätt ska det vara den dag då Människosonen uppenbarar sig.” (Luk 17:30)

Dagen och exakta stunden då Jesus kommer tillbaka är det ingen som vet, inte ens Sonen (Mark 13:32)! Jesu ord från Lukas gör det klart att det inte kommer att vara ett speciellt tecken just innan detta sker.

Dock finns det tecken som visar att tiden närmar sig, det talar Jesus om lite senare i Lukas 21 i sitt tal på Olivberget. Bland tecknen som nämns är ökade konflikter mellan olika folkslag (ordagrant ”etnos” mot ”etnos”) och även fruktansvärda händelser. Det är enda gången "phobetron" används i NT som också kan översättas med ordet terror (Se Luk 21:10-11).

I Petrus predikan på pingstdagen refererar han från Joel 2 hur ”Solen skall vändas i mörker och månen i blod innan Herrens dag kommer, den stora och strålande. Men var och en som åkallar Herrens namn skall bli räddad.” (Apg 2:20-21). Det är intressant att i Joel 2:11 står det: ”Stor är Herrens dag och fruktansvärd”, medan Petrus predikar, kallar han dagen ”den stora och strålande”. För den som inte känner Jesus blir det en fruktansvärd dag, men för den som känner honom som sin frälsare blir det en strålande dag!

Paulus skriver söndagens episteltext från Filipperbrevet 3:20 att ”vårt medborgarskap är i himlen.” Ordet för medborgarskap, grekiska "politeuma", klingade speciellt för brevets mottagare i Filippi som bodde i en romersk koloni, se Apg 16:12. Filippi var som ett "litet Rom", här kunde man äta romersk mat, romerska regler gällde osv. Det var här som Paulus använde sitt romerska medborgarskap för första gången, se Apg 16:22-39. En kristen har sitt hemland i himlen men lever här på jorden som i en "himmelsk koloni" under vaksamhet och väntan.

 

Texter

Am 8:9-12, Fil 3:20-4:1, Luk 17:20-30, Ps 139:1-18

Fortsätt läs mer
275 Träffar

TJUGOANDRA SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Frälsningen

frlsningen_v2

Söndagens tema är frälsningen. I texten från Johannes kommer vi in i händelserna i Jesus sista dagar i Jerusalem. Trots många under och tecken trodde de flesta judar inte på honom. Denna förblindelse för en lidande tjänare, som var förutsagd av Jesaja, gör att evangeliet predikas till hedningarna.

I episteltexten uppmanar Petrus att låta tron få växa till i styrka, kunskap, självbehärskning, uthållighet, gudsfruktan, omtanke och kärlek. Det är på samma sätt med frälsningen. Det första steget är att Guds ord planteras i vårt hjärtas jordmån, sedan pågår en process där det växter upp. Det finns ett frälsningsögonblick, men också en ständig frälsningsprocess där vi arbetar på vår frälsning.

Dessa två nyanser är tydliga i Nya Testamentet och två olika ord används i grekiskan. Det är dock svårt att se detta i våra svenska Biblar, eftersom vi inte har lika många ord, och dessa båda olika ord ofta översätts till samma ord – frälst.


1) SOZO - frälsningen från Gud


Det vanligaste grekiska ordet för frälst och räddad är "sozo". Det används över hundra gånger i NT. Några exempel är:

"Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli FRÄLST [sozo]." (Rom 10:9)

"Inte sände Gud sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli FRÄLST [sozo] genom honom." (Joh 3:17)

Slår man upp sozo i ett grekiskt lexikon så har det flera komponenter:

• Trygghet - i den här eller kommande världen.
• Helhet - ett innehållsrikt liv med en mening
• Bevarande - vi får leva alla de dagar vi ska leva här på jorden.
• Helande - från både kroppsliga och själsliga sjukdomar.
• Försörjning - vi har vad vi behöver för att leva.
• Befrielse - från synd, religion, traditioner, förflutna, vårt ego
• Evigt liv med Gud efter döden - vi har namn skrivet i livets bok och en plats förberedd i himlen.



2) SOTERIA - frälsningen som vi arbetar på


Det andra ordet för frälst och räddad som grekiskan använder är "soteria". Det används ett fyrtiotal gånger, och några exempel är:

"Därför, mina älskade, liksom ni alltid har varit lydig, så arbeta med fruktan och bävan på er FRÄLSNING [soteria] ..." (Fil 2:12)

"ty jag vet att detta kommer att leda till min FRÄLSNING [soteria], därför att ni ber för mig och Jesu Kristi Ande hjälper mig." (Fil 1:19)

"Men vi som hör dagen till, låt oss vara nyktra, iförda tron och kärleken som pansar och hoppet om FRÄLSNING [soteria] som hjälm." (1 Thes 5:8)

Definitionen på soteria, är:
• Befrielse från antastande, störande, ofredande fiender
• Bevarande
• Trygghet
• Själslig frid

 

Några av komponenterna är desamma och ordet används ibland på samma sätt som "sozo", men huvudmeningen i de flesta passager är en pågående befrielse från antastande, störande och ofredande fiender som vill ta bort vår trygghet och frid.

Sozo-frälsningen är given från Gud och vi tar emot den. Den är lika kraftfull för varje människa som bekänner sig till Kristus.
Soteria-frälsningen däremot har att göra med att korsfästa sitt kött varje dag. Detta är den del av frälsningen som vi kan och ska arbeta på, se Fil 2:12. Ett annat ord som ofta användes förr var helgelse. Soteria kan beskriva själva helgelseprocessen. Oro, fruktan, ofrid vill hela tiden tränga sig på, men när vi har blivit frälsta så har vi nu fått makt att säga nej till detta och i umgänge bön med Gud få ta del av Guds frid och trygghet.


Texter

Jes 2:2-5, 2 Pet 1:2-8, Joh 12:35-43, Ps 62:10-13



______________
*Här är en länk till ett grekiskt/engelskt lexikon där man kan se betydelsen och alla ställen där orden används:

Sozo: https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G4982&t=KJV

Soteria: https://www.blueletterbible.org/lang/lexicon/lexicon.cfm?Strongs=G4991&t=KJV

Fortsätt läs mer
400 Träffar

SÖNDAGEN EFTER ALLA HELGONS DAG - Vårt evighetshopp

vrtEvighetshopp_v2

Den som tagit emot Jesus som sin frälsare har ett underbart evighetshopp. Detta tema har inspirerat sångförfattare genom alla tider. I psalm 285 sjunger vi t.ex. "Det finns underbar förlossning i det blod som göts en gång. Det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång."

Det finns en fin harmoni genom hela Bibeln. Jesus är den samme igår, idag och i all framtid (Heb 13:8). I texten från Lukas 20 kommer vi in mitt i ett sammanhang där man ifrågasätter Jesus. Den religiösa gruppen saducéerna som ställt frågan trodde inte på något efter döden, eller något övernaturligt som t.ex. änglar (Luk 20:27). Man trodde bara på de fem första Moseböckerna och deras livsfilosofi var; lev nu - du lever bara en gång.

Då använder Jesus berättelsen om törnbusken i sitt svar (2 Mos 3:6). Här kallar Mose Herren för Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. De var ju sedan länge begravda när Mose sade detta, ändå kallar han sig deras Gud. Han är alltså inte en Gud för de döda utan för de levande.

I texten från Hebréerbrevet 11 ser vi vilken attityd Abraham, Sara, Isak och Jakob hade (se vers 8-12). De såg sig som gäster och främlingar som hade en temporär boning här på jorden (v13). De längtade efter ett bättre land, det himmelska landet (v16).

I Kolosserbrevet 3:2 står det ”Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden.” Detta går emot den här världens tänkande, som ibland även kan smyga sig in i en kristens liv. Det finns ett engelskt uttryck som används mot kristna: ”Don’t be so heavenly minded that you are of no earthly good.” Översatt är det ungefär: “Var inte så fokuserad på himlen att du inte är till någon nytta här på jorden.”

I boken ”Kan man vara kristen” av C. S. Lewis bemöter han just detta påstående på ett bra sätt:

”Att ha blicken fäst mot himlen är inte (som en del moderna människor verkar tro) en sorts flykt eller önsketänkande, utan något som en kristen bör göra. Detta betyder dock inte att vi ska lämna den här världen åt sitt öde. Genom historien har det visat sig att de kristna som gjorde mest för den här världen, var dem som tänkte mest på det som finns där uppe.”

 

Texter

Jos 1:10-11, Heb 11:13-16, Luk 20:37-38, Ps 116:1-9

Fortsätt läs mer
460 Träffar

ALLA HELGONS DAG - Helgonen

Helgonen_v1


På lördag är det alla helgons dag. Detta är en helg då vi speciellt tänker på de som har gått bort och inte längre finns med oss här i jordelivet. Vi stillar ner oss och reflekterar över livet och evigheten.

Jesus har ett annat perspektiv än vi har. Han ser längre än vad vi gör. Det finns mer än vi kan se för våra fysiska ögon. Jesus säger att en dag kommer de som nu gråter att få skratta (Luk 6:21).

Lukas riktar sitt evangelium till vanliga människor – huvudbudskapet är att evangeliet är till för alla folk, inte bara judarna. Han skriver till Teofilus (Luk 1:3). Det namnet betyder ordagrant "den som älskar Gud" eller "älskad av Gud". Lukas är ett evangelium riktat till den som älskar Gud och på samma gång beskriver det också hur Gud älskar mänskligheten!

Lördagens text är hämtad från inledningen av Slättpredikan i Luk 6:20-49. Detta är troligtvis samma predikan som kallas Bergspredikan i Matteus (Matt 5-7). I området på västra sidan om Galileiska sjön är bergen beklädda med gräs i olika nivåer. Det är ingen motsägelse när Matteus skriver att Jesus gick upp på ett berg och att Lukas skriver att Jesus stannar till på en slätt. Innehållet är i mångt och mycket samma, men en skillnad är t.ex. att Lukas strukturerar texten kring talet fyra. Det finns:

- fyra saligprisningar (20-23)
- fyra verop (24-26)
- fyra bud att älska sin fiende (27-28)
- fyra praktiska exempel på hur man älskar sin fiende (29-30)
- fyra liknelser (39-46)

Talet fyra används om de fyra väderstrecken och är en vanlig biblisk symbol för hela jorden*. Att dela upp Jesu predikan på detta sätt i punkter om fyra är en litterär finess som läkaren och skribenten Lukas använder för att förstärka att Jesu budskap gäller alla människor i hela världen!

I den första saligprisningen säger Jesus att ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3). Grekiskan har två ord för fattig. Det första ordet beskriver en daglönare, han är fattig men kan arbeta och hoppas få ett jobb varje dag så att han kan försörja sin familj. Det andra ordet beskriver också någon som är fattig, men utan någon som helst förmåga att göra någonting själv, det enda han kan göra är att tigga.

Det finns sådana djup i Bibeln, här används det andra ordet - Jesus söker alltså ”andlig tiggare” som i tro och ödmjukhet sträcker ut en hand för att ta emot Guds nåd, helt beroende av Guds kraft för en dag i taget!

Jesus ger två underbara löften till ”andliga tiggare” som ödmjukar sig under Herren, de är saliga och dem tillhör himmelriket. Notera att det inte står ”ska tillhöra” utan ”tillhör” i presens – en fast förvissning om att tillhöra Guds rike redan här och nu!

 

Texter

5 Mos 34:1-5, Heb 12:22-24, Luk 6:20-26, Ps 126

 

 

* Ett annat exempel där talet fyra också står för hela världen är matundret för fyratusen (Matt 15:32). Det sker på den östra sidan av Galileiska sjön som är ett hedniska område. Tidigare hade Jesus gett fem tusen män mat på den västra judiska sidan, som var den judiska delen (Matt 14:13). Att det var just fyra tusen personer där förstärker att Jesus mättar alla folk med sitt ord. Juden först men också greken som Paulus skriver (Rom 1:16).

Fortsätt läs mer
323 Träffar

TJUGONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Att leva tillsammans

Att-leva-tillsammans-_v2

Alla människor behöver mänskliga relationer. Ett barn som växer upp utan närhet överlever inte. Det räcker inte med mat, dryck och sömn - lika viktigt för vår fysiska överlevnad är levande mänskliga relationer.

I texten från 2 Tim påminns Paulus om den uppriktiga tro som fanns hos Timoteus mormor Lois och hans mor Eunice. En levande Gudstro hos en mor och mormor påverkar mer än vi kanske förstår!

För två veckor sedan var temat ”att lyssna i tro”. Vi läste från liknelsekapitlet i Matteus (kap 13) hur Jesus berättade om skatten och pärlan. Nu på söndagen kommer vi in i berättelsen på nytt i Matteus 13:53. Jesus lämnar norra trakten kring Kapernaum och vandrar till sin hemstad Nasaret, en sträcka på fyra mil som tar två dagar att gå.

Ofta tänker vi inte på dessa osynliga dagar mellan några verser där Jesus och lärjungarna rör sig mellan olika platser. Här finns tid för samtal, frågor och möjlighet att reflektera och bearbeta vad Jesus sagt och gjort. Relationer byggs och fördjupas.

Texten ger en inblick i Jesu vardag och familj. Det lilla samhället Nasaret uppskattas ha haft endast omkring 400 invånare på Jesu tid. Josef försörjde sig som hantverkare, ett yrke som han även verkar ha lärt Jesus. Det grekiska ordet "tekton", som ofta översätt snickare, är egentligen ett mer allmänt ord för hantverkare och även stenhuggare. Josef var en byggnadsarbetare som jobbade sannolikt både med trä och sten. I området fanns det gott om arbetstillfällen. Bara sex kilometer från Nasaret låg den regionala huvudstaden Tsippori som hade raserats i oroligheterna år 4 f.Kr. och höll på att byggas upp igen vid på Jesu tid.

Jesus tyckte om och vördade sin familj (Luk 2:41), däremot hade hans fyra halvbröder Jakob, Joses, Judas och Simon svårt för Jesus. Utifrån ordningen de räknas upp var Jakob den äldste och Judas den yngste. Ingen av dem trodde på honom (Joh 19:26-27). Man kan tänka sig att det fanns avundsjuka, och det kan inte ha varit lätt att haft den perfekte Jesus som sin bror.

Jesu omsorg om sin mor blir tydlig på korset då han ber lärjungen Johannes ta hand om henne (Joh 19:26-27). Det är anmärkningsvärt att det inte är till Jakob som han överlämnar försörjningsansvaret.

Läser man i Apostlagärningarna förstår man dock att något händer efter Jesu död och uppståndelse. När man samlades till bön finns Jesu mor och hans bröder med (Apg 1:14). Jakob blev den som ledde den stora församlingen i Jerusalem (Apg 15). Man kan förstå att han talar av egen erfarenhet när han i sitt brev skriver: ”För där det finns avund och rivalitet, där finns också oordning och all slags ondska” (Jak 3.16).

Även den yngste brodern, Judas, får vara med om en förvandling. När han presenterar sig själv i sitt brev gör han det på ett ödmjukt sätt och skriver: "Judas, Jesu Kristi tjänare och Jakobs bror." (Jud 1:1) Han hade kunnat skriva "Jesu bror", men väljer att kalla sig "Kristi tjänare"!

 

 

Texter

Normal 0 21 false false false SV X-NONE X-NONE

Tob 10:7-13 (alt 1 Mos 18:1-8, från 1983 års evangeliebok), 2 Tim 1:3-5, Matt 13:53-57, Ps 68:5-7

Fortsätt läs mer
348 Träffar

NITTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Trons kraft

Trons-kraft_v2
Texten från Markus 2 handlar om trons kraft. De fem huvudpersonerna, en lam man och hans fyra vänner som bär honom, låter ingenting hindra dem från att komma fram till Jesus. Det finns ett engelskt uttryck: ”Where there's a will, there's a way”, på svenska ungefär “Finns det en vilja, finns en väg”. Det beskriver på ett bra sätt de här fem personernas beslutsamhet!

Ordet tro i grundtextens språk är ett rikt ord som också betyder trofasthet, tillit och förtröstan. Ibland har vårt svenska ord tro förringats till att betyda att man lite vagt hoppas och tror på något, men kan inte säkert veta. En sådan ”jag-hoppas-kanske-tro” ger upp så fort den stöter på minsta lilla problem. Biblisk tro är däremot en fast övertygelse och tillit över det som ännu inte är synligt för våra fysiska ögon (Heb 11:1). I en sådan tro finns det inga hinder. I en sådan tro, tillit och förtröstan på Jesus finns det kraft!

Det fanns många hinder som skulle kunnat stoppa de fyra männen som kom bärandes på sin lame vän. Redan utanför Petrus hus där i Kapernaum kunde de ha gett upp. Det var så mycket folk att det var omöjligt att ta sig in till Jesus. Även om de skulle kommit in skulle nästa problem vara det viktiga samtalet mellan de laglärda och Jesus som pågick där. Det var verkligen opassande att störa Jesus just då.

När Lukas återger denna händelse (Luk 5:17) skriver han att den religiösa eliten från de största städerna i Judéen och Galiléen, tillsammans med lärda från Jerusalem var där. Lukas använder ett ovanligt ord för laglärd här som närmast kan översättas med att ha den högsta akademiska titeln doktor. Med andra ord, hela landets religiösa elit var representerade där.

Männen tar med sig sin lame vän uppför trappan (som fanns på utsidan på dessa dåtida hus). Från taket firar de ner den lame framför Jesus.

Det fanns kraft i deras tro som gör att de tar en annorlunda väg fram till Jesus och också vågar störa det viktiga mötet som landets religiösa elit hade arrangerat. De bryter mot mycket när de både ”bryter upp” taket och ”av-bryter” samtalet!

De flesta bibelforskare är ense om att Markus skriver ner mycket av Petrus vittnesbörd i sitt evangelium. Man kan tänka sig hur den här händelsen hade etsat sig fast i Petrus minne. Han kommer ihåg varje detalj som hände i hans hem den här dagen. Han berättar alla detaljer för den unge Markus som sedan skriver ner detta i sitt evangelium.

Plötsligt när Jesus talar börjar det krafsa i taket ovanför Jesus. Det dammar och ett hål bryts upp. Säkert satt den främsta religiösa ledare långt fram och grus och jord börjar ramla ner på deras fina kläder. Till sist sänks långsamt en lam man ner framför Jesus!

Markus skriver i vers 5: När Jesus såg deras tro, sade han till den förlamade: "Mitt barn, dina synder är förlåtna."

Jesus såg de fyra männen och den lame mannens tro. Han såg också behovet av frälsning som varje människa har.

Ibland kan vi känna oss som den lame mannen, oförmögen att själv ta oss för något, beroende av vänner som bär fram oss inför Jesus. Vilken uppmuntran det är att komma tillsammans i en församlingsgemenskap där vi kan hjälpa varandra växa i tro och få ta del i trons kraft. Andra gånger är vi som de fyra männen som får bära någon inför Jesus!

Någon har sagt att det finns många vägar till Jesus, men bara en väg till Gud. Det stämmer verkligen i den här berättelsen. Denne lame man fick möta Jesus på ett annorlunda sätt. Han fick frid med Gud och syndernas förlåtelse. Han bars dit men gick därifrån som en pånyttfödd människa!

 

Texter

Jos 2:1-15, Heb 11:29-33, Mark 2:1-12, Ps 73:23-26

 

Bilden är från byggandet av ett traditionellt tak i utomhusmuseet "Nazareth Village" i Nasaret.

Fortsätt läs mer
379 Träffar

18:e SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Att lyssna i tro

Att-lyssna-i-tro-v2

I söndagens text ger Jesus två liknelser för sina lärjungar. Om vi går tillbaka till kapitlets början skriver Matteus hur lärjungarna och stora skaror lyssnar i tro på Jesus när han sitter vid sjön och undervisar (Matt 13:1). Jesus börjar med att likna Guds ord vid ett gott utsäde. Den som lyssnar och tar till sig Guds ord i tro är den goda jorden som bär rik frukt. I Mark 4:13 står det att den är grunden för alla liknelser som Jesus berättar.

Efter denna liknelse följer tre liknelser om Guds rike. Poängen är att det finns både goda och onda krafter i världen, och även inom kyrkan. En fiende sådde falskt vete, och i åkern växer både det som är gott och ont. Det är först vid skördetiden som de kommer att skiljas åt. Skulle man rycka upp ogräset så skulle även vetet ryckas upp på samma gång, se Matt 13:29.

Fram tills nu har Jesus suttit vid stranden och talat till allt folket. Han har berättat dessa fyra liknelser och även gett förklaringen på den första om jordmånerna. Nu går han in i Petrus hus i Kapernaum där han bodde under sin verksamma tid i Galiléen (v36). Här förklarar han liknelsen om ogräset i åkern (v37-39):

- Den som sår den goda säden är Människosonen.
- Åkern är världen.
- Den goda säden är Guds barn.
- Ogräset är ondskans barn osv.

Efter denna tydliga förklaring ger Jesus tre liknelser till om Himmelriket - skatten, pärlan och nätet. De två första är med i söndagens text. I den tredje liknas himmelriket vid ett stort dragnät som samlar in alla fiskar i dess väg. Jesus förklarar att den handlar om tidsålderns slut där de onda ska skiljas från de rättfärdiga.

När vi ser alla sju liknelserna i kapitel 13 som en helhet handlar de två första liknelserna om hur Människosonen sår den goda säden (v37). Jesus talade om sig själv och det var just det han gjorde när han vandrade här på jorden. Den sista liknelsen har att göra med tidsålderns slut då alla människor ska dömas. Det är då naturligt att de fyra liknelserna i mitten (senapskornet, jästen, skatten och pärlan) handlar om tiden mellan det att ordet såddes och skörden – vår tid!

I de tre liknelser som Jesus förklarar är det Gud som är huvudpersonen och den som agerar. Det är Gud som är mannen som sår den goda säden och han är den som skördar vid tidsålderns slut. Det är därför troligt att mannen som hittar skatten i åkern (som är världen v38) är Gud själv och att köpmannen som söker pärlor också är Gud. Jesus säger ju att ”Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.” (Luk 19:10). Vi kan ju inte heller aldrig köpa frälsningen, så det måste vara Jesus som är den som köper skatten och pärlan.

 

Texter

Ords 8:32-36, Apg 5:27-29, Matt 13:44-46, Ps 19:8-15

Fortsätt läs mer
352 Träffar

TACKSÄGELSEDAGEN - Lovsång

Tacksgelsedagen_lovsng_v2
Lovsång handlar inta bara om sång och musik. Att brista ut i sång inför Guds storhet, är bara ett av flera uttryckssätt för ett hjärta som mött Jesu kärlek. Hela vårt liv ska vara en lovsång till Gud och ibland kan man använda musik till den lovsången! De trettio minuter då vi lovsjunger med sång och musik under söndagens gudstjänst, är bara en liten del av en hel vecka då vi lovsjunger Gud med hela vårt liv!

I söndagens text från Lukas 19 rider Jesus in i Jerusalem som Messias. Han uppfyller den femhundra år gamla profetian från Sakarja (Sak 9:9). Detta var ett historiska ögonblick som borde ha fyllt hela Jerusalem med beundran och lovsång till Gud.

Vi läser att många stämde in i lovsången (Luk 19:37). Hela folkskaran som går med Jesus sjunger från psalm 118, som var en av de psalmer man sjöng kring påsken. Vers 26 lyder: ”Välsignad den som kommer i Herrens namn!” Hela denna psalm sjöngs växelvis. Den första frasen sjöngs av en solist och sedan svarade alla. I just denna vers svarade man: ”Vi välsignar er från Herrens hus.”

Det kan ha varit den frasen som störde fariséerna så till den milda grad, att de säger till Jesus att tysta sina lärjungar (Luk 19:39). Fariséerna var de som ansvarade för driften av templet. Som företrädare för Herrens hus kunde man inte välsigna detta spektakel. Men Jesus svarar dem att om de tiger kommer stenarna att ropa.

Hela skapelsen var medveten om vad som hände, men fariséerna hade inte förstått det. De var blinda ledare. Inte nog med att de inte själva lovsjöng, de ville också tysta andras lovsång. Vi förstår varför Jesus i nästa vers gråter över staden och önskat att de denna dag hade förstått vad som ger verklig frid.

Ibland kan vi på liknande sätt som fariséerna bli andligt blinda och tappa fokus. Vår lovsång tystnar och istället för att lyfta vår blick och se på Jesus, störs vi över och börjar klaga på andra människors sätt att lovsjunga. Det kan vara värt att notera vad som står i förordet till en av våra Psalmböcker: ”Allt som har liv växer och utvecklas, med de orden introducerade pastor Lewi Pethrus första utgåvan av Segertoner. Väckelse föder sång, och där den kristna tron lever kommer församlingen alltid att berikas med nya sånger.”

Psalm 147 börjar så här ”Halleluja! Det är gott att lovsjunga vår Gud. Sådan lovsång är ljuvlig och skön.” Norska bibeln 2011 översätter: ”Halleluja! Det er godt å spille for vår Gud, det er herlig, det er rett å synge lovsang.” Det hebreiska ordet ”naweh” beskriver något som är skönt och vackert men också något som är rätt, lämpligt och passande. Översättningarna skiljer såg åt här då man valt olika nyanser av detta hebreiska ord, "skön" (B2000) - "rett" (Norska), och båda har rätt! Läser vi flera översättningar kan vi se mer av fullheten i Guds Ord.

När psalmen skrevs, för tre tusen år sedan, var det enda lämpliga och passande att lovprisa Gud. När Jesus red in i Jerusalem var det en rätt tid att lovprisa Gud. Även idag oktober 2017, oavsett yttre omständigheter i världen och våra liv, är det också det härligt och helt rätt – lämpligt, det enda passande - att lyfta vår blick och lovsjunga vår Herre och Mästare Jesus!

Herren är nära de förtvivlade, han hjälper de modlösa. (Ps 34:19)

 

Texter

Jes 12:1-2 (Salomos vishet 7:15-22 apokryfisk text*), Kol 3:16-17, Luk 19:37-40, Ps 65:9-14

*Som alternativ till de apokryfiska texterna anges även den tidigare evangeliebokens, från 1983, föreslagna text. Sidan Kyrkoåretstexter har samma inställning till apokryferna som Martin Luther som sade att "Apokryferna är nyttig läsning, men inte Guds ord".

Fortsätt läs mer
379 Träffar

DEN HELIGE MIKAELS DAG – Änglarna

nglarna-v2

Det finns olika åsikter om änglar idag, både inom kyrkan och utanför. Det var på samma sätt på Jesu tid. Den religiösa gruppen saddukéerna trodde inte på något övernaturligt, medan fariséerna trodde på änglar, se Apg 23:8.

Bibeln refererar till änglar omkring trehundra gånger, så deras existens är tydligt förankrat i Guds Ord. Änglarna är skapade av Gud och har som främsta syfte att ära och lovprisa honom. Det finns två kategorier av änglar, goda och onda. Jesus talar också ofta om änglar. Vid tidens slut ska han t.ex. ”sända ut sina änglar”, se Matt 13:41 och i Getsemane blev han styrkt av en ängel när han bad, se Luk 22:43.

Det hebreiska ordet för ängel, ”malak” och det grekiska ordet "angelos", betyder egentligen bara "budbärare". Orden översätts till "ängel" eller "budbärare". Det är sammanhanget som får avgöra om texten talar om en mänsklig eller en himmelsk budbärare.

I helgens texter ser vi att änglarna finns med och uppmuntrar och hjälper.

Johannes får i en syn se vad som kommer att hända på jorden innan Jesus kommer tillbaka. Han får se de vedermödor som kommer drabba jorden, men när det är som mest hemskt växlar synen och han får parallellt också se Guds härlighet i himlen. Gud har kontroll på läget!

I Upp 5:11 blir Johannes uppmuntrad av att se och höra ”myriaders myriader, och tusen och åter tusen” änglar lovsjunga Gud inför hans tron. En myriad betecknar det högsta talvärdet i grekiskan som är tiotusen, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd.

I 1 Mos 28 är Jakob på flykt undan sin bror Esau. Det är en lång och invecklad historia med lögner och svek, där Jakob nu senast lurat sin far Isak. När Jakob slår läger en kväll, på sin åttio mil långa vandring norrut, har han nog ingen tanke på att det ska ske något speciellt. Ändå möter Gud honom i en dröm om natten där han får se en stege som förbinder himlen och jorden, änglar som rör sig upp och ner, och Herren själv.

I vers 13 säger Herren: ”Jag är Herren, din fader [förfader] Abrahams Gud och [din far] Isaks Gud.” Notera att ännu har Gud inte blivit Jakobs Gud, det är först efter brottningskampen i 1 Mos 32. Men det är helt klart att synen med änglarna och Guds tron är en händelse som drar Jakob närmare Gud.

Läser vi om Natanael i Joh 1:47-51 ser vi att Jesus såg honom och sade: ”Där är en sann israelit, en som är utan svek.” Jesus jämför Natanael med hans förfader Jakob som var en bedragare (som hans namn betyder) ända tills han kapitulerade inför Gud, och fick ett nytt namn - Israel.

I Joh 1:51 säger Jesus: ”Ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Jesus ÄR Jakobs stege. Han den som förbinder himlen med jorden, det övernaturliga med det naturliga!


Texter

1 Mos 28:10-17, Upp 5:11-14, Joh 1:47−51 och Upp 12:7-12 (som läses varje år), Ps 103:19-22

Fortsätt läs mer
380 Träffar

FEMTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Ett är nödvändigt

endast-ett-r-ndvndigt_rgng3

I söndagens text från Lukas 10 befinner sig Jesus hemma hos Marta och Maria. Systrarna bodde i byn Betania som ligger tre kilometer öster om Jerusalem. Jesus besökte dem och deras bror Lasarus ofta och trivdes i deras gemenskap.

Ibland framställs Marta som den arbetsamma fixaren, medan Maria är latmasken som bara sitter vid Jesu fötter, och även om Maria fick Jesu beröm, behövs det nog underförstått ändå en Marta för att det ska bli något gjort! Andra använder Marias stillasittande exempel som en ursäkt för att inte göra något praktiskt arbete. Så vad handlar den här texten egentligen om?

Låt oss till att börja med att konstatera att Jesus älskar alla syskonen - Marta, Maria och Lasarus (Joh 11:5).

I Luk 10:40 står det ”Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med” (B2000).

• Ordet som översatts ”tänkte på” är ett grekiskt ord som bara används här i NT. Det beskriver hur Marta är fullt upptagen, distraherad och stressad med allt som måste ordnas. Ordagrant är det ”att vara dragen från centrum åt alla möjliga håll”, i motsats till att ”vara centrerad kring” Jesus.

• Orden ”allt att ordna med” är på grekiska "poly diakonia", ordagrant "mycket tjänande".

Vi kan lätt identifiera oss i Martas situation i vår tid. Det är inte svårt att förlora fokus och bli distraherad av ”poly diakonia” (mycket tjänande).

Marta har alltså för mycket att göra där i köket. I hennes tankevärld finns det bara en lösning på problemet – hennes syster måste hjälpa till! Hon går fram till Jesus, och Lukas antyder att hon faktiskt avbryter hans undervisning, för att be honom säga till Maria att hjälpa henne. Hon förväntar sig att han ska tillrättavisa Maria, och det gör troligen alla andra där också, det var ju kvinnans roll att ordna med maten.

Men Jesus går till botten med problemet, som är Martas hjärta, genom att säga: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket.”

• Att Jesus upprepar hennes namn visar på Jesu värme och djupa vänskap med henne.

• Exakt samma grekiska ord för ”bekymmer” används i Bergspredikan där Jesus sade att vi INTE skulle bekymra oss över just mat och dryck (Matt 6:31)!

• Nästa ord ”oroar dig” är ett ovanligt grekiskt ord som bara används här i hela NT. Det beskriver en inre oro visar sig i ett yttre tumult. Ordet målar upp en bild hur Marta blir mer och mer uppjagad där i köket och slamrar och väsnas med kastruller, till sist kan hon inte hålla sin frustration inom sig och går till Jesus.
Jesus fortsätter sedan att säga till Marta: ”bara ett är nödvändigt”. Det kan antingen syfta på att Marta inte behöver förbereda många avancerade maträtter, utan en enkel rätt räcker - eller att lyssna till Jesus är det viktigaste och det enda som behövs.

Oavsett vad ”bara ett” syftar på är poängen tydlig. Söndagens text handlar om hur vi prioriterar våra liv och hjärtat bakom våra handlingar och val. Har vi glömt att lyssna på Jesus och bara tjänar honom av gammal vana med ”poly diakonia”?

En dag kommer vi alla stå inför Jesus med våra liv, som är summan av alla val vi gjort. Min bön är att då få höra Jesu säga samma sak som han sade om Maria: ”Du har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån dig.” (Luk 10:42)


Texter

5 Mos 4:29-31, Fil 4:10-13, Luk 10:38-42, Ps 123

 

Fortsätt läs mer
428 Träffar

14:e SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Enheten i Kristus

enheten-i-kristus_v2_rgng3
Den kristna enheten är inte baserad på att man har jämkat och röstat fram ett program som alla till sist lite motvilligt enas kring. Den kristna enheten är istället som Efesierbrevet 4:3 uttrycker det, en "Andens enhet".

Denna andens enhet i tron får yttre konsekvenser för hur vi lever våra liv och hur vi ser på Guds församling.

En fallgrop för sann enhet är att se mer på människor än på Jesus. Detta var ett av problemen i Korint och något som Paulus tar upp i söndagens episteltext (1 Kor 1:10-13). Församlingen var delad och vissa höll sig till grundaren Paulus, medan andra hölls sig till hans efterträdare Apollos (Apg 18:24). En annan mer judisk gruppering höll sig till Petrus (Gal 2:11-14). Paulus ville få dem att inse orimligheten i en delad Kristus. Han frågar retoriskt i vers 13: ”Var det Paulus som blev korsfäst för er skull”? I grekiskan finns en stark betoning på ett negativt svar - nej absolut inte!

I vers 10 uppmanar Paulus församlingen att helas från dessa grupperingar. Det ord som översatts ”återigen stå eniga” är det grekiska ”katartizo”. Samma ord används i Matt 4:21 om att laga nät vilket ger en fin bild på hur revade och trasiga kan relationer helas och knytas samman igen.

I texten från Joh 17 ber Jesus för alla troende att de ska vara ett. I vers 18 ser vi att enheten börjar med att ”de tror på mig [Jesus] genom deras [apostlarnas] ord”. Enheten centreras kring KRISTUS och hans ORD!

Det finns två centrala grekiska ord som används om församlingen. Ett är ”ecclesia” som handlar om församlingens struktur. Det andra är ”koinonia” som har att göra med relationerna mellan de troende.

Både ecclesia och koinonia behövs, men koinonia - gemenskapen och andens enhet är den primära. Församlingen är tänkt att vara som en familj, inte bara en organisation. Vi behöver strukturer, men den ordning som ges för den lokala församlingen är också den mest enkla tänkbara – äldste och diakoner, det var allt! Kraften och livet i församlingen är dess koinonia (enheten i Kristus), inte dess ecclesia (struktur)!

Församlingen liknas ofta vid en kropp. Ibland kan man höra kommentarer att man älskar Gud, men har svårt för församlingen. Det är dock omöjligt att vara förenad med huvudet (Kristus) utan att vara förenad med hans kropp. En kroppsdel som inte sitter ihop med kroppen dör snart då inte blodet pulserar och ger liv.

Men det finns hopp, nätet kan få helas och en sann gemenskap med Kristus i centrum kan växa fram om vi väljer att leva vårt liv i hans ljus. När lärjungen Johannes började vandra med Jesus kallades han och hans bror för ”åskans söner” på grund av deras temperament (Mark 3:17). De var omogna och sökte bl.a. de främsta platserna hos Jesus (Mark 10:37). Men något hände som gjorde att Johannes kom att kallas ”kärlekens apostel”. Nyckeln är gemenskapen med Kristus och varandra som vi förstår av texten i hans första brev:

”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap [koinonia] med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd.” (1 Joh 1:7)


Texter

Am 9:11-15, 1 Kor 1:10-13, Joh 17:18-23, Ps 95:1-7

Fortsätt läs mer
433 Träffar

TRETTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Medmänniskan

Medmnniskan_denGylleneRegeln_v1

Helgens tema handlar om medmänniskan. I den första årgångens text från Lukas 10:23-37 får Jesus frågan om vem som är vår nästa. Jesus svarar i form av en liknelse där en landsman till de som lyssnar på honom råkat illa ut på vägen mellan Jerusalem och Jeriko. En medmänniska från det illa ansedda folkslaget samarierna får illustrera att barmhärtighet sträcker sig över mänskligt uppsatta gränser. Vår nästa är inte bara nära och kära – utan varje människa som vi möter på vår livsvandring!

Söndagens text är den välkända gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.” (Matt 7:12)

Jesus var inte den förste med ett sådant uttryck. De som lyssnade till Jesu bergspredikan måste ha känt till den store rabbinen Hillel som många år tidigare sammanfattat lagen med orden: "Gör inte mot din nästa vad du själv hatar. Detta är hela lagen. Resten är kommentarer."

Skillnaden mellan denna och andra liknande tankar var att dessa var skrivna i negativ form och förbjöd ett handlande. Jesu uppmaning var annorlunda. Den innehöll inte något förbud, utan en uppmaning. Det är en stor skillnad mellan att undvika att göra ont och att aktivt sätta sig in i en annan människas situation och göra gott! Den gyllene regeln tvingar oss att handla och ställa oss frågan: ”Hur skulle jag vilja bli bemött om jag var i min nästas situation?”

Det är också viktigt att se att det INTE står ”Allt vad människorna vill att ni skall göra för dem, det ska ni göra…” Många dignar under felaktigt pålagda krav från andra. Vi måste lyda Gud mer än människor och deras förväntningar på vad de vill att vi ska göra, se Apg 5:29.

I Paulus brev till församlingen i Efesos finns ett exempel på hur en kristen måste gå längre än vad lagen föreskriver. Det handlar inte bara om att undvika att bryta mot Guds lag, utan att faktiskt hjälpa vår nästa.

Vid denna tid var det vanligt med stölder i Efesos, och tydligen hade vissa kristna kvar den inställningen att det inte var så allvarligt att vara ohederlig, så Paulus tar upp detta och skriver: "Tjuven skall sluta stjäla!" (Ef 4:28).

Först kan man tro att Paulus bara påminde församlingen om att inte bryta mot budet, "Du skall icke stjäla!" Men han inte bara uppmanade att sluta upp med ett beteende, utan fortsätter i samma vers att den som tidigare stulit ska "uträtta något nyttigt med sina händer".

Tanken var inte att tjuven bara skulle kunna försörja sig hederligt, Paulus betonar i samma vers att den som tidigare stulit ska arbeta "så att han har något att dela med sig åt den som behöver". Det räcker inte att bara låta bli att göra det som är ont, utan vi måste också aktivt göra det som är gott!

Den gyllene regeln betonar barmhärtighet och medkänsla och återspeglar Bibelns kärnbudskap - Guds kärlek.

"Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Eller som Paulus skrev till efesierna:

"Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus." (Ef 4:32)

 

Texter

Jer 38:7-13, Rom 12:16-21, Matt 7:12, Ps 103:1-6

 

Fortsätt läs mer
286 Träffar

TOLFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Friheten i Kristus

friheten-i-kristus_v3

Helgens tema är friheten i Kristus. I vår tid står den personliga friheten högt i kurs. Vi vill göra våra egna val och själva bestämma över våra liv vilket i grunden är något positivt och gott. Det finns dock ingen sann frihet utanför Kristus. På grund av vår köttsliga natur kommer vi i vår frihet att ändå vara slav under den här världen och dess herre. Lögn, girighet, synd, död är några av de ok som tynger ner, binder och förlamar. Det är bara i Kristus som vi kan få en verklig frihet.

I Matt 11:30 säger faktiskt Jesus att vi behöver gå in under hans ok för att uppleva friheten och livet, men det är ett milt, gott, behagligt ok. Bilden Jesus målar upp är ett ok som lades över två oxar som drog en plog eller vagn. Friheten i Kristus som oket ger innebär faktiskt tjänande, lydnad och underkastelse till den Gud som skapat oss.

Det var vanligt att man kopplade ihop ett yngre djur med en erfaren oxe. Jesus är den erfarna "dragaren" som tar den stora bördan på sig. Jesus inbjuder oss att inte själva slita och arbeta utan frivilligt gå in under hans ok, tjäna och lyda honom, och på så vis koppla ihop oss med honom.

I söndagens text från Markus 2 säger Jesus Sabbaten är till för och skapades för människan. Vi behöver en vilodag, men det var inte tänkt att vilodagen i sig skulle tillbes med rigorösa regler för vad man fick och inte fick göra.

Upprinnelsen till detta uttalande var att lärjungarna var hungriga på morgonen hade ryckt lite ax medan de gick igenom ett sädesfält vilket upprörde fariséerna. Enligt 5 Mos 23:25 är det inte olovligt att plocka ax på någon annans åker för att äta. Dock skedde detta på sabbaten och enligt den rabbinska tolkningen av lagen både skördade och tillredde lärjungarna mat vilket inte var tillåtet på vilodagen.

Jesus avslutar med att säga att han är Herre även över sabbaten. Är Kristus herre i vårt liv, då faller saker och ting på rätt plats. I parafrasen ”the Message på Svenska” formuleras Gal 5:1-6 så här:

”Kristus har befriat oss för att vi ska leva i frihet. Stå för det! Låt ingen förslava er igen. Hör vad jag säger: I samma ögonblick som någon av er underkastar sig omskärelsen eller något annat religiöst regelsystem, i samma ögonblick slösar ni bort Kristus dyrköpta frihetsgåva. Jag upprepar: Den som slår in på omskärelsens väg byter ett liv i frihet hos Kristus mot ett liv i slaveri under lagen.
Jag anar att det inte var er avsikt, men så går det. Försöker man leva efter sina egna religiösa planer och projekt, då bryter man med Kristus och hoppar av allt det goda han skänker oss i sin nåd. Vi däremot väntar förtröstansfullt på en god relation med Anden. För när det gäller Kristus spelar varken den mest samvetsgranna religiositet eller likgiltighet för religiösa traditioner minsta roll. Det som däremot spelar roll är något som vi bär inom oss tro som tar sig uttryck i kärlek.”

 
Texter
2 Mos 23:10-12, Gal 4:31-5:6, Mark 2:23-28, Ps 145:13b-18
 
 
Bilden är från ett sädesfält i Galiléen.
Fortsätt läs mer
386 Träffar

ELFTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Tro och liv

Tro-och-liv-_v3

Vår tro och vårt liv hör oskiljaktigt ihop! Vår tro formar våra beslut, och summan av alla de beslut vi tar blir till sist vårt liv. Utan en tro på framtiden och uppenbarelse om Guds Ord finns det ingen anledning att se framåt, då lever man bara för dagen och släpper sina hämningar som Ords 29:18 beskriver det. Har man däremot en levande tro på Jesus finns det anledning att verka i den här världen. Tron blir till en praktisk kristendom som genomsyrar allt vi gör!

I de inledningen i texten från Jesaja kommer en fråga: Vad är syftet med alla era många offer om de inte kommer från hjärtat? Texten avslutas med en uppmaning om omvändelse. Ta bort era onda handlingar från mina ögon. Sluta att göra det onda, lär er istället att göra det som är gott. Sök efter rättvisa, tillrättavisa den som förtrycker. Försvara den faderlösa, för änkas talan. Ett kristet liv handlar alltså inte bara om att INTE göra det som ont, utan också att stå upp för det som är rätt!

I Jakobs brev liknas Guds Ord med en spegel. Badrumsspegels främsta uppgift är inte att visa hur vackra vi är, utan att faktiskt hitta saker som vi behöver rätta till! En som är ”en ordets hörare men inte dess görare” liknas vid en man som ser sitt orakade och smutsiga ansikte i spegeln en morgon, men väljer att inte göra något åt det utan fortsätter sin dag utan att bry sig. På samma sätt som en naturlig spegel hjälper oss att se vad som behöver ändras, är Guds ord den spegel vi ska spegla våra liv i, och låta det tvätta oss rena, se Ef 5:26.

I texten från Matteus 23 är Jesus bara några dagar från korset och utbrister sin djupa förtvivlan över det andliga ledarskapets förfall i Jerusalem.

Jesus talade till folket och till sina lärjungar och sade att lagexperterna och fariséerna sitter på Mose stol. Vid utgrävningar i Korasin 1926 hittades en av dessa "Mose stolar" som Jesus refererade till. Än idag används denna typ av säte vid vissa tillfällen i synagogor och har sin motsvarighet i "predikstol" som symbol för predikan och textutläggning.

Det grekiska ordet som översätts ”hycklare” kommer från grekiskans ”hypokrisis”. Detta ord beskriver en skådespelare som spelar en roll. I detta kapitel går Jesus emot en religion som bara blir till ett religiöst skådespel.

En vers där gudstjänstlokalens utformning spelar roll för hur vi tolkar en vers är Matt 23:6. Här fördömer Jesus fariséerna för att de älskar att ”sitta främst” i synagogan. I synagogorna på Jesu tid satt man längs med väggarna, och de ”främsta och bästa” platserna var de som man hade en bra utblick över de samlade i salen. Ibland fylls våra svenska kyrkor bakifrån med den falska tron om att det skulle vara mer ödmjukt att sitta längst bak eller högst upp på läktaren, när det i själva verket är de ”främsta och bästa” platserna om man vill kunna betrakta andra utan att själv bli sedd.


Texter

Jes 1:10-17, Jak 1:22-25, Matt 23:1-12, Ps 143:6-10

Bilden är tagen i Korasin där denna stol hittades i utgrävningar 1926.

Fortsätt läs mer
294 Träffar

TIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Nådens gåvor

NdensGvor_v3

Söndagens tema handlar om andliga gåvor. På samma sätt som vi får olika naturliga gåvor när vi föds in i den här världen, får vi också andliga gåvor när vi föds på nytt i vår ande. I det naturliga föds någon till att var praktiskt lagd, en annan analytisk, någon är morgonpigg medan en annan är som mest kreativ på kvällen, osv.

Gud är stor, på samma sätt som det är omöjligt att definiera alla olika naturliga gåvor finns det en enorm mångfald av andliga gåvor som Gud generöst ger. Bibeln beskriver omkring tjugo olika huvudkategorier av nådegåvor. I söndagens text från 1 Kor 12:8-10 finns följande nio med:

• Ord av vishet – ett vägledande ord i en speciell situation
• Ord av kunskap – insikt om något som Gud på ett övernaturligt sätt uppenbarar
• Tro – alla har ett mått av tro, men detta är en gåva att ha extraordinär tro
• Helande - det grekiska ordet är i plural, dvs. en speciell gåva att be för många helanden
• Under – gåva att utföra kraftgärningar, mirakler, tecken
• Profetiskt tal - gåvan att förstå och förmedla Guds vilja och syften
• Gåvan att skilja mellan olika andar
• Tungotal - grekiska ordet ”glossa” som betyder språk, tunga, tal
• Gåvan att tolka (uttyda) sådana tungotal

De andliga gåvorna är inga prydnadsföremål som man får efter lång och trogen tjänst. Gåvorna ges på en gång för att man ska växa i dem. De är högst praktiska och är tänkta att användas för att hjälpa andra. Gåvorna underlättar, och inte bara det, de är nödvändiga för att utföra den unika kallelse som varje människa fått av Gud.

Generellt sett är skillnaden mellan vishet och kunskap är att vishet handlar om hur kunskap ska appliceras i en viss situation. Ord av vishet handlar ofta om hur konflikter ska lösas och skapa enhet vilket betonas i föregående verser (olika gåvor – men en ande, olika tjänster – men en Herre, olika kraftgärningar – men samme Gud, se vers 4-6).

Ett exempel på ord av vishet är när Salomo fick fram vem som var barnets verkliga moder i en vårdnadstvist, se 1 Kung 3:16�28. Flera exempel finns i Apostlagärningarna där ord av vishet hjälper strukturera upp matutdelningen (Apg 6:2-4) och senare hur Jakobs ord löser en stor konflikt (15:19-22).

Exempel på ord av kunskap är när Jesus ber Petrus att gå ner till sjön där han vet att en fisk kommer ha ett silvermynt i sin mun som de ska använda till tempelskatten (Matt 17:24-27). Andra exempel är när Jesus talar till Natanael (Joh 1:47-48) och kvinnan vid brunnen (Joh 4:16).

När Paulus skriver om de andliga gåvorna i kapitel 12 och 14 så finns centralt kapitel 13, som beskriver han hur viktigt det är att gåvorna används i kärlek!

Paulus introducerar undervisningen om andliga gåvor 1 Kor 12:1 med orden: "Vad det gäller det andliga (manifestationer, andliga gåvor), så vill jag inte att ni ska vara felinformerade (okunniga, sakna kunskap)." Och i 1 Kor 14:1 när han återupptar ämnet igen: "Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna".

Vi behöver studera gåvorna, och sträva efter att vinna dem. Det grekiska ordet "zeloo" som översätts med "sök också vinna" beskriver en stark längtan, iver och hängivenhet där man ger sig hän av hela sitt hjärta!

I texten från Lukas 9 har Petrus, Johannes och Jakob varit tillsammans med Jesus på förklaringsberget (v28-36). Samtidigt hade de andra lärjungarna misslyckats befria en pojke (v37-45). Det verkar som gåvan att hela inte hade fungerat, men när Jesus tillsammans med tre av lärjungarna kommer befrias pojken från mörkrets makter.

Man kan förstå att det uppstår en diskussion om frågan om vem av dem som var störst. Jesus ställer ett barn framför lärjungarna och säger: "Den som välkomnar det här barnet i mitt namn välkomnar mig. Den som välkomnar mig välkomnar honom som har sänt mig. För den som är minst bland er alla, han är [den som verkligen är] stor." (v48)

Det grekiska ordet "paidion" beskriver ett mindre barn upp till skolåldern. Jesus befinner sig i Petrus hus i Kapernaum, se Mark 9:33, och det inte otroligt att det är Petrus barn som Jesus tar fram för att på ett illustrativt sätt undervisa om ödmjukhet och hur vi ska betjäna varandra!


Texter

Jos 24:16-18, 1 Kor 12:4-11, Luk 9:46-48, Ps 28:6-9

 

Fortsätt läs mer
326 Träffar

NIONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Goda förvaltare

GodaFrvaltare_v3

Söndagens tema är goda förvaltare och i texten från Lukas 16 får vi möta en ohederlig förvaltare. Ryktet att förvaltaren levde i lyx på ett orättfärdigt sätt hade nått ägaren. Förutom pengarna som förskingrats hade förvaltaren gjort att hans herre förlorat sitt anseende. I den här kulturen var hedern viktigare än pengarna. Att han hade anförtrott sin förvaltning till en potentiell tjuv skadade hans rykte och var en stor skam. Förvaltaren ska bli avskedad, men innan han blir inkallad för att redogöra för sina affärer skriver han ner skulderna, och ger 50% och 20% rabatt.

Sedan kommer liknelsen höjdpunkt och överraskning. Arbetsgivaren lovordar den ohederlige förvaltaren för hans finurlighet. Hur kan ägaren lovprisa den ohederlige förvaltaren som har minskat hans intäkter?

Liknelsen berättar inte exakt hur förvaltaren gick till väga, men han sänkte priset vilket gjorde att hans herre kom i bättre dager hos de som stod i skuld till honom. Kanske strök han räntan från skulden eller tog bort sin egen andel. Ordet "finurlighet" här är ett neutralt ord som inte lägger någon moralisk värdering utan bara att det var logiskt och smart tänkt.

Det finns många olika tolkningar vad Jesus kan ha menat med denna liknelse? Det bästa sättet är alltid att se vad som står före och efter och låta Bibeln få förklara:

• Jesus har just berättat en liknelse om två söner, där den yngre slösar bort sin fars arv, men han omvänder sig. Den äldre sonen blir däremot vresig och missunnsam. Det är en intressant detalj att samma grekiska ord för slösa används i Luk 15:13 och Luk 16:1. Huvudbetydelsen av ordet är "sprida ut och skingra", och används om hur säd "sprids ut" när det sås, se Matt 25:24.

• Nästa liknelse handlar om en rik man som väljer att inte se tiggaren Lasarus utanför sin dörr. Slutsatsen är där att hur vi hanterar pengar i den här världen påverkar var vi tillbringar evigheten. (Luk 16:19-31).

Alla dessa tre liknelser handlar om vårt förhållande till pengar och faran med habegär och girighet. I Luk 16:14 ser vi att Fariseerna tar illa upp av tolkningen av den ohederlige förvaltaren, eftersom de älskade pengar.

Av alla begär som finns så är det bara kärleken till pengar som Jesus ställer på samma nivå som sig själv. Detta är enda gången i Bibeln Jesus jämställer något som en herre vid sidan av sig själv. Det är inte hur mycket pengar vi har som avgör om pengar är vår herre, det är vårt förhållande till dem.

Jesus vill vara Herre över alla områden i vårt liv, även vår ekonomi. De andliga gåvorna som profetians, trons och helandets gåva är på en helt annan nivå än pengar. Om vi inte kan hantera pengar, hur kan då Gud anförtro oss att hantera himmelska gåvor, den sanna rikedomen? Detta bibelställe bör ödmjuka oss. Om vi inte ser så mycket av ”den sanna rikedomen” (Luk 16:11), kan det vara så att vi inte gjort upp med den plats mammon har i våra liv?

 

Texter

Am 8:4-7, 2 Tim 4:1-7,Luk 16:1-13, Ps 8

Fortsätt läs mer
407 Träffar

ÅTTONDE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Andlig klarsyn

AndligKlarsyn_v1

Söndagens tema handlar om andlig klarsyn. Texten från Matteus 7 kommer från sista avdelningen i Jesu bergspredikan som handlar om att välja livsväg.

Det är tydligt att det finns två vägar (sätt att leva våra liv) – en smal och en bred. Det finns också två portar (destinationer) – en trång och en bred.

Jesus vill att vi väljer honom, väljer att gå på den väg som leder till livet. Det är därför som vers 13 börjar med uppmaningen - Gå in genom den trånga porten!

Jesus förklarar sedan varför det är så lätt att hamna på den breda vägen som leder till fördärvet. Den breda porten i vers 13 är formbar och föränderlig. Vägen som leder dit är rymlig som ett landområde utan fasta gränser, tvärt emot Guds ord som är sant och oföränderligt (Psalm 119:160). Den breda vägen kräver ingen ansträngning, gör man inget aktivt val är man automatiskt på den vägen.

När Jesus sedan går vidare och förklarar den trånga porten säger han att vägen dit är smal. Men vad innebär ”en smal” väg i praktiken? Det grekiska ordet som används här är ”thlibomai” och det används 10 gånger i NT. Tittar vi på hur det översatts på några ställen förstår vi mer av dess fulla betydelse:

• svårigheter (2 Kor 1:6)
• att plågas (2 Thes 1:6)
• att lida nöd (1 Tim 5:10)
• förföljelse (Heb 11:37)

Livets väg kräver uppoffring, självförsakelse och ibland förföljelse och lidande. Detta är något som är besvärlig för vår fallna natur (köttet) och något som Paulus tar upp i Gal 5:24. Köttet med alla dess lidelser och begär måste dagligen korsfästas.

Men är det kristna livet bara en kamp och elände? Låt Bibelns ord få ge oss lite perspektiv:

• För våra kortvariga lidanden (bedrövelser och motgångar) väger oändligt lätt jämfört med den eviga härlighet som de bereder åt oss. (2 Kor 4:17 SKB)

• Den som finner (tillfredsställer, skyddar) sitt liv (sin själ, grekiska "psuche") ska mista det, men den som mister sitt liv (sin själ) för min skull ska finna det [får ta del av Guds högre livskvalitet]. (Matt 10:39 SKB)

• Men de rättfärdigas väg är som gryningsljuset, som blir starkare och starkare (ljusare och klarare) tills det blir full dag.
Däremot de ogudaktigas väg är som djupaste mörker, de vet inte ens vad som orsakade deras fall. (Ords 4:18-19 SKB)

Andlig klarsyn handlar om att ha sin blick fäst på Jesus som är världens ljus, att vandra och växa med honom och få se honom klarare och klarare dag för dag.

Texter

Jer 7:1-7, Rom 8:14-17, Matt 7:13-14, Ps 119:30-35

Fortsätt läs mer
402 Träffar

KRISTI FÖRKLARINGS DAG - Jesus förhärligad

JesusFrhrligad_v1

Det har en vecka efter det att Petrus verkligen har förstått vem Jesus är och sagt "Du är Messias," se Mark 8:29. Jesus har nyligen undervisat om efterföljelse, sin död och hur Människosonen ska komma tillbaka i sin faders härlighet med de heliga änglarna, Mark 8:31-38.

I genom hela Bibeln har viktiga händelser skett på berg. Man råkar inte bara komma upp på ett berg av en slump, och de flesta vägarna går runt dem. För att ta sig upp krävs att man bestämt sig, och varje steg kräver en ansträngning, men belöningen - den klarsyn som man får väl framme är värd all möda. Nu får tre av hans lärjungar i en "bergsupplevelse" se hur Jesu mänskliga natur dras undan och Jesu gudomlighet skiner igenom. Mose och Elia representerar lagen och profeterna och de bekräftar att Jesus är den som uppfyller lagen och profeternas löften.

Bibeln anger inte på vilket berg detta sker. De har nyligen varit i Ceassarea Filippi i norr, Mark 8:27, och efteråt nämns det att de är i Galileen, Mark 9:30. De två vanligaste alternativen som bibelforskare föreslår utifrån detta är det höga berget Hermon i norr, inte långt från Ceasarea Filippi, eller berget Tabor i södra Galileen som man kan nå på fyra dagar från Cesarea Filippi. Bilden visar berget Tabor, som är den traditionella platsen. Kortet är taget strax utanför Nasaret då man blickar ut åt öster och ser Tabor ensamt resa sig på Jisreelslätten.

I den här berättelsen är inte det viktiga var detta sker, utan vad som sker på berget. Lukas beskriver hur Jesu ansikte förvandlas. De andra evangelieförfattarna använder grekiskans starkaste ord för en förvandling, metamorfos. Det används t.ex. för att beskriva den totala förvandling som en larv genomgår då den förpuppas och blir till en fjäril. Detta ord används bara fyra gånger i NT.

En av de gångerna är i Rom 12:2 där Paulus beskriver hur en Jesu lärjunge ständigt behöver förvandlas i sitt sätt att tänka.

Anpassa er inte (låt inte ert sinne, tankar, och karaktär formas) efter den här tidsålderns anda (generation, världens sätt). Låt er istället bli helt förvandlade (inta en ny form) [metamorfos] genom förnyelsen av era tankar, så att ni kan avgöra (undersöka och sedan pröva) vad som är Guds vilja: det som är gott, behagar honom och är fullkomligt (vad som är hans fullständiga vilja).

(Rom 12:2, Svenska Kärnbibelns översättning)

När vi låter den förvandlingen ske framträder Jesus och Gudsriket tydligare, och vi ser längre och klarare - precis som när man är på toppen på ett berg!

 

Texter

2 Mos 40:34-38, Upp 1:9-18, Luk 9:28-36, Ps 89:12-18

 

Fortsätt läs mer
289 Träffar

SJÄTTE SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET - Efterföljelse

Efterfljelse_v2

Att följa Jesus handlar om att sätta honom främst på alla områden. Söndagens text från Lukas 9 kan till en början verka svårbegriplig, men med lite kulturell bakgrundsinformation blir det lättare att förstå!

I Luk 9:51 ser vi att Jesus är på väg mot Jerusalem. Det är fortfarande tre månader kvar tills han rider in i Jerusalem, men från och med nu är siktet inställt på slutfasen i hans tjänst här på jorden.

Jesus sände budbärare framför sig som gick in i en samarisk by för att ordna med mat och övernattning, men välkomnades inte. Konflikten mellan samarierna och judarna gällde om det var på det samariska berget Gerizim eller i Jerusalem man skulle tillbe. Att passera igenom Samarien för att tillbe i Jerusalem var inte populärt bland dem samariska lokalbefolkningen. Detta var anledningen att många judar tog omvägen via Jordandalen till Jerusalem, men Jesus går genom Samarien – och lärjungarna som följer honom tvingas att utmana sin tids förutfattade mening om Samarier.

När Jakob och Johannes, syskonparet som kallades "åskans söner" på grund av deras temperament (se Mark 3:17), inte fick övernatta i en samarisk by ville de kalla ner eld från himlen och förgöra den. Anledningen till detta kan vara att i samma område i Samarien hade Elia blivit beskyddad från två angrepp genom att just kalla ner eld från himlen. Tredje gången man kommer emot Elia ödmjukar sig officeren och femtio män skonas (2 Kung 1). Jesus hade inte kommit för att döma världen utan för att ge människor en chans att omvända sig, (2 Pet 3:9). Om bara några år kommer samme Johannes som här ville förgöra staden att predika evangeliet tillsammans med Filippos och Petrus och skaror blir frälsta (Apg 8:4-25). Efterföljelsen är en process som förändrar lärjungarnas sätt att tänka och agera!

Lukas 9:57-62 handlar om lärjungaskapets krav. Jesus håller på att välja ut 72 lärjungar som ska förbereda vägen för honom och bota sjuka och berätta att Guds rike är nära (Luk 10:1-20). Jesus är tre månader från sin död och det här missionsuppdraget kommer att kräva fullständig överlåtenhet. Bibeln ger tre exempel på kandidater, där den första och den siste anmäler sig själv frivilligt, och Jesus måste pröva äktheten i deras överlåtelse. På samma sätt som Elisa var tvungen att verkligen sätta Guds rike främst för att vara med Elia och att ta del av den dubbla välsignelsen (1 Kung 19:19-21), kräver Jesus att hans blivande lärjungar sätter lärjungaskapet främst.

1) Materiell försakelse (Luk 9:57-58)
Den förste vill följa Jesus vart han än går, men Gud ser inte bara till det yttre utan till hjärtat (1 Sam 16:7). Det verkar som om mannen inte riktigt visste att lärjungaskapet skulle innebära att ge upp bekvämlighet och materiell trygghet.

2) Dåliga ursäkter (Luk 9:59-60)
Den andre vill först begrava sin far. Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade äldste sonen för att flytta benen till en benkista. Det är ytterst osannolikt att Jesus skulle träffat på den här äldste sonen de få timmarna innan hans far var begravd, istället är det någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus. Då är det försent, Jesus är redan uppstånden och det här missionsuppdraget avslutat.

3) Högsta prioritet (Luk 9:61-62)
Den tredje vill följa Jesus men först ta farväl av dem därhemma. Här finns ännu en likhet med Elias kallelse, där Elia tillät honom säga farväl till sin familj (1 Kung 19:20). Här ser vi att Jesu kallelse är mer radikal än den mest radikale profeten på Gamla testamentets tid.

 

Texter

1 Kung 19:19-21, 1 Kor 9:19-26, Luk 9:51-62, Ps 15

Fortsätt läs mer
390 Träffar

Svenska Bibelsällskapet - Box 1235, 751 42 Uppsala - 018 - 18 63 30 - info@bibeln.se